Greta Faxberg är sedan tio år tillbaka bosatt i Göteborg, men kommer ursprungligen från en by mellan Pelarne och Storebro. Hon har precis tagit sin masterexamen i arkitektur på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Under sommaren åker hon land och rike runt för att dokumentera gamla bensinmackar.
Fått stipendium
Innan sommaren blev hon tilldelad ett stipendium från Helga Ax:son Johnsons stiftelse, för att stödja litterär och konstnärlig verksamhet. Med hjälp av 35 000 kronor ska Greta Faxberg dokumentera de gamla bensinstationerna.
– Man ser oftast nedlagda och övergivna bensinmackar. De är på något sätt monument, som har råkat bli det. Jag tycker att det är väldigt intressant och jag började fundera på hur de i samhället har varit en punkt på varenda småort och de har varit sociala platser på många sätt. Jag funderade på kulturen kring det, så jag sökte stipendiet för att kartlägga och undersöka den gamla bensinmacken.
Dokumentationen sker främst genom fotografi, något som Greta har ägnat sig åt ända sedan tonår. Det kommer dokumenteras nordiska bensinstationer och hittills har Greta varit i Värmland, Göteborg och hemma i Småland.
– Jag kommer kolla på Norge, Danmark och även Finland, men det kommer vara framför allt fokus på Sverige såklart.
Vad betyder stipendiet för dig?
– Det är en möjlighet att djupdyka i arkitektur i sin bredaste bemärkelse. Jag kan kartlägga arkitekturen, utan att belasta klimatet med någonting som byggs nytt och att det kan bli en dokumentation för framtiden.
Arkitektur – mer än en teknisk lösning
Greta Faxberg tror att många endast ser arkitektur som en teknisk lösning som ger tak över huvudet.
– Jag tycker att det är mer än så. Det är skönhet, symmetri och harmoni, men också det sociala och kulturella. Att sätta bensinmacken i den kontexten är väldigt intressant. Stipendiet betyder verkligen att jag får ägna mig åt arkitektur på ett väldigt fritt sätt. Jag får kartlägga en väldigt viktig del av den modernistiska arkitekturhistorien.
Arkitekturutvecklingen skiljer sig mycket mellan storstäderna och landsbygden.
– Ibland går utvecklingen nästan för fort i storstäderna tycker jag. Man är snabbt med att plocka bort saker som inte anses värdefullt för att marken är dyr och det är bostadsbrist.
Det kan dras lärdomar från att kartlägga de gamla bensinstationerna, menar Greta. Det finns en problematik med idén om att det alltid behöver rivas och byggas nytt.
– Det behöver inte alltid gå så fort. För det som vi inte ser som så värdefullt idag kan ses som väldigt värdefullt om 10–15 år. Det vet vi från historien, men det verkar som vi har väldigt svårt att lära oss av det, säger Greta och fortsätter:
– Bensinmacken har varit en slags framtidsdröm om en utopi där alla ska ha bil och där det finns service på små orter. Men när mackarna är kvar så har de råkat bli ett monument, vilket kanske inte är något man tänker på i sitt vardagsliv.
”Macken är ett samhällsfenomen”
Under sitt pågående arbete har Greta Faxberg sett att människor uppskattar nostalgimackar, men i en annan bemärkelse jämfört med hur en arkitekt ser dem.
– Det finns en stor rörelse som verkligen uppskattar den gamla macken. Det finns en trend i samhället att vi är nostalgiska över dåtiden. Men folk kanske tänker på macken som ett objekt, än som mer än ett samhällsfenomen.
Det pågår en samhällsdebatt om arkitektur och Greta Faxberg hoppas att folk så småningom uppskattar byggnader på ett nytt sätt.
– Jag brukar tipsa folk om att titta upp när de går runt i en stad, för man ser nya saker varje gång man tittar på ett hus. Jag tror att man kan lära sig och förstå att det är små detaljer som gör helheten.
Dröm om att starta eget företag
Arbetet med dokumentationen pågår fram till mitten av augusti. Det hela redovisas i december.
– Jag hoppas att det ska finnas intresse hos utställningshallar eller museer att visa det – det hade varit drömmen. Men jag har också föreslagit för stiftelsen att sammanställa det i en bok, men det är dyrt att trycka så jag måste i så fall söka mer pengar. Det ska såklart redovisas digitalt på ett sätt också.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Min största dröm hade varit att uppdatera de byggnader som finns till att de får nya funktioner. Kontorsbyggnader kanske kan få bli bostäder. Sen i framtiden hoppas jag på att kunna starta något eget och jobba med arkitektur på ett sätt som jag själv tycker är relevant och rimligt. Även att arbeta med de kreativa lösningarna, som jag hoppas att arkitekturen ska hitta tillbaka till. Det hade varit väldigt kul att jobba fritt med arkitektur.