Den 23 januari 2023 omhändertogs Anas dotter enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga). Efter en utredning av socialtjänstens individ- och familjeomsorg i Vimmerby, bestämde myndighetsutskottet att skicka ärendet vidare för beslut i förvaltningsrätten, och där beslutades det att Anas dotter skulle omhändertas.
Enligt lagen har samhället ett ansvar att se till att barn och unga får en trygg uppväxt och det skydd och stöd de behöver.
Vård enligt LVU ges om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas på grund av exempelvis brister i omsorgen eller på grund av något annat förhållande i hemmet, och det är förvaltningsrätten som beslutar om sådan vård.
Mobbning och rasism
Ana, som vi kallar henne i den här artikeln, är ursprungligen från ett sydamerikansk land. Hon bor tillsammans med sin man och deras barn i Vimmerby kommun.
Den där dagen i slutet av januari förra året förvandlades deras liv till ett rent helvete, en mardröm som ingen av dem kunde föreställa sig och inte har kunnat ta sig ur sedan dess.
Dottern, som vi kan kalla Maria, var då tio år gammal. Att hon utsattes för både mobbning, diskriminering och rasism på skolan hon gick, valde hon att hålla för sig själv, och inte berätta om för sina föräldrar.
– Hon har i efterhand berättat att hon var trött på den här situationen och bad några vänner om råd. Maria har mitt ursprung med sig i sitt utseende, och hennes ”vänner” sa bland annat till henne att det var mycket bättre med helsvenska föräldrar – då hade man ett bättre liv, fick göra vad man ville och kunde så småningom flytta från Vimmerby, berättar mamma Ana.
Ljög om händelser i hemmet
Det var därefter som hela historien, som skulle komma att få så fruktansvärda följder, drog i gång. Tioåriga Maria såg detta som en möjlighet till att få ett annat liv – utan mobbning och kanske med en lite friare uppfostran.
– I skolan sa hon allvarliga saker om oss föräldrar, saker som hon snappat upp från en kamrat vars systrar blivit illa behandlade och misshandlade i hemmet. Med anledning av detta kontaktade skolans rektor socialtjänsten den 24 januari 2023 och vår dotter togs sedan ifrån oss efter beslut om LVU, berättar Ana.
– Förvirrade av situationen har vi hela tiden försökt samarbeta med socialtjänsten, från första stunden, för vår dotters bästa. Men vi har hela tiden motarbetats. Min dotter har berättat att socialsekreteraren konstant ställde frågor till henne för att förvirra henne och för att få henne att hålla fast vid sin berättelse, fast hon själv inte ville. Min dotter, trött på hela den här situationen och förtvivlad över följderna, sa till socialtjänsten att allt hon hade sagt var lögner, att allt var falskt och att hon bara ville att allt skulle ställas till rätta, men det har de aldrig lyssnat på, säger Ana.
”Psykisk misshandel”
Ana berättar att hon och hennes man inte fick någon som helst information om sin dotter under de första sex månaderna. Inte ens hur hon mådde.
– Men nu vet vi allt som har hänt henne under dessa månader, hur dåligt socialen och jourfamiljen behandlade henne, hur diskriminerad hon blev, att hon har blivit fysiskt misshandlad och de psykiska trauman allt detta skapat hos henne.
Enligt mamma Ana har socialtjänsten på alla sätt försökt kratta igen spåren efter sina egna begångna fel – inte minst avseende val av familjehem och vad som ska ha hänt där.
– Jag menar att det har förekommit ren och skär psykisk misshandel av Maria i familjehemmet och av socialtjänsten. Exempelvis tilläts hon bara duscha en gång i veckan eftersom vattnet var för dyrt, och av sitt barnbidrag fick hon bara behålla 200 kronor. För dessa skulle hon själv köpa sina kläder, skor, hygienprodukter och annat personligt som hon behöver. De skor hon köpte hittade hon i en secondhandbutik. De var billiga, bara 30 kronor, men två storlekar för små. Men det värsta är att ingen har velat lyssna på henne, utan tvärtom har hotat henne om hon inte stod fast vid sin första berättelse om missförhållanden i hemmet, berättar Ana.
Självmordstankar och självskadebeteende
Under detta halvår, då man inte fick veta något om sin dotter, berättar Ana att man ringde socialtjänsten varje vecka för att få information om henne och bad om att få träffa henne.
– De sa hela tiden att min dotter inte vill träffa oss och att de inte kunde göra någonting åt situationen, de sa också att hon var lycklig och mådde jättebra. Nu vet vi att det var ren lögn eftersom hon efteråt har berättat att hon hela tiden längtade efter att komma hem och bo med sin familj. På grund av att socialen vägrade lyssna på henne har hon också haft återkommande självmordstankar och hon mådde så dåligt att hon började skada sig själv, berättar Ana.
– Min dotter skrev sedan brev till mig som jag har sparat, där hon förklarar hur hon kände och hur mycket hon längtade hem. För mig som mamma var det fullständigt förkrossande att läsa, och jag kunde inte göra någonting – jag var helt bakbunden, säger Ana.
