Kanske krävs det att en kändis dör för att vi ska förstå allvaret?

Adam Alsing slog igenom i "Tur i kärlek" i TV4 för 29 år sedan. Då var jag inte ens född. Men jag har vuxit upp med honom i tv-rutan och på radion. Big Brother som riktigt ung, Jeopardy och Äntligen morgon som tonåring.

I går tog covid-19 hans liv. Adam Alsing blev blott 51 år gammal.

Det är förvånansvärt många som vill förminska allvaret med det nya coronaviruset. Jag kan förstå det till viss del. Det är svårt att ta in att ett virus kan sätta i princip hela samhället ur spel. Att vem som helst kan dö. Att ens företags existens riskeras.

Det är jobbigt.

Och att en övervägande majoritet kommer få väldigt lindriga symtom – knappt ens notera att de är eller varit sjuka – har jag insett efter att ha suttit framför Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferenser vecka in och vecka ut och intervjuat länets smittskyddsläkare en mängd gånger.

Men det är global pandemi och något vi inte har upplevt på väldigt länge.

Måste hjälpa sjukvården

Det här måste tas på allvar. Det finns inget alternativ. Vi kan naturligtvis inte abdikera för det här viruset, vi måste kämpa, vi måste försöka hålla samhället flytande. Många kloka idéer föds i kristider och både företagare och privatpersoner visar en imponerande kreativitet för stunden. 

Mycket av detta kommer säkert leva vidare när vi är förbi den här krisen. För någon gång, oöverskådligt när, är vi post-corona. 

Innan dess måste vi inse allvaret och göra precis allt vi kan för att hjälpa sjukvården att hinna och orka med. 

Adam Alsing är tyvärr död. Men när en kändis, eller närstående går bort, blir det nog verkligt för många. Kanske är det precis det som krävs.