Jag har funderat över epitetet Barnens Stad, som vi så stolt tillskriver Vimmerby. Jag har funderat över hur det rimmar med den senaste tidernas påhitt från våra politikers sida med nedskärningar och nedläggningar till höger och vänster; bort med alla landsortsskolor, bort med kulturen. Jag vet att jag inte är den enda som ställer mig frågande till hur det på något sätt främjar våra barn.
Kan det vara så att många av de som idag bestämmer i Vimmerby, de som är skyldiga till dessa beslut, tillhör Den Ironiska Generationen? Där allt sägs med sådan sarkasm att citattecknen nästan syns i luften. Barnens Stad har blivit ”Barnens Stad”.
För om det inte är fallet, politiker, så kan jag tala om för er att det räcker inte att en av världens mest lästa barnboksförfattare kommer härifrån. Det räcker inte att vi har en temapark där hennes berömda karaktärer varje år underhåller tusen och åter tusen turister och, det kan jag villigt erkänna, även barn från trakten.
Det spelar ingen roll att denna temapark säkerligen till stor del bidrog till de 54 miljoner kronor i skatteintäkter som Vimmerby tjänade på turismen under 2014 så länge inte de pengarna kommer kommunens barn till gagn. Vilket de mig veterligen inte gör.
Kanske skulle vi döpa om staden? Vimmerby – turisternas stad? Det känns som om det ligger närmare sanningen.
Svårare att ta bussen i motsatt riktning?
Låt oss börja med frågan om landsortsskolorna. Självklart blir det obekvämt för föräldrar och barn med de ökade avstånden. Det blir längre dagar för barnen som tvingas åka buss för att ta sig till skolan, bara det är en anledning att ifrågasätta det här beslutet.
Men den avgörande faktorn enligt mig är vad som händer när alla dessa barn, de är trots allt ganska många, flyttas till andra skolor. Hur påverkar det elevernas, och lärarnas för den delen, arbetsmiljö? Hur går det med ambitionen att arbeta utifrån varje barns individuella förutsättningar när läraren inte hinner se varje individ?
Min son går i fjärde klass på Södra Vi skola. Han kommer alltså slippa åka någonstans. Däremot kommer hans förutsättningar att ändras drastiskt när fler elever kommer in i klassen. De är redan nästan 20 elever. I Gullringen och Djursdala finns sammanlagt 17 fjärdeklassare som ska placeras ut i andra skolor. Även om de delas upp kommer sannolikt ett stort antal hamna i Södra Vi.
Det här är bara ett exempel, det som påverkar mig personligen. Men jag utgår från att det ser likadant ut i alla årskurser, på alla skolor. Personligen kör jag hundra gånger hellre min son till Djursdala varje dag än låter honom gå i en klass där hans förutsättningar och individuella behov kommer i skymundan då han tvingas dela lärare med 25-30 andra.
Det har sagts förut men kan sägas igen. Om landsortsbarnen är flyttbara, varför gäller inte samma sak stadsbarnen? Är det svårare att ta bussen i motsatt riktning?
Inte försvarbart
Kulturskolan då. Sex tjänster av tio ska tas bort om de som styr får som de vill. Sextio procent, hela musikdelen av kulturskolan. Hur det är försvarbart på någon punkt förstår inte jag. Vi går igenom standardargumenten: Barn behöver kultur, det är ett obestridbart faktum.
Musik är en del av livet, för alla människor vågar jag påstå. Alla barn är inte intresserade av idrott. Också det ett faktum som inte går att säga emot. Men det verkar inte spela någon roll för våra politiker. Så vi testar väl en annan infallsvinkel.
Ni vet den där temaparken jag nämnde? Den där som bidrar med många miljoner i skatteintäkter varje år? Vet ni vad som krävs för att få jobba som skådespelare där? Jo, en utbildning inom musik, dans och teater. Var får man den grunden som barn i Vimmerby? Jo, på vår fantastiska kulturskola. Den som anses som länets bästa, nummer tretton i landet om jag inte minns fel.
Med den grunden kommer många barn gå vidare, kanske utbilda sig inom området och så småningom söka sig till just Astrid Lindgrens Värld, vilket ger Vimmerby kommun… Just det, ökade skatteintäkter.
Talar jag ett språk ni förstår nu, politiker?
Så visa vad ni går för nu, alla modiga kommuninnevånare. Alla Vimmerbys Pippi, Ronja och Emil. Alla Orvar, Sofia och Jonathan. Det är dags att stå upp för våra barn och visa att vi inte är rädda för den socialmoderata riddar Kato som vill förstöra vår landsbygd och tysta ner vår stad.
Det är dags att sudda ut citationstecknen kring ”Barnens Stad”.
Hanna Svensson