Piotr Pawlicki knyter näven efter Dackarnas smakstart. Foto: Ossian Mathiasson
Västervik Speedway räddade semifinalspänningen efter paus i derbyt mot Dackarna. Här kan du läsa vår krönikör Simon Henrikssons fem punkter efter matchen.
1: Dackarnas rivstart.
Det såg avgjort ut redan efter tio heat. Då hade Dackarna 37-23 och ett 14-poängsförsprång som aldrig skulle kunna ätas upp. Klasskillnaden var signifikant. Många hade befarat att Målillaklubben skulle vara för breda, för jämna och ha för starka toppar för att Västervik utan Nicki Pedersen skulle kunna matcha dem. Dittills tycktes de få mer än rätt. Det var total överkörning ute på banan och Dackarna hade tagit ett mer än stadigt grepp om derbykampen. Jag skojade med min kollega om att Dackarna hade minst två släpskor i finalen.
2: Västerviks upphämtning.
Men vid det här laget, efter allt man sett, hört och läst om vet man att en match kan ta oanade vägar och riktningar. Det var precis vad som hände. Västervik fick energi efter paus, hittade två raka femettor och lyckades med någon toppning både här och där. Matchen fick nytt liv och faktum är att Västervik hade chans att vinna med den två heat kvar. Det gjorde man inte, men jag tror att Morgan Andersson definitivt köpte 44-46 med tanke på vad det kunde ha blivit.
3: Blir nog ingen rysare ändå.
Med allt det sagt blir det nog ingen rysare kommande tisdag ändå. Dackarna är nog för breda, för jämna och har för starka toppar för att Västervik ska kunna vinna med mer än två poäng i Målilla. Jag tänker inte räkna ut Västervik, men vi kan säga så här: det ska mycket, mycket till för att Dackarna inte ska köra SM-final.
4: Konspirationsteorier.
Föga förvånande kom vissa kommentarer om att Dackarna släppte in Västervik i matchen för spänningen. Självklart mår Dackarna bättre ekonomiskt av att det här dubbelmötet lever nästa vecka. Självklart blir det roligare för alla om det finns något att köra om.
Men skulle Målillaklubben avsiktligt ha gjort det? Skulle Dackarna verkligen våga riskera det? Aldrig. Det är för små marginaler för att våga göra något sådant i en SM-semifinal. Den som påstår något annat får sluta förlöjliga klubbarna och förarnas professionalitet här och nu.
5: Publiksiffran.
Nog för att extremvärmen från de senaste dagarna var borta och höstkylan mer påtaglig än jag mindes att den kunde vara i september. Men bara drygt 2 800 åskådare på Hejla Arena i en glödhet SM-semifinal efter en uppvisning av Västervik i kvartsfinalen nära i minnet.
Det är för svagt, publiken.