Lärarnas Riksförbund kommunombud Monika Johansson håller med om delar i det debattinlägg som en tidigare medarbetare inom barn- och utbildningsförvaltningen skrivit. Men hon anser inte att det finns någon tystnadskultur. – Tvärtom så efterfrågar arbetsgivaren synpunkter från facken, säger hon.
I söndags riktade en före detta medarbetare stark kritik mot främst klimatet inom barn- och utbildningsförvaltningen. Författaren menade att det råder en tystnadskultur och att många medarbetare upplever en rädsla för att uttrycka sin åsikt. Hen skrev också att det finns en tendens att inte ta tag i problem förrän de blivit väldigt stora.
– Att man vägrar ta itu med problemen känner jag igen. Det håller jag med om helt. Så är det nu med Astrid Lindgrens skola och så var det även med Vimmerby Lärcenter förra året.
Däremot upplever inte Monika Johansson någon tystnadskultur.
– Jag känner inte den så starkt. De synpunkter som jag får till mig framför jag alltid till ledningen och jag upplever att arbetsgivaren lyssnar på våra synpunkter. Men det kan naturligtvis vara så att en del enskilda har gått och sagt något till sin chef och sedan upplevt att den blivit tystad. Det var en del sådana tendenser runt Vimmerby Lärcenter förra året. Då framförde personal kritik till ledningen och det togs det inte emot så väl. Det fördes också en debatt i media och det var inte så populärt. Så det kan finnas sådana tendenser, men rent allmänt har jag inte upplevt det så.
Anser du att kommunen behöver vidta några åtgärder?
– Är det så att några upplever en tystnadskultur så är det allvarligt och då måste man göra något. Finns det medarbetare som känner till olika händelser så bör man höra av sig till politiker och berätta om situationen.
Finns ett missnöje
Johansson upplever att det finns ett missnöje med förvaltningsledningen inom lärarkåren.
– Ja. Medlemmarna uppfattar att det är för toppstyrt och att rektorerna är väldigt styrda av förvaltningschefen. Rektorerna och områdescheferna är inte fria att agera utifrån sin syn om hur verksamheten ska förbättras. Det är flera uppfattar som uppfattar det så.
Hur fungerar samarbetet mellan lärarna och cheferna?
– Det beror på vem man samarbetar med. En del chefer går det bra att samarbete med. De lyssnar och tar till sig av kritiken, andra har svårare att förstå problemen och att ta tag i dem. Det varierar.
Anser du att förvaltningschefen styr för mycket?
– Jag vet inte om det är en sanning eller inte, men en del uppfattar det som att förvaltningschefen går in och styr på ett sätt som gör att områdescheferna inte kan anpassa sig efter personalen. Det är naturligtvis så att Birgitha Sahlin är en starkare chef än tidigare förvaltningschef och det är på gott och ont. Ibland är det bra att hon tar tag i saker och styr upp verksamheten.
"Större i chefsleden"
Johansson anser att problemen är större i chefsleden under förvaltningschefen Birgitha Sahlin.
– En del rektorer och områdeschefer är inte snabba med att ta tag i problemen, men det har inte med förvaltningschefen att göra. När jag till slut tar saker till förvaltningschefen händer det grejer. Det är bra att Sahlin verkligen tar tag i ett problem när de som är under henne inte har gjort det. Jag vet att det finns mycket kritik mot förvaltningschefen bland medlemmarna, men hon gör också en hel bra saker. Jag ser inte att de största problemen sitter där, utan längre ned där rektorer och områdeschefer måsta ta tag i problem.
Du upplever att Sahlin lyssnar på fackets synpunkter?
– Ja. Jag kan alltid framföra olika problem och jag blir lyssnad på och tagen på allvar och känner att Sahlin agerar. Men det kan bero på att vi har arbetat upp en bra kommunikation under flera år. Det är inte säkert att andra har en lika bra kommunikation, men jag kan inte uttala mig om hur andra har det.