Regionråden Johansson (M) och Andersson (KD) vill anställa en lobbyist, kostnad 3 miljoner kronor, det stod att läsa i lokalmedia häromdagen. När man som medborgare och skattebetalare ifrågasätter prioriteringarna får man svaret från herrarna att det tydligen inte alls var vad de menade.
Samtidigt i samma artikel vidhåller de och försvarar sitt utspel. Det jag kommenterat och ifrågasatt anklagar de mig för att ha missförstått och förvrängt, men i nästa andetag återupprepar de samma förslag. Regionråden står med byxorna nere och har inga svar på sitt illa genomtänkta utspel.
I stället avkräver de mig förslag på lösningar för Kalmar läns eftersatta trafikinfrastrukturinvesteringar. Att vi har många välavlönade regionråd är tydligen inte nog, de måste anställa fler ”personella resurser” för att kompensera sina egna tillkortakommanden.
Man måste fråga sig vad vi har alla dessa regionråd till? Fler medborgare och skattebetalare borde protestera mot galna, kostsamma förslag med tveksamt syfte och utfall, som till exempel när politiker vill anställa en lobbyist till att påverka andra politiker, en smått bisarr tanke.
*
Vi är många som känner att Kalmar län är förfördelade när det gäller dessa investeringar, men tror herrarna verkligen på riktigt att det beror på att andra län har anställt lobbyister, och om bara Region Kalmar också gör det så är problemet avhjälpt?
Kalmar län må ligga i botten i fråga om tilldelade medel för infrastruktur, men ligger i absolut topp vad gäller antalet välavlönade heltidspolitiker. Region Kalmar har hela 15 regionråd, som var och en kostar skattebetalarna väl över 100 000:- i månaden. Endast Västra Götaland har lika många regionråd, men den regionen är mycket större, och Göteborg ingår.
Jämför ett regionråd per 112 000 invånare för Västra Götaland med ett regionråd per 16 200 invånare för Region Kalmar. Trots denna mångtalighet av välbetalda heltidspolitiker anser alltså Johansson och Andersson att de inte räcker till för att göra jobbet själva, utan behöver förstärkning.
*
Den ekonomiska aspekten på förslaget är illa nog, än värre är den uppvisade ignoransen för lämpligheten i detsamma. Deras uttalande om att ”många stora beslut tas den informella vägen”, att detta är helt accepterat och normalt, är hårresande. Frågan kvarstår: är det ett sådant samhälle ni vill ha, Johansson och Andersson, att stora politiska beslut tas ”informellt”? Ska personliga relationer vara avgörande för vilka politiska beslut som tas? Analys och sakargument saknar helt värde?
Ni bad mig om förslag på lösningar, låt mig därför peka er i rätt riktning. Utse två av alla femton regionråd och skicka dem kontinuerligt till Stockholm för att uppdatera sig och hänga med i beslutsprocesserna.
Tillsätt en blocköverskridande arbetsgrupp i regionrådsgruppen som får ansvar för frågan. Sätt er in i hur trafikverket tänker och prioriterar, analysera länet utifrån detta och prioritera länets behov utifrån bäst förutsättningar för att få tillskjutna medel. Sluta drömma om allt till alla. Utgå från mesta möjliga samhällsnytta i stället för fria fantasier, för det kommer ingen lyssna på, inte ens om det kommer från en lobbyist.
Magdalena Lidestam
Fotnot: Inlägget är en replik på denna text från Anders Anderssons och Pär-Gustav Johansson.