Domare Skill Andersson om finalen: "Tjurigt från depån och mycket känslor"

Fyra år efter han fick sin domarlicens och ett år efter han dömde sin första match i högsta ligan, fick Vimmerbysonen Stefan Andersson Skill i kväll äran att döma sin första SM-final. Och han hade fullt upp i domartornet när Västerviks och Dackarnas förare laddade för fullt på banan.

– Det hände mycket; lite oroligt i starterna, lagledare som ringde och mycket känslor. Det märks att det lyfter ett par snäpp när det är final, och även på banan så var det incidenter som gjorde att det kunde ha smällt. Det var tufft, men inte över gränsen, men som domare gäller det att vara med hela tiden och inte missa någonting.

Ställer det andra krav på en domare under en final jämfört med en match i serielunken?

– Ja det är klart det gör. Lagledarna är mycket mer stressade, det vet jag ju av egen erfarenhet också. Det rings mycket upp till tornet, de vill veta mycket och man får höra att ”det var inte så” och "du har fel”, så det blir många sådana grejer.

– Men det var en väldigt bra final med många bra heat och kul att matchserien lever rejält. Fyra poäng åt ena eller andra håller spelar ingen roll, det kan vara lika igen efter ett heat i Målilla.

Mikael Teurnberg (Dackarnas lagledare) var lite tveksam till de båda uteslutningarna av Filip Hjelmland och Ludvig Lindgren. Hur är din syn på dessa?

 – Hjelmland åker fortare än Anton (Karlsson) men han hade inte behövt åka så tajt på honom så den är helt klar, tycker jag. Vad gäller Ludde så är det hårfint men tydligt. ESS bilder vid starten är ju tagna snett framifrån, men jag har en annan kamera där jag ser exakt vad han gör så det är klockrent båda gångerna han får varning och jag är inte ett dugg orolig för den. Han måste helt enkelt lära sig att stå stil, det finns en sådan regel. Det handlar om att bilda sig en uppfattning på magkänslan och sedan få den bekräftad av kameran.

Var det kul att döma final då?

– Ja, jättekul. Det var precis så som jag förväntade mig, lite tjurigt från depån, mycket känslor och bra speedway, precis som det ska vara. Och som sagt, kul att det lever. Nu ses vi i Målilla om en vecka.