Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Vimmerby. Genom att använda Dagens Vimmerby tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.Jag förstår, ta bort detta

Annons:

Calle Bjerkert har nu varit hemma i två veckor efter sitt Dakar-äventyr. Då har det getts tid till reflektioner - många, positiva, men även minnes som han helst hade sluppit finns där. Foto: Magnus Frodig, Calle Bjerkert Rally Raid Team

Bjerkerts reflektioner efter hemkomsten : "En känslomässig bergochdalbana"

Det är nu två veckor sedan Calle Bjerkert kom hem från sitt livs äventyr – Dakar-rallyt i Saudiarabien. Han har hunnit sova ifatt lite, men framför allt hunnit reflektera.
– Det har varit en känslomässig bergochdalbana. Samtidigt har jag lärt mig att ingen dröm är för dum för att uppnå.

Annons:

Vimmerby MS enduro-stjärna hade en dröm.

Och han förverkligade den.

För två veckor sedan kom Calle Bjerkert hem efter ett fullföljt Dakar-rally. Full med nya erfarenheter – både sådana han sökte, och sådana som han hade gett allt för att slippa.

Resan och äventyret har saknat motstycke. På 13 dagar avverkades närmare 1 500 mil ökenrally på motorcykel.

– Vi hade ett mål och en dröm, och på 1,5 år lyckades vi bestiga berget. Vi har gjort det bra, summerar Bjerkert.

"Kroppen var i chockläge"

Den första veckan på hemmaplan handlade det bara om att sova ifatt och att bearbeta allt han gått igenom.

– Under rallyt steg vi upp vid klockan tre varje morgon och började köra runt klockan fem. Det kändes som att vi aldrig sov eftersom det alltid var någon som mekade och varvade sina motorer i lägret på nätterna. Det uppdämda sömnbehovet var enormt, berättar Calle.

– Under den första tiden här hemma kändes det som att kroppen var i någon form av chockläge. Jag vaknade mitt i nätterna med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig till start. Man är verkligen inte gjord för att käka frukost vid halv fyra på morgonen, få i sig en energibar vid ett tankstopp mitt på dagen, och sedan fylla på med mat och vätska framåt sju på kvällen.

Som Calle tänkt - fast mycket mer av allt

Varje dag var förarna i MC-klassen tvungna att ha tre liter vätska på sig och ytterligare tre liter med sig på hojen.

– Man gör av med mängder av vätska under en dag. Därför hade man ändå jättemycket att ta igen när man var tillbaka på kvällen. Med tanke på sömnen och dygnsrytmen var det väl därför inte helt optimalt att tvingas ge sig upp och kissa varje natt, skrattar Calle Bjerkert.

Hur blev Dakar-äventyret jämfört med hur du trodde att det skulle bli?

– Det blev nog ungefär som jag tänkt mig, fast mycket mer av allt. Däremot trodde jag nog att det skulle vara mer av ren öken, men här är även canyons och steniga partier öken. Den första veckan var roligast, med mer variation i åkningen. Det var inte samma farter som under den andra vecka – då gick det för fort, med snitthastigheter över 125 kilometer i timmen på vissa etapper, berättar Calle Bjerkert.

Problem med hojen

På det maskinella planet var Calle Bjerkerts Dakar-äventyr inte helt utan problem. På den tredje sträckan drabbades han av trassel med hojen och tvingades bryta sträckan. De nya reglerna i Dakar-rallyt möjliggjorde omstart, men då med 50 timmars tidstillägg, och möjligheten tilll en vettig totalplacering var självklart borta.

– Det var lite stolpe ut med maskinen. Samtidigt är man medveten om att sådant kan hända, så det var bara att bita ihop och komma igen, säger Bjerkert.

Och det gjorde han med bravur, och visade att han kunde ligga bland de 30 bästa trots att han åkte med marginal, och trots en helt annan prestanda jämfört med toppåkarnas fabrikshojar.

– Deras cyklar toppar väl 170 km/h och min ”bara” 150, skrattar Bjerkert.

– Men det räcker gott och väl när du träffar en sten som du inte ser i förväg – då är det färdigt. Framfälgar gick det åt nästan en om dagen – det ses som förbrukningsvara i Dakar-rallyt.

