Det är fredag förmiddag på Stadsmuseet Näktergalen och projektgruppen är samlad inför den stora tidningsutställningen. Flera gånger har den fått skjutas fram, inte minst på grund av pandemin, men också för att Bo Eriksson, som beskrivs som en primus motor i gruppen, avled hastigt under 2020.
Det har varit en lång väg till vernissagen för utställningen "Sex redaktion för sjutusen själar".
– Idén föddes för snart två år sedan när gamla vänner och klasskamrater träffades i samband med ett boksläpp. Vi hade gått och funderat på det här ett tag, hur fantastiskt det var med sex tidningar samtidigt i lilla Vimmerby. När vi kollade posten i rådhuset, som man gjorde på den tiden, var det sex-sju journalister som gjorde det. Det var en stenhård bevakning. När vi träffades här började vi fundera på om man inte kunde göra något och Gunilla (Gustafsson, museiföreståndare, reds.anm.) tände direkt på idén, säger Sven Ekberg, som ingår i projektgruppen tillsammans med Anders Wenström, Tomas Rubin och Nils-Erik Pettersson.
Tomas Rubin har redan tidigare berört det unika med att Vimmerby under en period hade sex olika tidningar. Tillsammans med några studiekamrater på Journalisthögskolan i Göteborg gjordes examensarbetet på just Vimmerbypressen.
– Europas vågar jag inte säga, men där och då var Vimmerby både Sveriges och Nordens tidningstätaste stad.
Nils-Erik Pettersson hade först tackat nej till arbetet med hänvisning till privata skäl, men hoppade på efter Bo Erikssons tragiska bortgång.
– Jag lovade att ställa upp så gott det gick. Det här har varit ett otroligt spännande jobb och då inte minst det här med att intervjua gamla kollegor. Det som skulle ta en kvart tog flera timmar, för det dök alltid upp något nytt. Det finns ingen brist på anekdoter och det har varit både livgivande och lärorikt.
"Sparat allt"
Anders Wenström har aldrig arbetat på någon tidning i Vimmerby men har många års erfarenhet av arbete i regeringskansliet och för internationella organisationer.
– Däremot har jag varit en stor konsument som född och uppvuxen här. Det har varit en lustfylld resa att vara med på och att få återvända till rötterna.
Utställningen börjar med en tidslinje från 1844 fram till våra dagar. Mycket vikt läggs förstås på Vimmerby Tidning, som vann tidningskriget när sex tidningar till slut blev en. Under många år hade Vimmerby Tidning monopol i Vimmerby kommun. 2015 grundades nättidningen Dagens Vimmerby och åter fick Vimmerby två olika tidningar.
– Mycket av det här är sådant som ligger i ett arkiv på biblioteket och aldrig visats offentligt. Nu tar vi risken att något går sönder, då vi anser att nyttan överväger risken. En stadsbibliotekarie vid namn Torvald Eriksson, yttermera visso far till Bo Eriksson, hade sparat allt. Därför fanns allt mateial i källaren på biblioteket, säger Gunilla Gustafsson.
"Vimmerby låg bra till"
Övriga tidningar som syns på utställningen är Smålands-Tidningen, Östgöta Correspondenten, Västerviks-Tidningen, Västervik-Demokraten och Oskarshamns-Tidningen.
Hur kunde Vimmerby bli en sådan tidningsstad?
– Fram till 1979 var Vimmerby Tidning en eftermiddagstidning. Det fanns en kaka av annonsmarknaden som kunde vara gripbar för de andra tidningarna som kom ut på morgonen. Det styrde delvis de andra tidningarnas etablering här, säger gruppen och fortsätter:
– Geografiskt låg också Vimmerby bra till. Det fanns också intresse för att komma åt och köpa Vimmerby Tidning. Men efter att Vimmerby Tidning blev morgontidning gav de andra tidningarna upp, en efter en.
Hur påverkade det här Vimmerby?
– Jag tror att det var bra. Makthavarna visste att de inte kunde skojas eller luras. Tidningarna var en vagel i ögat på varje politiker. Vimmerby sattes på kartan.
Flera framträdande personer i mediesverige har också fått sin skolning på någon av tidningarna. Dessa syns i ett "murvelgalleri" på utställningen.
– Det var en riktigt bra plantskola, säger Tomas Rubin, som själv bland annat gjorde många år på Expressen under sin journalistiska gärning.
Visas till årsskiftet
Det finns förstås ännu mer än det som redan nämnts som man kan ta del av. Projektgruppens fyra medlemmar tror att alla Vimmerbybor, såväl ung som gammal, kan uppskatta utställningen.
– Alla har någon kontakt med materialet. Är det inte de själva så är det deras mamma, pappa eller mor- och farföräldrar, säger Sven Ekberg.
– Jag tror att den äldre generationen kommer först och därefter tar med sig barn och barn och barnbarn, säger Anders Wenström.
En förhoppning från kvartetten är att utställningen ska bli återkommande.
– Det finns hur mycket material som helst, så det är väldigt enkelt att förnya.
Utställningen visas fram till årsskiftet.