Mattias Berggren och Joel Servin klarade den tuffa utmaningen.
40 timmar ute i skog och mark. Då sov Vimmerbybon Mattias Berggren bara en och en halv timme. Men han klarade extremloppet.
– Den sista biten, på vägen hem, var värst, säger han efter målgången.
Mattias Berggren, som bor i Vimmerby, har sprungit en del maraton – men något liknande det extremlopp han tävlade i den här helgen har han aldrig gjort tidigare.
– Nej, inget så här extremt tidigare. Det är en ny utmaning, berättar han kort efter målgången.
Hur trött är du nu?
– Jag har inte riktigt hunnit känna efter, men jag är väldigt trött. Jag har sovit en och en halv timme på 40 timmar. Så fort jag sätter mig ned nickar jag till.
I fredags kväll gick starten och vid lunchtid på söndagen gick Berggren och de andra i mål. Han tävlade med kompisen Joel Servin från Skåne. Med sig hade de en ryggsäck som väger sex-sju kilo.
– I den hade vi extra kläder, lite mat och säkerhetsgrejer.
En annan ryggsäck fick de utplacerad, som de kunde fylla med mer mat, men den kom de åt först efter 24 timmar.
– Nästa gång ska jag nog vara lite bättre förberedd rent träningsmässigt och med prylar. Det är lite smådetaljer att tänka på, som de som har kört det här länge har bra koll på det. Men det var ett grymt bra arrangemang, det passade både eliten och oss nybörjare.
Blodad tand?
Han tänker nog testa fler extremlopp i framtiden.
– Det kommer jag nog, men det kan jag säga först om ett par dagar, säger han och skrattar.
När var det som värst?
– Den sista biten, på vägen hem med cykel, var värst. Min lagkamrat hade problem med knäet då också, så det var skönt att stämpla in och känna att det var över. Nu får man ta en dusch.