Vittne till dösolyckor

De senaste fem åren har rallyt varit förskonat från dödsolyckor. Men årets upplaga blev nattsvart på det planet. Två förare förolyckades – båda tävlandes i motorcykel-klassen, och vid båda tillfällena kom Calle Bjerkert till platsen strax efter olyckorna hänt.

– Det lägger så klart sordin på hela upplevelsen. Helt plötsligt inser man hur skört livet är och vad det är vi utsätter oss för. Det är så oerhört tragiskt, säger Calle.

Den första dödsolyckan drabbade portugisen Paulo Goncalves på den sjunde etappen.

– Jag kom precis när det hade hänt. Det stod 5-10 förare lite längre bort, och man kunde nästan ana sig till ond, bråd död. När jag åkte de portugisiska mästerskapen lärde jag känna honom, och hans bortgång var redan det en för mycket, Fruktansvärt, säger Calle Bjerkert.
Goncalves liv gick inte att rädda. Han togs med helikopter till sjukhus där han dödförklarades.

"En syn jag alltid kommer få bära med mig" 

Under den elfte tävlingsdagen var katastrofen återigen ett ett faktum, och denna gång hamnade Calle mitt i händelsernas centrum.

Holländaren Edwin Straver hade precis kraschat i relativt låg fart, men utgången blev värsta tänkbara. Calle var en av de första på plats.

– Det var kaos där. Jag såg honom kollapsa. Först hade han puls, sedan inte. Vi gjorde det vi kunde, men lyckades inte, säger Calle.

Ambulanshelikoptern kom strax därefter. Enligt den medicinska rapporten lyckades de få Stravers hjärta att slå igen efter tio minuter. Holländaren togs till ett sjukhus i Riyad, där undersökning visade att han hade brutit en kota i övre delen av nacken.

Efter en dryg vecka i respirator beslutade man att avsluta de livsuppehållande åtgärderna. Han avled den 24 januari.

– Det där är en syn jag alltid kommer få bära med mig. Jag kände redan där och då att det inte skulle gå. Att sedan gränsla hojen och ha 40 mil kvar genom ödemarken var oerhört tufft. Men det fanns inget annat sätt att ta sig till målet.

"Vet vad jag utsätter barn och sambo för" 

Erfarenheterna från Dakar-rallyt är många. Huruvida det blir någon fortsättning på äventyret har Calle inte bestämt än.

– Jag har barn och en sambo. Nu vet jag ju vad det är jag utsätter dem för. Vi har ännu inte landat i om det ska bli något mer Dakar. Det är inte mitt beslut – det är något vi måste prata om hemma, och jag är absolut inte ensam i det här.

– Om det ska bli ett nytt Dakar måste också de ekonomiska förutsättningarna vara helt andra, och jag måste kunna åka mer inför rallyt. Men vi kommer inte ta något beslut ännu, säger Calle Bjerkert.

Hur var det att komma hem?

– Underbart. Framför allt att få krama om mina kära. Man får verkligen perspektiv på saker efter något sådant här.

Hur ser framtiden ut?

 – Nu när kroppen börjar vakna till liv igen vill jag bara komma igång och börja åka igen. Att träna. Jag tycker om att åka hoj, känner mig pigg i kroppen och känner att jag har mer att ge.

– Under 2020 kommer det främst vara varvloppen och Novemberkåsan jag tar sikte på. Men deltävlingar i Smålandscupen och SM kan säkert också bli aktuella.

"Ingen dröm är för dum"

Bjerkert har också en verksamhet där han jobbar med coachning, träningsverksamhet och föreläsningar.

– Just vad gäller föreläsningar har jag fått många förfrågningar. Jag hoppas kunna få människor att förverkliga sina drömmar, mål och visioner. Ingen dröm är för dum för att uppnå – det kan jag förhoppningsvis säga med stor trovärdighet efter det här.

Annons:

0 kommentarer

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

Annons:

Annons:

Annons:

LEDIGA JOBB

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Lunchguiden

Annons:

Gå tillbaka till mobilversion