Astrids familj berättar om släktgården Näs i ny bok

Boken om Näs : Astrid Lindgrens barndomshem – vår släktgård.

Så heter den bok som Leif Ruhnström släppte i dagarna. Leif bor i Jönköping. Tillsammans med hustrun Gunvor och hennes systrar Barbro och Eivor med familjer är han verksam sommartid på Astrid Lindgrens födelsehem Näs i Vimmerby.

Gunvor, Barbro och Eivor är döttrar till riksdagsmannen Gunnar Ericsson på Näs, bror till Astrid Lindgren.

200 sidor

Astrid Lindgrens barndomsgård Näs är platsen där några av våra mest älskade berättelser har sitt ursprung. Det är om den här gården – där Astrids föräldrar Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult skapade historia utan att veta om det då, där prästgårdsarrendet 100 år senare blev vallfärdsort och där fascinerande människor och öden har passerat förbi, som Leif Ruhnströms bok handlar. 200 sidor med många unika bilder och många berättelser.

Av den gamla bondgården finns två mangårdsbyggnader kvar – det mer än 260-åriga röda barndomshemmet och det ”nya” huset som fyller 100 år i år.

Tillgång till brev och dokument 

Leif Ruhnström, som beskriver sig som redaktör för boken men ser projektet som ett gemensamt, åtar sig utmaningen att låta livet på och kring en gård utgöra grunden för en hel bok. Modigt, inte helt enkelt, men det mynnar ut i ett imponerande resultat.

– Även om det är en brokig bok, så tycker jag att vi har lyckats ganska bra. Det kretsar kring de delar av den bondgård som finns kvar där det i dag är stadsbebyggelse och de många intressanta människor som har levt och haft sin vardag här, berättar Leif.

– Jag har inte gjort så mycket av efterforskningen själv. Astrid och systern Stina har ju beskrivit människorna på gården, jag har haft tillgång till många brev och dokument, och framför allt har jag hittat mycket dokument under åren vi har jobbat på boken. Här har Astrids bror Gunnar, min svärfar, samt förre kyrkoherden Nils Bergström varit betydande källor, men även min svåger Bertil Alvtegens utställning om Astrid på magasinet samt andra personer som nedtecknat sina historier.

"77 år och yngst"

Den röda tråden genom boken är förvaltandet av det muntliga arv av anekdoter som finns att berätta.

– Vi är ju faktiskt den sista generationen som går och bär på dessa, och har känt ett stort ansvar att kommande generationer måste få veta. Det är inte bara av intresse för våra barn och barnbarn, utan det känns också som en form av kulturarv som vi vill föra vidare, säger Leif Ruhnström.

I boken vävs dåtid ihop med nutid. Dels är det en revy över en gammal gård i Småland – ett prästgårdsarrende som blev historia, dels är det en beskrivning av  hur turismen har påverkat vallfartsorten i allmänhet och gården i synnerhet.

Vad blir nästa projekt?

– Det har jag inte planerat. Jag är ju 77 år och yngst av oss, så det får vi se, säger Leif Ruhnström och skrattar.