Kenny Fransson från Södra Vi har länge planerat för en ny resa till Ukraina. Sent i tisdags kväll åkte han in i det krigshärjade landet och är vid den polska gränsen när vi når honom per telefon.
Han har fått en mycket tung ögonblicksbild.
– Det är fruktansvärt eländigt. Det går inte att föreställa sig om man inte har sett det med egna ögon. Jag besökte ett ställe där man hade ett rum uppvärmt. Där bodde man sju personer i en koja i princip. Man tror inte på det förrän man har sett det själv och behovet är oändligt nu. Har man inte kunnat göra något tidigare, så kan man göra något nu. Det finns ingen ursäkt när det är krig i vårt närområde, säger Kenny Fransson.
Södra Vi-bon har varit i ett område mellan Lutsk och Kiev. Där har han besökt sjukhus, olika läger och byar.
– Jag har varit och besökt och hjälpt familjer som har det extremt svårt. Det är jätteilla tyvärr. I början ville man hjälpa och då blev man rätt frustrerad när man inte kunde det, men nu har man lärt sig det och hjälper de människor man kan hjälpa.
Hur många har fått din hjälp nu?
– Det är ju en låda till alla, så jag har hjälpt 150 familjer bara nu.
Blir helgonförklarad
Kenny Fransson, som den här gången åkte helt själv, hade med sig en full lastbil med mat, vinterkläder och andra viktiga hygienartiklar. En del av hjälpen kommer från givmilda människor i Vimmerby, Hultsfred och Västervik.
– Behovet är enormt.
Vad får du för mottagande?
– Jag tycker det är skitjobbigt, men man blir lite helgonförklarad. Det är många som kommer fram och bugar och bockar. Jag tycker inte det är roligt, för det känns som att det blir lite segregerat, men de gör det väl för att de är så tacksamma.
"Bära med sig"
Den här gången upplevde han inga flyglarm om missiler eller explosioner. Däremot har han ju med egna ögon sett vad kriget gjort med människorna.
– Det är hemskt att se vilken situation som råder i landet.
Kenny har byggt upp mycket kontakter de senaste månaderna och planerar redan för nästa resa.
– Jag har en samarbetspartner där nere, som jag träffade förra vändan. Fördelen är att de har transportvägar, men svårt att få tag i grejer. Vi har grejer, men svårt med transportvägar. Nu har vi hittat en bra lösning för det. Ukrainska chaufförer hämtar upp grejerna där, så nu kan vi skeppa ner mycket mer genom Sweden Help, säger han och fortsätter:
– Jag besökte ett stort flyktingläget och då sprang det fram en treårig flicka och satte sig i mitt knä. Hon sa något, men jag förstod ju inte vad hon sa, utan jag log bara. Det är sådant man kommer att komma ihåg och bära med sig, att man har hjälpt människor.
Snart dags igen
Om drygt en månad räknar han med att åka ned till Ukraina igen.
– Jag har lite grovt börjat planera för nästa resa och samla in en del. Det blir nog i mitten eller slutet av januari. Då har jag tänkt att vara lite längre, för att mer ingående se vad som sker och hur behovet ser ut.