Mellanstadietjejen, som vi kallar Maria, blev arg på sina föräldrar. För att straffa dem har hon berättat att hon hittade på en historia om att hennes pappa hade förgripit sig sexuellt på henne, som hon sedan berättade i skolan. Detta kom till skolledningens kännedom som kontaktade socialtjänsten, enligt de rutiner som finns. Samtidigt var detta starten på en räcka händelser som snart har pågått i ett och ett halvt år, och som medförde konsekvenser som Maria säger att hon har gråtit sig till sömns av många gånger.
Ropet på hjälp: "Ingen lyssnar på mig"
I en artikel för snart en månad sedan berättade vi om hur Maria den 23 januari 2023 blev omhändertagen enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) och under drygt ett år placerad i sammanlagt tre olika jourhem och familjehem. Från det sista av dessa flydde Maria, som har dubbla medborgarskap, till en sydamerikansk ambassad i Stockholm den 19 april i år för att söka skydd då hon kände sig hotad i familjehemmet.
– Jag är rädd och så ledsen för allt det här. Det enda jag vill är att komma hem till min familj igen, berättade Maria via telefon från ambassaden.
I flera samtal har hon framfört samma sak. Framför allt i alla samtal och i all kontakt med socialtjänsten i Vimmerby.
– Ingen där lyssnar på mig när jag säger att allt var en lögn från början. Är det bara för jag är ett barn? I över ett år har jag sagt det. Varför är min högsta önskan att bara få komma hem om min pappa skulle ha varit elak mot mig? Hur tänker dom, säger Maria?
Olika beskrivningar av flickan
Att allt skulle handla om lögner har ifrågasatts av socialtjänsten. Men beskrivningarna av henne som person har varierat. Ena stunden beskriver socialtjänsten Maria som öppen och trevlig, för att vid ett annat tillfälle berätta att hon stänger av, gör sig onåbar och har ett beteende som liknar autism.
När handläggare inom socialförvaltningen under våren 2023 redogjorde för Förvaltningsrätten om ärendet beskrev man Maria som ”öppen, trevlig” och ”inte alls blyg eller avvaktande” när hon omhändertagits och kommit till jourhemmet. Maria ska då också ha berättat att ”hon inte vill ha någon kontakt med familjen och hon vill inte flytta hem”.
Socialnämndens svar när familjen överklagade LVU-beslutet till Kammarrätten våren 2023, då Maria ännu inte hade ändrat sin berättelse, var:
”Det finns inget som talar för att (flickans namn) är en flicka som ljuger, vilket framhålls av båda de familjehem som (flickans namn) senast har vistats i. Hon är mycket konkret och noga med att förstå saker och ting och familjehemmen uppfattar inte henne som en person som ljuger.”
I det senaste LVU-beslutet, ett år senare, beskrivs Maria däremot på ett helt annat sätt som förklaring till varför hon måste byta familjehem. Där skriver man att Maria har ett beteende där hon ”stänger av” och gör sig onåbar. Hon har svårigheter som liknar beteenden hos barn med autism och bedöms som ”ständigt testande av gränser”.
Någon läkarundersökning för att fastslå dessa diagnoser, bedöma likheterna eller utreda orsakerna till beteendet har aldrig gjorts.
Föräldrarna anhölls
I ett sms till Marias mamma Ana, skrev socialnämndens ordförande i Vimmerby, Eva Berglund (S), för några veckor sedan att inget möte rörande flickans framtid skulle hållas förrän hon var tillbaka från ambassaden till familjehemmet. Berglund skrev vidare att hon inte längre skulle vara familjens kontakt, utan att en jurist nu tar över.
Sedan dess har ärendet accelererat och händelserna avlöst varandra.
I början av maj ska polisen och tre personer från socialtjänsten ha knackat på hemma hos Ana och hennes familj, och förklarade för dem att de skulle gripas misstänkta för egenmäktighet med barn, vilket de sedan också anhölls för. Dettta ska ha skett efter en anmälan från socialtjänsten i Vimmerby, enligt Ana.
– De ville få det till att vi skulle ha hjälpt Maria att fly till ambassaden i Stockholm, men hon tog sig dit från familjehemmet på egen hand – vi visste inte om någonting. Nu känns det som att socialtjänsten bara vill samla på sig anmälningar mot oss, säger Ana.
När Ana och hennes man anhölls omhändertogs även två av deras andra barn, enligt LVU – inget av dessa barn har ännu nått skolåldern. Föräldrarna släpptes några dagar senare och de båda minsta barnen är nu hemma igen.
Pappan friad från alla misstankar
Hur det är med Maria har dock Ana och hennes man inte en aning om, säger man.
Den 22 april fattade socialnämnden ett nytt beslut om placering vid vård med stöd av LVU och utredningen avslutades.