Rymde hem till föräldrarna
Tre gånger har Maria rymt från jourfamiljen. Den första gången tog hon sig hem till sina föräldrar i Vimmerby, och hon var då i katastrofalt skick, enligt mamma Ana.
– Hon var fullständigt otröstlig. Hennes tårar bara rann, och det gjorde så ont att se min dotter må så dåligt. Men eftersom hon hade sin LVU på sig var vi tvungna att ringa socialtjänsten. När personen som hade hand om hennes fall kom hem till oss, gick han fram till Maria och barskt sa åt henne att följa med frivilligt annars skulle han ringa polisen så de fick dra ut henne ur vårt hus, berättar Ana.
Den andra gången Maria rymde från sin jourfamilj tog hon sig hem till sin mormor, och enligt Ana var hon då i ännu sämre skick.
– Hon grät och det enda hon ville göra var att duscha, då kvinnan i jourfamiljen hade förbjudit henne att duscha eftersom vattnet var för dyrt. Detta hade pågått i flera månader, säger Maria, som även denna gång kände sig tvingad att kontakta socialtjänsten i Vimmerby och meddela vad som hade hänt.
– Ännu en gång vägrade socialen att lyssna på min dotter angående hur jourfamiljen behandlade henne och hur hon mådde, och ännu en gång var hon tvungen att följa med tillbaka.
Enligt Ana ska Maria under denna period ha hotats av en person inom socialtjänsten i Vimmerby, att om hon fortsatte trilskas och rymma så riskerade hon att låsas in på psykiatrisk vårdinrättning eller sis-hem för tjejer.
Rymde till ambassad i Stockholm
Torsdagen den 18 april, för en dryg vecka sedan, rymde Maria en tredje gång, vilket socialen kom hem till Ana och berättade dagen efter. Enligt Ana föregicks denna rymning av att Maria hade blivit misshandlad i sitt jourhem och även tvingats av jourfamiljen och personal från socialtjänsten i Vimmerby att skriva på ett papper där hon försäkrade att hon aldrig misskötts eller skadats hos jourfamiljen. Detta samtal ska ha spelats in av Maria utan att jourfamiljen eller personalen från socialtjänsten visste om det.
Denna gång var rymningen lika desperat som vågad, skulle det visa sig. Maria tog sig nämligen på egen hand hela vägen till Stockholm och ringde på klockan till den Sydamerikanska ambassad som tillhör den nation som mamma Ana kommer från.
– Jag vet inte hur det gick till, men jag är bara tacksam för att det inte hände henne något. I panik och förtvivlan över att inga myndigheter lyssnade på henne såg hon detta som den sista utvägen.
”Fruktar för dotterns liv”
Enligt Ana ringde ambassaden till henne senare den 19 april och berättade att dottern var där. Ana begav sig då direkt till Stockholm.
– Konsuln och ambassadören tog kontakt med socialtjänsten i Vimmerby och berättade att Maria kommit dit för att söka skydd och asyl eftersom hon trodde att hennes liv var i fara på grund av socialens hot. Till och med har regeringen i det land jag är född i nu blivit inblandad i ärendet och tagit kontakt med några internationella och nationella organisationer som kämpar för barns rättigheter. Dessa har påbörjat en utredning mot socialtjänstens misskötsel av Maria och för samtidigt en förhandling med dem för att hjälpa min dotter så gott det går, berättar Ana.
Tillsammans har man planerat för ett möte mellan socialtjänsten och Ana och hennes man till fredagen (26 april).
– Men under onsdagen fick jag ett meddelande från socialtjänsten om att jag måste lämna över min dotter innan mötet, annars blir det ingen förhandling. Anledningen till det har jag ingen aning om? Jag vet faktiskt inte, det enda jag vet är att de vill tysta min dotter. Vi föräldrar är extremt oroliga och fruktar för vår dotters liv. Just nu befinner vi oss på ambassaden, och här har vår dotter varit ända sedan hon kom hit, säger Ana på torsdagen.
Pappan polisutreddes länge
Under hela denna process förhördes Anas man av polisen och det pågick en utredning avseende grovt sexuellt övergrepp mot barn i cirka tretton månader. Förundersökningen har lagts ned då inga brott har kunnat konstaterats begåtts och pappan frias helt från misstankar – just de misstankar som föranledde beslutet om omhänderatagnde av flickan.
– För att bevisa helt att allt var lögner bad vi dem att de skulle förhöra vår dotter igen, men socialtjänsten tillät inte det. Då berättade polisens utredare att jag var tvungen att spela in samtalen för att kunna bevisa att allt som socialtjänsten sa var lögn, och det gjorde jag, berättar Ana.
– Med alla dessa inspelningar kunde då polisen förhöra min dotter och ärendet avslutades hos polisen. Vi krävde en kopia av polisens alla förhör av min dotter, men det beviljades inte eftersom det råder sekretess. Ärendet lades ner av åklagare den 19 februari, berättar Ana och visar en kopia på beslutet.
