Men respekt och god ton får aldrig bli en ursäkt för att vara tyst om sådant som behöver förändras.
När det gäller äldreomsorgen i vår kommun vill jag vara väldigt tydlig med var min lojalitet ligger: hos våra äldre och hos personalen som varje dag finns där för dem.
Våra äldre ska inte behöva vara tacksamma för en omsorg som precis klarar det mest grundläggande. De har rätt till trygghet, värdighet, självbestämmande, integritet och ett gott bemötande.
Samtidigt kan vi inte förvänta oss hög kvalitet om personalen hela tiden ska springa fortare.
Bra äldreomsorg kostar pengar. Och den måste få göra det.
Det innebär tillräcklig bemanning, bättre arbetsvillkor och löner som motsvarar det stora ansvar vi lägger på personalen.
*
Att arbeta inom äldreomsorgen ska vara ett yrke man kan vara stolt över – och ett yrke där man har råd och möjlighet att stanna kvar.
Därför behöver vi också prata om mängden timanställningar och visstidsanställningar. Vikarier kommer alltid att behövas, men en verksamhet som blir alltför beroende av tillfälliga anställningar riskerar att förlora något oerhört viktigt: kontinuiteten.
Trygga anställningar skapar tryggare personal. Personal som stannar lär känna verksamheten och framför allt människorna de tar hand om.
För en äldre människa kan ett välbekant ansikte betyda oerhört mycket. Någon som känner ens vanor, märker när något inte står rätt till och vet de där små sakerna som skapar trygghet.
Kontinuitet är inte en lyx inom äldreomsorgen. Det är en del av kvaliteten.
*
Vi behöver också närvarande chefer som lyssnar på sin personal. De som arbetar närmast våra äldre ser sådant som aldrig kommer att synas i ett kalkylblad. När personal påtalar problem måste utgångspunkten vara att lyssna, undersöka och förbättra.
Och jag tänker inte ducka för språkfrågan.
God språkförståelse och förmågan att kommunicera tydligt på svenska är en grundläggande kompetens inom äldreomsorgen. Det är lika mycket en fråga om säkerhet som om värdighet och trygghet.
En äldre människa måste kunna säga att hon har ont, är rädd, behöver gå på toaletten eller inte vill något – och kunna känna sig trygg med att personen som hjälper henne verkligen förstår. Personalen måste på samma sätt kunna förklara vad som ska göras, uppfatta nyanser och förstå den äldres svar.
När kommunikationen inte fungerar drabbar det den som redan befinner sig i beroendeställning – den äldre.
Därför tycker jag inte att bristande språkförståelse inom äldreomsorgen får normaliseras eller behandlas som ett mindre problem. Kraven måste vara tydliga och följas upp i praktiken.
Samtidigt har arbetsgivaren ett ansvar att ge språkstöd och utbildning till medarbetare som behöver utveckla sin svenska.
Det ena utesluter inte det andra.
Vi kan stötta personalens utveckling och samtidigt vara kompromisslösa när det gäller de äldres rätt att förstå och bli förstådda.
Tryggheten måste dessutom börja redan vid rekryteringen.
*
Den som arbetar inom äldreomsorgen får ett oerhört förtroende. Man kommer nära människor som ibland är helt beroende av andra och får tillgång till deras hem, kropp, mediciner och personliga tillhörigheter.
Därför måste bakgrundskontroller och lämplighetsbedömningar tas på största allvar.
De får aldrig bli en rutin som bara bockas av. Allvarlig eller relevant brottslighet som kan innebära en risk för äldre och utsatta människor måste uppmärksammas och vägas mycket tungt innan någon anförtros ett sådant arbete.
Det handlar inte om att döma en människa för resten av livet för varje misstag hon gjort.
Det handlar om att göra allt som rimligen går för att skydda människor som kanske inte längre har möjlighet att skydda sig själva.
Bakgrundskontroller ska inte bara finnas. De ska betyda något.
Och så den personliga integriteten.
Tänk på något så vardagligt som att duscha. För den som är självständig är det en privat stund. För den som behöver omsorg kan det innebära att klä av sig inför en annan människa och vara helt beroende av den personens hjälp.
Då räcker det inte att arbetsuppgiften blir utförd.
Den äldre ska förstå vad som händer, bli tillfrågad, bli lyssnad på och behandlas med största möjliga respekt.
Man förlorar inte rätten till sin kropp och sin personliga integritet för att man blir gammal och behöver hjälp.
Och äldreomsorg är så mycket mer än mat, mediciner, toalettbesök och hygien.
Att överleva är inte samma sak som att leva.
*
Våra äldre behöver samtal, gemenskap, frisk luft, aktiviteter, skratt och möjlighet att påverka sin egen vardag. Personalen behöver få tid att ibland sätta sig ner och faktiskt möta människan framför sig.
Äldre, anhöriga och personal måste också kunna påtala brister och känna att någon faktiskt lyssnar.
Jag förstår att Vimmerby kommun måste få ekonomin att gå ihop. Men en budget handlar också om vad vi väljer att prioritera.
Så låt oss ställa oss två enkla frågor:
Vilken äldreomsorg skulle vi själva acceptera för våra föräldrar?
Och vilken äldreomsorg skulle vi vilja möta den dag det är vi själva som behöver hjälp?
Om svaret är att vi skulle kräva mer – då ska vi också kräva mer för dem som behöver vår omsorg idag.
*
Jag vill se högre ambitioner. Bättre löner. Fler trygga anställningar. Tillräcklig bemanning och bättre kontinuitet. Tydliga kompetens- och språkkrav. Seriösa bakgrundskontroller. Och närvarande chefer som lyssnar på sin personal.
Framför allt vill jag se äldre människor som känner sig trygga, respekterade, lyssnade på och sedda som de individer de fortfarande är.
Det går att hålla en god ton och samtidigt ställa tydliga krav.
Det här är mina.
Se människan. Lyssna på människan. Respektera människan.
Hela livet.
Nina Gustafsson, Vimmerby