Micael Glennfalk menar att kylmaten är en stor del i det enorma matsvinnet.
Den stora förändringen till kylmat skedde egentligen sedan miljöinspektörerna (ofta, ofta är deras åtgärder miljöfarliga i slutänden för man har inte tänkt färdigt…) dömt ut köken. Ingen visste egentligen vad de dömt ut, bara att det var ”några lister som inte satt fast” och sådant. Egentligen var det frågan om en upprustning av delvis slitna kök. Sedan kom någon konsult och sa att kylmat var det bästa och politikerna tyckte det också. Ett av de vägande skälen var att det blev billigare. Personal kunde skäras ned. Trodde man.
*
Nu vänder pendeln åt andra hållet.
- Redan 2010 förstod man att kylmaten gav många nackdelar:
- Stordrift gav mat som skulle värmas.
- Doften från ett tillagningskök försvann från förskolor och äldreomsorgsboenden.
- Transporten krävde kylbilar och folk.
- Mottagningsköken blev inte så billiga ändå.
- Gamla fick inte maten varje dag, utan kanske en-två gånger i veckan och fick hela veckans mat i sitt kylskåp.
Det gjorde att 2010-2014 började man göra hybrider. En del kök konverterades tillbaka till tillagningskök, men nybyggda Borghaga/Vimarhaga och kommunens största förskola Lunden fick bara mottagningskök. Man lättade upp det hela genom att bara skicka typ köttbullarna och såsen, resten skulle lagas på plats.
*
På senare år har nästa steg tagits. På exempelvis Granen i Vimmerby har de gemensamma måltiderna dragits ned och alla äldre ska få sin mat levererade till sitt eget kök, sitta själva och äta i sin tvåa – varpå givetvis matlusten avtar. (För övrigt det rådande tillståndet i Vimmerby som vurmar om hemtjänst i enskilda hushåll istället för Trygghetsboende. Trots överlägsenheten hos Trygghetsboendet på alla plan.)
Sparade man pengar?
Nja, nu kommer ju beskeden från livsmedelsverket och forskare som studerar matsvinnet att det är ett enormt matsvinn från både tallrik och serveringsfat.
Dels har köken inte utrustning att ta hand om maten som är över på serveringsfaten. Den behöver kylas ned snabbt för att kunna serveras en gång till. Sedan får hemtjänsten tömma kylskåpen hemma hos de gamla. Hur noga man än är när man som gammal beställer räcker inte matlusten till i ensamheten, utan en halv portion räcker. Ibland bara smörgås och mjölk om det inte är något som lockar vad gäller färg, form, doft, tillagning eller råvara på tallriken.
Matsvinnet är stort i de enskilda hemmen av kylmaten, det är stort i mottagningsköken, det är stort i tillagningsköken. Enligt Livsmedelsverket så slängs 19 kilo fullt ätbar mat per person i Sverige och 26 kilo mat och dryck hälls ut i slasken. Och växthusgaserna, ja de 442 000 ton som släpps ut motsvarar utsläppen under ett år från 360 000 bilar. (Källa: www.livsmedelsverket.se/matsvinnet).
*
Tillbaka till den kommunala ekonomin.
Tror ni att man sparat något på kylmat, indragna gemensamma måltider, etc.?
Det tror inte jag, istället har servicen för matens kvalité försämrats, livets gladaste stunder för de gamla tagits bort.
Ungdomar i skolan får buffé. Är det något gott tar de så mycket att de inte orkar äta upp, är det något de inte tycker om äter de för lite och det blir kvar på faten.
Är det för dyrt att återinföra bricklunchen där alla stod i kö, fick sin portion, fick säga till om de ville ha mer eller mindre, fick räcka upp tummen för påfyllning av mjölk i sitt glas, etc.?
Ingen rörde sig i matsalen, alla satt på sin plats - det var ljudligt, men lugnt och utan spring.
Nej, det som var förr är för gammalmodigt, för hårt, för omodernt… det ger föräldrarna panikångest att veta att deras barn sitter still vid matbordet och äter upp det som de begärt att få.
Och miljön? Och matsvinnet? Förr gick det lilla som fanns kvar på tallriken till grismat. Det är förbjudet nu för tiden. Grisarna ska ha kemiskt framställt foder och inte kokta pära… Grisarna borde kunna få våra rester, eftersom vi har lika mycket kemi i dem som i grisfodret. Vi är ju sist i kedjan…
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.