I sammanträdesprotokollet beskrivs ärendet och skälet till Marias placering utanför hemmet vara ”att pappan utsatt henne för sexuella övergrepp”. Men vad socialnämnden inte redovisar är att Marias pappa är friad från alla misstankar. Den 19 februari i år, alltså mer än två månader tidigare, beslutade nämligen kammaråklagare Linda Caneus i Kalmar att lägga ner förundersökningen mot pappan.
”Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte bevisa att den som varit misstänkt har gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”, skriver åklagaren i sitt beslut.
Men trots att det nu alltså är över tre månader sedan brottsmisstankarna mot pappan avskrevs är Maria fortfarande LVU-placerad – detta baserat på att socialtjänsten menar att han har begått övergrepp på sin dotter.
Begäran från ambassaden
Förhandlingarna mellan ambassaden och socialtjänsten i Vimmerby var många och långa under den dryga vecka som Maria befann sig på ambassaden. Vi har läst skriftväxlingen och även lyssnat på ett av de fruktlösa samtal mellan personal från socialtjänsten i Vimmerby å ena sidan och personal på den sydamerikanske ambassaden och Maria å andra sidan, där var läget helt låst. Detta trots att ambassaden i officiella brev och ganska hårda ordalag ifrågasätter kommunens agerande med vetskap om hur Maria har beskrivit att hon har behandlats i det aktuella familjehemmet
Bland annat begär ambassadören och en konsul i ett brev den 23 april att den aktuella handläggaren i Marias ärende vid socialtjänsten i Vimmerby ska bytas ut, att Maria på ett säkert sätt ska få återvända till sitt hem i Vimmerby och att ett möte ska arrangeras med officiell ambassadpersonal närvarande för att diskutera framtida steg i ärendet.
Men så blev det aldrig.
"Gått prestige i det"
När det var som mest infekterat och turbulent polisanmälde Marias föräldrar socialtjänsten i Vimmerby för tjänstefel.
– Det har gått prestige i detta från deras sida, och det är vår polisanmälan de straffar oss för nu, menar Ana.
För att få i gång en dialog om Marias framtid gick hon och familjen med på att hon skulle lämna ambassaden och överlämna sig till polisen, berättar Ana. Det skedde för ett par veckor sedan, men sedan dess ska Ana inte ha hört någonting om eller från sin dotter.
– Socialtjänsten nekade oss och ambassaden all information om vår dotter, trots att hon har dubbla medborgarskap. Vi vet ingenting om henne – inte var hon är eller hur hon mår – och vi är oroliga för vad socialtjänsten kan göra mot henne. Vi vet inte vad vi ska göra, säger Ana.
Att ambassaden nekas begärd information och dokumentation om ärendet bekräftas i och med ett formellt brev, undertecknat av en chef inom socialförvaltningen i Vimmerby, som har skickats till ambassaden. Där står att läsa att begäran avslås eftersom ambassaden inte är en part i det aktuella ärendet.
– Vi är förtvivlade över detta och det låsta läget. Det känns som att det inte finns någon vilja från kommunens sida att lösa det. Och varför får vi inte ens veta hur Maria mår? Det är viktigt för oss och för henne att hon ska veta att jag och min man nu är fria och att hennes syskon är tillbaka hemma igen. Vi vill inte att hon skadar sig själv eller gör någonting dumt. Det här måste en gång för alla få ett stopp och en lösning, så att vår dotter får komma hem igen, säger Ana.
Inga kommentarer från ordföranden
När vi når socialnämndens ordförande Eva Berglund (S) har vi några frågor som vi vill ställa, och där Ana och Maria har gett oss fullmakt att helt fritt diskutera ärendet. Den primära frågan är hur det kommer sig att man grundar sitt LVU-beslut på att pappan har utsatt flickan för sexuella övergrepp när åklagaren friar honom från alla misstankar och lägger ner ärendet två månader innan det senaste beslutet fattades?
– Jag kan inte och får inte svara på det, säger Berglund.
Jag har en rad andra frågor kring ärendet, men innebär det att du inte kommer kunna svara på någon av dem?
– Ja så är det. Jag är förhindrad att göra det, säger Eva Berglund.
Några av alla de frågor vi ville ställa var:
- Påverkas inte ert tidigare beslut någonting av att pappan är friad av åklagare från misstankarna?
- Hur kommer det sig att flickan fortfarande, tre månader efter att förundersökningen mot pappan har lagts ner, är omhändertagen enligt LVU?
- Stämmer det att familjen i dag inte får någon information om sin dotter, inte ens hur hon mår? Vad är i så fall anledningen till det?
- Varför förvägrades ambassaden information och dokumentation i frågan när det handlar om en flicka som är medborgare i deras land och som av rädsla har sökt hjälp hos dem?
Här kan du även läsa vår tredje artikel i ärendet med flickan.