Till en början var jag skeptisk till Dackarnas val att behålla båda sina högsnittare Greg Hancock och Maciej Janowski. Men jag måste säga att Målillaklubbens ledning visat fingertoppskänsla i sitt lagbygge. Det lag som nu i stort sett är klart har kapacitet att köra hem SM-guldet om ett knappt år.
Att bygga ett speedwaylag är på flera sätt svårare än att bygga ett lag i vilken annan sport som helst. Anledningen är förstås snittet. Förare som presterat ”för” bra kan helt plötsligt bli svåra att få in i laget. Samtidigt blir förare som presterat dåligt en säsong, men som i grunden har en högre nivå, högvilt bland klubbarna.
Snittet är både hatat och älskat bland klubbar och supportrar, men den diskussionen tillhör en annan krönika. Den här ska handla om Dackarnas lagbygge till säsongen 2019.
”I min bok var det tack och adjö”
Min absoluta ståndpunkt efter säsongen var att Dackarna skulle bygga sitt lag runt Maciej Janowski, Patryk Dudek, Oliver Berntzon och Joel Kling. Därefter skulle en större del av truppen behöva offras. I min bok var det definitivt tack och adjö till åldermannen Greg Hancock. Inte för att amerikanen gjort en dålig säsong utan helt enkelt för att han varit ”för” bra.
Samtidigt insåg jag det jobbiga för Dackarnas ledning. Här satt man med ett lag där man helst hade velat behålla varenda förare, men där snittet satte stopp för det.
Visat fingertoppskänsla
Jag insåg tidigt att man inte skulle klara av att göra sig av med varken framtidsmannen Maciej Janowski eller Greg Hancock, som är hela speedwayvärldens stora ikon. När det senare stod klart att båda fått förnyat förtroende var min första tanke ”tack och adjö till SM-guldet 2019”. Det är nämligen så det brukar kunna vara i speedwaysporten. Vågar och vill man inte ta besluten att skiljas från vissa förare efter en stark säsong där lagets snitt skjutit i höjden brukar räkningen komma säsongen efter.
Med facit i hand, nåja, säsongen har förvisso inte startat ännu, har Dackarna återigen visat fingertoppskänsla i sitt lagbygge. Målillaklubben kan gå in i en ny säsong med en känsla av att det första SM-guldet sedan 2007 är inom räckhåll.
Kan höja snittet rejält
Maciej Janowski höll en bra nivå i år och kommer knappast att vara sämre nästa säsong.
Greg Hancock fyller 49 år (!) nästa sommar, men Dackarnas lagledare Peter Karlsson tror att han är kapabel att höja sitt snitt ännu mer. Det vore en makalös bedrift.
Patryk Dudek hade en, med hans mått mätt, smått medioker säsong. Här finns kapacitet till en rejäl snitthöjning.
Oliver Berntzon höjde sig rejält i år och i de bästa av världar finns det ännu mer i honom, men Dackarna får nog vara nöjda om ”Vispen” lyckas försvara sitt snitt.
Joel Klings fortsatta utveckling blir intressant att följa och för honom blir 2019 lite av ett nyckelår. Ska han ta nästa kliv i karriären måste prestationerna på bortaovalerna höjas.
Frågetecken för sjundeföraren
Utöver detta har Dackarna återigen värvat smart. Jacob Thorssell har haft ett tungt år, men det finns hög kapacitet i Åtvidabergsgrabben. Bör utan några större problem kunna ersätta Pawel Przedpelski.
Så långt ser det bra ut. Det är sedan frågetecknet kommer. Det är här Dackarna har gjort sin chansning i att behålla både Janowski och Hancock. Kan lågsnittarna Artur Czaja/Kacper Gomolski ersätta Hans Andersen? Sett till 2018 blir svaret ett rungande nej. Båda har dock presterat betydligt bättre tidigare i karriären och kan vid en fullträff nå upp i Andersens nivå. Att plocka in Gomolski med ett snitt på 0,500, är smart då det breddar truppen i och med att han inte tar någon av de åtta platserna som är avsedda för förare med ett snitt över 0,500.
Summa summarum: Dackarna har gjort ett klokt lagbygge, lyckats behålla stommen och värvat smart. Möjligheten finns att förvandla silver till guld nästa år.