Elin Ryd, som kom fram som målvakt i Vimmerby IF, studerar numera på GIH i Stockholm till idrottslärare. Det var också så hon kom i kontakt med blindfotbollen från första början.
– Han som är ansvarig för det här i Sverige var och visade upp det. Vi fick testa på en massa olika sporter för personer med olika funktionsvariationer. Det var allt från rullstolsbasket till orientering för synskadade. Jag, som är målvakt i grunden, fick höra att de var lite i behov av någon mer målvakt så vi har haft lite kontakt sedan i våras. Så fort jag kom dit för en träning så kände jag att det var skithäftigt, berättar Elin Ryd.
I blindfotboll så är målvakten seende medan alla utespelare i princip är blinda.
– När det gäller damer så går man på klassificeringar där man syntestas. Inom blindidrotten är man B1, B2 eller B3. Är man B1 så ser man ingenting och B3 ser max tio procent. Har man mer än tio procents syn får man inte vara med.
Utöver målvakten finns det också två guider som är seende. En guide står bakom motståndarnas mål och en guide, som fungerar som tränare, står vid sidan av. Planen är därefter indelad i tre olika zoner: en försvarszon, en mittzon och en anfallszon. Guiden får endast prata när bollen är i deras zon.
Elin började att träna lite med laget och så plötsligt stod det klart att Sverige fick en reservplats till VM i Birmingham.
– Det var ganska sent det blev känt och då behövde det sättas ihop ett lag. Guiden som varit med på de flesta turneringarna ska få barn och då behövdes det en guide. Jag fick frågan om att följa med för inte så länge sedan.
Varit med som guide
Den 12 augusti åkte därför Elin Ryd tillsammans med det svenska laget till det allra första världsmästerskapet i blindfotboll på damsidan. Hon har varit guide och reservmålvakt.
– Vi har varit borta i tio dagar och det har varit enormt häftigt. Alla som är på VM är blinda eller ser väldigt lite och det har varit fler sporter än blindfotbollen som varit här. Vi har varit så uppassade och fått åka buss från boendet till matcharenan och fått äta frukost, lunch och middag i matsalen. Det är verkligen en skithäftig upplevelse.
Trots att Sverige kom med i turneringen på ett bananskal har man imponerat. Ett duktigt Argentina blev för svåra i semifinalen, men bronsmatchen mot Indien vann Sverige efter straffar.
– Vi tog hem bronset och glädjen efter den matchen var obeskrivlig. Att vi tog hem bronsmedaljen är helt fantastiskt. Spelarna är utspridda över landet och vi har inte hunnit spela ihop oss, så vi är enormt glada över prestationen. Vi fick spela de absolut första matcherna bland damer i ett VM någonsin och det är väldigt roligt.
"Lär sig så mycket"
Elin Ryd ser absolut en fortsättning för sig själv inom det här.
– Man lär sig så mycket hela tiden. Eftersom jag är från Vimmerby så vet jag hur mycket fotboll för alla kan betyda, men det här är på ett annat sätt. Det finns så mycket möjligheter även om man inte ser något att utöva sin sport. Jag kommer vara med på de träningar jag kan, men jag är också tränare för ett annat lag, så det handlar om att få ihop pusslet.
Oavsett vad man har för funktionsvariation bör man kolla upp vad det finns för möjligheter i närheten, tycker Elin Ryd.
– Det är så himla mycket glädje. Oavsett om det är fotboll eller någon annan sport, så är det viktigt att alla får möjligheter. Finns det inget lag – kolla då vad det finns för förutsättningar att starta ett lag. Det är enormt kul.