Läkare som hon talat med kan inte hjälpa henne och de läkare som försökt har gett henne råd som är felaktiga och förvärrat skadan menar Maria Hellberg.
– Jag fick i början rådet att inte skydda öronen trots att jag hade höga ljud runtomkring mig med barnskrik och så vidare. Enligt läkaren kunde dessa ljud inte göra mer skada. Jag orkar inte med smärtan mycket längre, säger Maria Hellberg.
Upprinnelsen enligt Maria Hellberg är att hon vid en graviditet och kejsarsnitt för två år sedan fick skador på en nerv i ländryggen och/eller genitalt.
Hon sökte vård men blev misstrodd, fick inte hjälp mot skadan utan hon fick olika mediciner av läkare. Till slut hade hon tio olika smärtstillande tabletter som hon skulle ta för att minska smärtan.
– Jag fick olika mediciner i omgångar samt läkemedelsbelastningar, även botox. Dessa mediciner kan vara skadliga för hörseln. Jag kände mig som en labbråtta, säger Maria.
Hon påtalade varje gång att smärtan kom från en nerv i ländryggen, men läkarna sa att det inte var på det sättet. Till slut gick det så långt att en läkare vid akuten i Kalmar gav henne Naproxen utöver de smärtstillande mediciner som hon åt, för han trodde det var inflammation runt nerverna.
– Läkaren kollade inte ens vilka andra mediciner som jag åt eller hur länge jag hade ätit de medicinerna, säger Maria.
Nervsmärtorna släppte mer och mer under tiden som hon åt Naproxen, men så en dag vaknade hon med ett pip i båda öronen.
Smärtan ökar hela tiden
Maria hade varit och lyssnat på hög musik i mars 2021. Några dagar efter vaknade hon med ett pip i öronen. Hon besökte en vårdcentral i Västervik där hon fick veta att hon kunde ha ljudet i öronen en tid, kanske för alltid.
Marias pipande ljud tilltog och smärtan ökade dag för dag.
– Det blev mycket värre. Jag utvecklade huvudvärk, yrsel och kräktes. Ljudet i öronen ökade och det skrek i hela huvudet, säger Maria.
Maria besökte Öron-Näsa-Hals på Västerviks sjukhus där de gjorde tester och konstaterade att hon hade fått en bullerskada. Hon berättade att vanliga ljud gjorde ont och bad om att få formgjutna öronproppar. Men vården nekade henne det.
– Jag fick rådet att leva som vanligt och utsätta mig för vardagliga ljud, men jag blev bara sämre och sämre, trots att jag sa att jag blivit värre när sonen skrek.
Hon hade ett barn hemma på knappt ett år som givetvis inte kunde förstå vilken smärta de ljud han förde orsakade för Maria. Hon valde då att resa till sin pappa i närheten av Falun för att vila öronen.
– Där sökte jag vård hos en läkare som tog mig på allvar. Han frågade om jag hade utsatt mig för högt ljud. Jag fick medicin som minskade tjutet lite grann under tiden jag åt medicinen och jag mådde bättre och bättre, men längtan efter min som gjorde att jag valde att åka tillbaka hem efter en månad, säger Maria.
Blev värre
När Maria kom tillbaka till Västervik och utsattes för höga ljud i hemmet blev smärtan, ljudkänsligheten och tinnitusen värre. Hon talade med läkare i Västervik och ville få den medicin som hon fått utskriven i Falun, men läkarna sa ifrån, då de ansåg att den medicinen hade flera biverkningar.
– Nu lever jag i fullständig isolering. Mitt liv är mellan sängen och soffan. Jag kan inte duscha på grund av ljudet från duschen. Jag kan inte ha vanliga öronproppar för det gör så ont i hörselgångarna, jag har klippt av mig håret för att slippa tvätta det på grund av smärtan i öronen, säger Maria.
Marias son kan inte bo hemma hos henne längre. Hennes öron tål inte hans skrik och hon blir sämre av minsta ljud.
– Det är fruktansvärt att vara frånskilld sin egen son. Jag har inte någon livskvalitet kvar och kan inte umgås med mina barn eller gå utanför dörren då alla ljud förvärrar smärtan för mig och orsakar enorm plåga.
Tinnitusen beskriver hon som att ha tågbromsar i huvudet. En fruktansvärd volym.
– Det är tortyr, säger Maria.
Eftersom hon inte har möjlighet att gå utanför sin lägenhet har hon vid ett flertal tillfällen bett om att få hembesök av läkare men nekats varje gång.
Kritisk till vården
Maria är mycket kritisk till hur vården har behandlat henne. Hon menar att alla de smärtstillande mediciner som skrevs ut till henne efter hennes graviditet påverkade hennes hörsel, därav hörselnedsättning och grav tinnitus och hyperacusis (ljudkänslighet). Att fortsätta leva och utsättas för dagliga höga ljud, såsom barnskrik och trafikbuller gjorde att hennes tinnitus utvecklades och ljudkänsligheten samt smärtan ökade.
– Jag gjorde allt som läkarna sa att jag skulle göra och det blev så fel. Nu är jag så dålig att jag funderar på att åka till en plats där man kan avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. Jag har så mycket smärta att jag inte vill mer, säger Maria.
Hon önskar att Sverige ska forska mer om tinnitus och ototoxiska mediciner samt höga ljud. Hon menar att en del mediciner i för stora mängder och med dålig uppföljning om in och urtrappning kan ge hörselskada, som i hennes fall.
– Jag vill inte klandra läkarna allt för mycket, då de inte vet för att forskningen inte kommit så långt. Samtidigt finns det forskning utomlands som jag inte kan få tillgång till då den är alldeles för dyr, säger Maria Hellberg.