DEBATT: Ta vara på när dragqueens läser sagor för era barn

Jag växte upp i ett Vimmerby som på flera sätt och ofta gav mig känslan av att vara fel. Jag minns att jag som sjuåring kände mig dum för att det värmde lite extra när Patrik var i närheten. Ingen annan verkade ju känna så? Det bar jag med mig år efter år: jag är fel. I tonåren började jag förstå att jag var homosexuell. Dessvärre skapade den insikten ångest och glåpord. Att vara jag var fel. Det rättfärdigade människor att tycka, tänka och agera. Mot och om mig. Eftersom jag inte visste bättre eller hade en vidgad vy trodde jag på allt. Jag var samhällets smuts. Det gjorde rejäl skada och jag har inte repat mig helt och hållet ännu.

Jag kommer nog aldrig bli hel. Därför valde jag att utbilda mig till lärare. Jag älskar att lära våra små de fyra räknesätten, läsa och skriva. Samtidigt vill jag påverka och därmed öppna upp för en ljusare värld. Jag må ha min historia, men jag har läroplanen i ryggen. Som lärare är man ålagd att på olika sätt visa på människors olika värden. Det framgår tydligt att vi ska visa solidaritet med utsatta grupper. En enkel sökning ger oss resultatet att suicid är överrepresenterat hos transpersoner. Jag tycker att det är så otroligt äckligt att människors identitet skapar den typen av agerande. Året är 2023, vi måste vara bättre än så…

"Ta vara på det"

Snart kommer ni att få besök av dragqueens som läser på era bibliotek. Ta vara på det, låt ditt barn vidga sina vyer. Vad de heter är oväsentligt – vad de förmedlar är guld värt. Guld värt för alla oss som är olika. Guld värt för den som inte ser en annan utväg än repet. Jag kan stolt säga att jag i flera omgångar bjudit in dessa queens in min klass. De är underbara och det handlar inte om sexualisering. Det handlar om att visa sitt sanna jag. Ingen av mina elever har farit illa av det. Ingen. Däremot har det öppnat för diskussioner kring män och kvinnor, pojkar och flickor. Är vi olika? Varför? Finns det de som inte är varken hon eller han?

Ofta när människor är kritiska till något handlar det om normer. Vi lever alla i ett liv där normer präglar vårt beteende, agerande och mående. På tal om normer finns det en livsfarlig idé om att vi kommer bli det vi ser eller får höra om. Indoktrinering. Det funkar inte så. Hade jag i egenskap av homosexuell man kunnat ändra min läggning hade det ju inte funnits någon homosexuell man. Läs den meningen igen och reflektera. Reflektera lite till.

Vi lever i en värld där Ryssland invaderat Ukraina. Vi minns förintelsens offer och gärningar. Vi lär oss att atombomber inte ska tillåtas falla över Hiroshima eller Nagasaki. Vad ska vi lära eleverna om vår tid när är historia? Hat eller kärlek?

Linus Djurstedt