Nils-Magnus Angantyr har helt rätt i sitt resonemang kring kulturanslagen i Kalmar län. Det är naturligtvis en orimlighet att Regionförbundet, som beslutar om pengarna, å ena sidan anser att en stor och viktig kulturinstitution som Astrid Lindgrens Näs uppfyller samtliga villkor för anslag - men å andra sidan beslutar att inte ge något.
Det enda argumentet verkar – återigen – vara att Regionförbundets styrelse och tjänstemän inte kan/vågar/förmår ställa nya krav och villkor på andra institutioner i länet. Men varför kan man inte det? Jo, därför att man vet att protesterna vid en omfördelning kommer att bli både högljudda och riskabla för den egna politiska positionen.
Det är med andra ord politiskt lugnare om allt är och förblir som förut.
Men vitsen med den nya statliga kulturpolitiken från 2009 var ju inte att allt skulle bli vid det gamla. Utan snarare tvärtom. Genom att besluten om kulturpengarna nu tas på regional nivå, istället för statlig, så är tanken att man ska uppnå en större dynamik och förändring.
Men resultatet har inte alls blivit så. Ingen regional politiker vågar röra något. Inte i Kalmar län och knappast någon annan stans heller i landet. Samverkansmodellen verkar ha kört in i väggen.
Tvingas fokusera på intäkter
Följden blir att Astrid Lindgrens Näs fortsätter att vara den enda stora kulturinstitutionen i Kalmar län som tvingas finansiera sin grundbemanning på egen hand och med pengar från ägaren Vimmerby kommun.
Vilket i sin tur betyder att Astrid Lindgrens Näs – till skillnad från de andra institutionerna i Kalmar län – i första hand tvingas fokusera stenhårt på det som ger direkta intäkter och lägga en betydande intern energi på att hitta alternativa, externa finansieringar. Till förfång för ett djupare kulturellt och bredare uppdrag.
Detta är knappast ett uttryck för en progressiv och modig kulturpolitik från Regionförbundets sida.
Självklart borde Astrid Lindgrens Näs nu istället snabbt ges ett regionalt, finansierat uppdrag på litteraturområdet. Det är fortfarande ett uppdrag som inte är utdelat i Kalmar län och man får vara bra fantasilös för att inte se fördelarna med att placera detta på just Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby, som ju sedan många år arbetat upp ett kontaktnät, en kompetens och – inte minst – ett renommé som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser!
Tungt ansvar för politikerna
Det är inte bara en sak för Astrid Lindgrens Näs ledning att fortsätta driva. Ansvaret ligger också tungt på lokala politiker i Vimmerby, som måste trycka på mot Regionförbund, landsting och Kulturrådet. Och Regionförbundets folkvalda politikerstyrelse har ett ansvarsfullt uppdrag från oss medborgare: att på ett rättvist och framåtsyftande sätt fördela – och omfördela! – de1 kulturpengar som finns tillgängliga, så att de arbetar effektivt och produktivt på de ställen i länet som har potential!
Integrera med hjälp av Astrid
Det finns, slutligen, ytterligare en aspekt som borde undersökas och utvecklas, kanske även i ett nationellt perspektiv, och där Astrid Lindgrens Näs skulle kunna få en central betydelse: litteraturens roll för de människor på flykt som kommit till Sverige.
När landets befolkning nu snabbt ökar, så ökar också behovet av metoder för att skapa en inkluderande gemenskap. Den snabbaste vägen är genom litteraturen. Den rakaste och enklaste vägen är genom att sprida och arbeta med Astrid Lindgrens texter och hennes värderingar.
Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby skulle kunna bli noden för detta. En plats där en viktig del av den svenska historien levandegörs, där en pedagogik för snabb inlärning av svenska språket utvecklas och där Astrid Lindgrens värderingar – som de flesta av oss omfattar – kan förmedlas och implementeras. Och då menar jag de vidsynta, öppna och toleranta värderingar som hon stod för.
På så vis skulle författaren och opinionsbildaren Astrid Lindgrens redan betydande roll i det svenska samhällsbygget kunna förstärkas.
Ett snabbfotat Regionförbund skulle och borde kunna driva på en sån utveckling, istället för att friköpa sig från obekväma beslut genom att dela ut tillfälliga nådegåvor och i och för sig välkomna ”plåster på såren”.
Kjell Åke Hansson
tidigare VD på Astrid Lindgrens Näs
Vimmerby