För hundra år sedan genomfördes det första valet i Sverige där kvinnor deltog. I Riksteaterns föreställning Föregångerskan, som spelades på Kulturskolan i torsdags, uppmärksammas kampen för kvinnlig rösträtt.
Catherine Westling, iklädd rollen som liberalen Gulli Petrini, är ensam på scen genom monologen Föregångerskan, men med hjälp av inspelade röster och upplästa brev får man känslan av att hon är omgiven av ett helt samhälle. Ett samhälle som motarbetar henne.
Gulli Petrini var en av kämparna för kvinnlig rösträtt, en av de kvinnor som fick höra att hennes kön innebar oförmåga att fatta rationella beslut och att hon givits en underordnad roll av Gud. Upplästa citat från konservative Hjalmar Hammarskjöld och representanter för kyrkan målar stilsäkert upp den vägg av motstånd som rösträttskämparna ställdes inför.
Mot slutet av föreställningen är den tongivande känslan i lokalen en veritabel häpnad inför det kompromisslösa hat som riktats mot världens föregångerskor, samt en vördnad inför att de faktiskt rodde saken i hamn. Ungefär just då spelas ytterligare ett citat upp, den här gången hämtat från i år, från någon typ av digital kommentarsfunktion. Och plötsligt framstår Gulli Petrinis livsverk inte längre som fullbordat, snarare som prolog.