Frustrationen över att myndigheterna under ett och ett halvt års tid har vägrat lyssna på Maria och hennes familj är enorm hos Ana.
– Min dotter har vid så många tillfällen sagt att allt startade med en ren lögn. Hon har gång på gång därefter berättat sanningen om saken och de vill inte lyssna på henne eller hjälpa henne. På grund av den misshandel hon utsatts för från flera håll, både fysisk och psykisk, flydde hon tre gånger och sista gången till en ambassad i sin desperata jakt på hjälp.
– Det är hemskt och det går inte att förklara hur ont det gör som mamma att se ens dotter lida på det här sättet. Hennes rädsla är det värsta jag har varit med om, och får mitt hjärta att gå sönder. Maria kan knappt höra steg här på ambassaden innan hon börjar gråta i tron att socialtjänsten är på plats för att ta henne igen, säger Ana.
Har överklagat besluten
Enligt Ana har hon och hennes make överklagat beslutet om omhändertagande enligt LVU vid flera tillfällen.
– Ja, vi har överklagat två gånger under 2023, men rätten gick på socialtjänstens linje eftersom polisutredningen mot min man var pågående och då visste vi inte heller något om vår dotter eller om socialtjänstens handlingar.
– Sedan dess har vi samarbetat med socialtjänsten. Nu har vi överklagat igen och avvaktar. Vi har försökt förhandla med både politiker och tjänstemän inom socialtjänsten på Vimmerby kommun, men det har inte varit möjligt. Vi hade kommit överens om att träffas i fredags för att förhandla om min dotters framtid och välmående, men nu har de ändrat sig, säger Ana och visar ett meddelande som skickats från socialnämnden till henne, som bekräftar detta.
I ett samtal med socialnämndens ordförande Eva Berglund tidigare i veckan berättar Ana att hon fick till sig att man beslutat att Maria inte längre ska vara omhändertagen enligt LVU.
– Det sades att min dotter får använda mobiltelefonen och sociala medier och att jag kan följa henne till alla behandlingar med BUP samt besöka henne när jag vill på familjehemmet. Jag har bett Eva att skicka beslutet till min mejl så jag har det skriftligt, men jag har inte hört något mer så jag tror inte ett dugg på det beslut hon pratade om. Vi är oroliga och känner oss trakasserade och diskriminerade av socialtjänsten. Nu fasar vi inför fredagen och vad som ska komma att hända då. Socialtjänsten pressar oss att lämna ifrån oss vår dotter för att vi överhuvudtaget ska få till en diskussion, och vår dotter har fruktansvärd ångest över detta och vill inte.
Under fredagen kommer Ana och hennes dotter resa till Vimmerby. Man ser det som sin enda möjlighet att komma vidare, men därefter vet ingen vad som väntar.
Vad är anledningen till att du vill gå ut och berätta om detta offentligt?
– Jag vill att alla ska veta hur kontakter med socialen kan bli och hur barn kan bli behandlade i vårt samhälle. Det är oerhört viktigt för andra som drabbas att veta om, samt att de aldrig ger upp och slutar kämpa.
– Jag som mamma vill inte ens tänka på barnen som haft det värre och inte fått hjälpen de behövde. Det är så många barn som har tagit självmord i Sverige på grund av hur de har behandlats av socialtjänsten, men vad gör socialtjänsten åt detta? Ingenting, de vill bara tvinga barnen till att vara tysta för att rädda sitt eget skinn. Barnen ska inte berätta något för någon, eftersom socialtjänsten själva vet att det de gör är att ta barnens rättigheter.
Inga kommentarer och sekretessbelagda handlingar
Självklart har vår tidning velat ställa en mängd frågor till Vimmerby kommun. Dels vill vi ge socialtjänsten möjlighet att bemöta den hårda kritiken, dels undrar vi bland annat varför LVU fortfarande gäller med tanke på att pappan friades från alla anklagelser för över två månader sedan.
Ana har dessutom gett oss fria händer och tillåtelse för Vimmerby kommun att yttra sig i hennes ärende och svara på våra frågor, men socialnämndens ordförande i Vimmerby, Eva Berglund (S), ger inga kommentarer kring ärendet. Hon vill inte heller bemöta den tuffa kritik som Ana riktar mot de sociala myndigheterna eller den polisanmälan som nu är gjord avseende tjänstefel.
– Det är sekretess som gäller, så jag kan inte kommentera några enskilda ärenden överhuvudtaget. Om man inte är nöjd med utfallet i förvaltningsrätten så kan man göra ytterligare överklagan till kammarrätten, säger hon.
Vi har begärt att få ut ett stort antal handlingar som rör klagomål på socialtjänstens hantering och verksamhet i detta ärende, men Vimmerby kommun har sekretessbelagt samtliga och de lämnas därför inte ut till oss.