För det första: Facken är demokratiska medlemsorganisationer. Beslut om politiskt engagemang tas av medlemmarna själva, genom årsmöten, kongresser och medlemsomröstningar. Det är alltså inte så att pengar “tas” från medlemmar bakom ryggen på dem. Det är medlemmarna själva som bestämmer hur deras organisation ska agera och vad den ska stödja. Att antyda något annat är att förneka själva idén om folkrörelser och medlemsstyrd demokrati.
Det SD föreslår är att staten ska kliva in och detaljreglera vad ideella föreningar får göra med sina pengar. Det är ett långt större ingrepp i föreningsfriheten än vad man kanske först tror. Ska samma princip gälla för andra organisationer? Ska vi kräva samtycke från varje medlem i Svenska kyrkan innan en insamling går till Act Svenska kyrkan? Ska idrottsföreningar förbjudas att uttala sig politiskt utan individuell medgivandeblankett från alla medlemmar?
*
Dessutom glömmer SD bekvämt bort att fackligt-politiskt samarbete har djupa rötter i svensk demokrati. Det har varit avgörande för välfärdsreformer som semesterlagen, arbetsmiljölagstiftningen, A-kassan och mycket mer. Det samarbetet handlar inte om pengar i första hand – det handlar om att driva arbetarnas intressen i politiken. När fackförbund stödjer Socialdemokraterna gör de det för att de ser att deras medlemmars intressen gynnas av den politiken.
Att SD nu försöker slå in en kil mellan arbetare och deras egna organisationer är knappast en slump. Det är en del i en större strategi: att försvaga den svenska modellen där arbetsmarknadens parter tar ansvar och har inflytande. Genom att misstänkliggöra fackföreningar hoppas SD undergräva tilliten till dem och därmed öppna dörren för en mer toppstyrd arbetsmarknad där arbetstagarnas inflytande minskar.
Och låt oss inte glömma ironin i att ett parti som vill begränsa strejkrätten, försvaga LAS och minska fackens makt nu plötsligt låtsas värna om arbetarnas rättigheter. Det rimmar illa.
*
Slutligen är det värt att påminna om att ingen tvingas vara medlem i ett fackförbund. Det finns flera fackförbund som inte är knutna till något politiskt parti. Valfriheten finns redan.
Men vad SD egentligen vill är att tvinga alla fack att anpassa sig efter deras syn på politik. Det är inte frihet. Det är kontroll.
Sveriges arbetare förtjänar starka, självständiga fackföreningar. inte statligt övervakade och avpolitiserade föreningar som reducerats till försäkringsbolag. Demokratin stärks inte genom att tysta folkrörelser. Den stärks genom att människor går samman, organiserar sig och driver sin gemensamma sak. precis som de svenska facken har gjort i över hundra år.
Rasmus Nyberg, LO Hultsfred, Ordförande
Fotnot: SD:s inlägg hittar du här.