För att öka sitt förtroende är öppenhet A och O. Vimmerby kommun är nu på väg i en helt annan riktning. I höst lägger sig inte mörkret bara över stadshuset – det har letat sig in på kontoren.
Ända sedan vi startade Dagens Vimmerby 2015 har jag egentligen bara stört mig på en sak när det gäller Vimmerby kommuns mediahantering: den systematiska gödningen av vår konkurrent.
När vi startade pröjsade kommunen bland annat för elen i Vimmerby Tidnings tryckeri som en del av det unikt usla hyresavtal som skrevs för VTT-fastigheten i slutet av 00-talet – och annonspengarna som kommunen lägger i VT har alltid, år efter år, varit tre-fyra gångar större.
Annars har det varit en fröjd att arbeta som journalist i Vimmerby kommun: begäran om handlingar har aldrig varit något problem, tjänstemän och politiker har nästan alltid tagit sig tid att svara på frågor och inte heller svarstiden har det funnits särskilt mycket att anmärka på. På fyra år – nästan inget problem överhuvudtaget.
*
I höst är det annorlunda. Inte jämt, absolut inte från alla – men ändå är det en helt annan sak att arbeta som journalist i Vimmerby i dag jämfört med i våras. Några exempel:
Ännu har ingen tjänsteman gått med på en intervju om krisen i stadshuset som utlöstes för mer än två månader sedan.
Under Carolina Leijonrams sjukskrivning svarade vikarierande ersättaren enbart på mejl. När Leijonram, huvudfigur i konflikten, återgick i full tjänst var det med ett löfte om att inte kommentera situationen ytterligare. Ett magstarkt beslut, jag skulle till och med kalla det rent ohederligt med tanke på hur öppna för media andra huvudaktörer i krisen varit.
Medborgarnas högsta tjänsteman måste förstås alltid vara beredd på att svara på frågor. Allt annat är underkänt.
*
Det är svårare att begära ut handlingar i dag. En del begäranden av handlingar har inte behandlats alls, andra drar ut på tiden, en tredje kategori sekretessbeläggs på ett helt nytt sätt.
Ett exempel:
Den 22 oktober begärde vi ut en skrivelse som innehåller allvarlig kritik mot Vimmerby gymnasiums verksamhetschef Anders Eriksson.
Först den 28 oktober får vi ut den – och då mörkad ända till meningslöshet. Det är förstås självklart att sekretessmarkera uppgifter om enskilda medborgare, men det kan aldrig vara förenligt med offentlighetsprincipen att mörka kritik mot högt uppsatta chefer.
Först när vi fick handlingen från en källa kunde vi gå vidare med det tips vi fick för flera veckor sedan.
*
I dag tog kommunen ytterligare ett steg i sitt arbete med att försvåra för media. Sedan i måndags har vi haft uppgifter om att Thomas C Ericsson blir ny bibliotekschef i Vimmerby.
Sedan dess har vi sökt kommunens administrative chef Anna Erlandsson Karlsson för att ge henne möjlighet att kommentera uppgifterna. Vi har ringt, skickat mejl, ringt och skickat mejl.
Som en slump hade Anna Erlandsson Karlsson tid med intervju först efter att kommunen själva gått ut med nyheten. En slump? Nej då.
Beskedet till vår reporter: "Vi fick reda på att ni var på väg att förekomma oss, så vi tänkte att vi slänger ut ett kort pressmeddelande lite snabbt".
Kommunen anser alltså att det är viktigare att göra vårt jobb än att svara på våra frågor.
*
Det finns många andra offentliga organisationer som agerar exakt likadant – men det är i politiska system utan pressfrihet eller i verksamheter som ser media som en fiende.
Vimmerby kommun har valt en ny väg som definitivt gör vårt arbete betydligt svårare och därmed riskerar att leda till att medborgarna får mindre och sämre information.
Det är ett självmål. Förtroendet för kommunen har varit lågt sedan skolvalet och blev ännu lägre under höstens kris. Ett ökat förtroende börjar och slutar med transparens.
När tilliten behöver öka sår kommunen tvivel och misstro. Det är inte vad någon demokratisk organisation behöver någon gång, men för Vimmerbys del är dessutom tajmingen exceptionellt dålig.