Annons:

Snart är det premiär för filmen om Västrum och dialekten

Filmen om skärgården och dialekten i Västrum har premiär den 5 december. Bilden är tagen på Jutskär i Loftahammars skärgård. Foto: Anders Sjögren

Snart är det premiär för filmen om Västrum och dialekten

För 150 år sedan bodde det drygt 2 000 personer i Västrum – nu är det på väg att bli ett semesterparadis utan fastboende kvar. Rigmor Kinnbom är född i Västrum, men flyttade därifrån och bosatte sig på Gotland. För åtta år sedan kom hon tillbaka och möttes av ett helt annat Västrum än hon lämnade. I en film gjord av Matz Eklund från Vena, berättas nu om gamla tidens Västrum, där dialekten står i centrum.

Annons:

Det kommer att vara förhandsvisning på filmen Skärgårdsliv Dialekten om Västrum fredagen den 4 december. Den riktiga premiären är dagen efter lördagen den femte december i Gunnebo Folkets Hus.

Anledningen till att det blev en film är Rigmor Kinnbom. Hon flyttade tillbaka till Helgerum, som ligger i Västrum, för åtta år sedan.

– Jag tyckte det hade blivit en så stor förändring. Ute på öarna i skärgården var det knappt någon som bodde längre, säger hon.

Rigmor räknar Västrums skärgård från Idö i norr till Skavdö i söder.

I och med att människorna försvann från skärgården och Västrum försvann också dialekten.

– Det är inte många som pratar på det sättet som man gjorde förr i skärgården och idag är det nog inte alla som skulle förstå vad de säger. Det gäller att fånga upp det nu innan alla människor som bott där i hela sitt liv har försvunnit. säger Rigmor.

Sökte pengar

Det blev en annorlunda hemkomst för Rigmor Kinnbom. Det som mötte henne för åtta år sedan var inte alls det Västrum som hon lämnat för 41 år sedan.

– Varje gård hade mjölkkor, även ute på öarna. En kvinna i filmen berättar hur hon fick ro två gånger per dag i flera timmar för att mjölka korna som var ute på en ö.

Det är inte bara korna som har förändrats i Västrum.

– Nu finns det massor av vildsvin och hjortar i stället. De fanns inte här för 50 år sedan.

För att kunna berätta historien om Västrum som sakta håller på att förändras beslutade Rigmor tillsammans med Västrums Hembygdsförening, där hon är ordförande, att söka pengar från Riksantikvarieämbetet för att dokumentera det liv som fortfarande finns kvar i skärgården i Västrum.

– Men vi fick nej. Istället sökte vi pengar från Sparbanksstiftelsen i Tjust och fick 120 000 kronor. Då hade jag redan fått nys om Matz Eklund i Vena och jag träffade honom.

Rigmor berättar att när Matz Eklund kom ut i skärgården var det som en ny värld som öppnades för Matz.

– Han kom från inlandet i Vena och hade aldrig varit i skärgården innan. Men han har en fantastiskt blick för bilden och kan prata med människor på ett bra sätt. 

Filmen har spelats in på öarna Idö, Nävelsö, Flatholmen och Eknö i första hand.

En trailer för filmen som just nu Matz Eklund håller på att klippa och bearbeta finns på Västrums Hembygdsförenings hemsida.

En levande bygd har försvunnit

På 1880-talet bodde det drygt 2 000 människor i Västrum och skärgården utanför.

– Här fanns Helgerums gods, skeppsvarv, garveri, brännvinsbränneri, tegelbruk, tändsticksfabrik, pappersbruk senare en kraftstation och sågverk. Nu finns ingenting av det kvar och det bor drygt 500 bofasta kvar i Västrum, men få av dem lever kvar i skärgården, säger Rigmor.

Hur känns det när du tänker tillbaka på hur det var då och nu?

– Det är tudelat. Man vill att alla ska ha samma möjligheter som andra i samhället med bland annat fiber. Livet i skärgården är så komplicerat för skärgårdsbefolkningen och ungdomarna vill inte bo kvar.

Hur ser du på att filmen blivit av?

– Det är fantastiskt. Vi har fått bidrag från så många människor som lagt några hundra kronor till mycket större summor för att filmen ska kunna genomföras. Vi har också fått 15 000 kronor av Kulturenheten i Västervik. Filmen blir både nostalgi och vackra vyer samtidigt som man tänker på vad som ska hända i framtiden med Västrum, säger Rigmor Kinnbom.

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt