Backstad gästade talkshow: "Då var man "tjena, tjena" med storheter"

Det var inte bara det moderata ex-kommunalrådet Micael Glennfalk som besökte Primes talkshow nyligen.Även musikern Per Backstad fick sätta sig framför publiken och svara på frågor.

Där inledde han med att berätta bakgrunden till namnet Backstad. 

– Min släkt kom från Blackstad och hette Nilsson. Det var vanligt bondfolk, men en del av dem var musikaliska och en blev faktiskt kantor hos kungen. Då dög det inte att heta Nilsson längre, då konstruerades namnet Backstad. Det var som Blackstad utan l. Sedan hängde alla på.

Per Backstad växte upp i ett villaområde i Hultsfred. Han trivdes bättre på förskolan än på lågstadiet. 

– Det var ett rätt skyddat liv, men jag trivdes verkligen inte på lågstadiet. Jag var nog inte färdig med dagis, jag tyckte att det var väldigt kreativt. Det blev lite för fyrkantigt lite för tidigt för mig. I årskurs fyra fick jag skärpa till mig. 

Som ung drömde han om att bli brandman eller indian. 

– Jag insåg att indian skulle bli svårt. Däremot så gillade jag cirkus, det verkade fränt och det har ju lite med artisteriet att göra.

Musiken gjorde intåg

Snart skulle musiken göra intåg i hans liv.

– Pappa brukade spela gitarr för oss innan vi skulle sova och när jag blev nio började jag spela blockflöjt, men det gick inget bra. Sedan blev det både piano, gitarr och bas.

Per Backstad var fast i musiken.

– Vi startade ett band och hade vår första spelning på julfesten i årskurs sex. Jag minns dock inte vad vi hette.

På 1980-talet och 1990-talet var Hultsfred vida känt för sin festival. 

– Jag började som funktionär och höll på med det i några år. Till slut hamnade jag i styrelsen i Rockparty. Det var häftigt på den där tiden, man fattade inte hur stort det var. Man var "Tjena, tjena" med Backyard Babies, The Ark, Kent och andra. Det var en del av arbetsmiljön.

1992 spelade Backstad och hans dåvarande band på Hultsfredsfestivalen. Då var de ytterst nära ett genombrott. 

– Den spelningen filmades av SVT. Vi fick göra en demo och spela in några låtar, det var megastort och vi höll på ett tag, vi spelade på Gröna Lund 1993, men vårt samarbete upphörde av vissa skäl. Någon skulle plugga och någon skulle göra lumpen. Vi imploderade helt enkelt, men stundtals levde jag rocklivet då.

Flyttade till Lund

Några år senare gick flyttlasset till Lund för honom. 

– Jag var 21 och kände att det var nu eller aldrig. Jag skulle ha ett skivkontrakt innan jag var 23-24. Det blev ett år i Lund på en folkhögskola. Det var ett spännande år, Lund är en häftig stad att bo i, men sedan kom jag in på en pop- och rockinriktad utbildning i Stockholm. 

I huvudstaden blev han kvar i flera år. 

– Jag tyckte om Stockholm. Jag gillade utbudet, storleken, anonymiteten. Mitt första år närde jag en romantisk dröm om att klara mig som musiker. Sedan hankade jag mig fram med ströjobb. Jag började läsa till SO-lärare och är nästan färdig, jag har några poäng kvar i historia och religion.

Efter sex år blev det dock hemtrakterna igen. Vimmerby blev nästa bostadsadress.

– Då kändes det skönt att man hade gjort den här svängen till större städer. Jag började jobba som lärare i några år och det var ganska roligt. 

År 2000 hade också Rayday startats. 

– Vi hade känt varandra rätt länge och tänkte att vi kan ju göra något ihop, vi kan starta ett band. Vi trodde nog aldrig att vi skulle uppleva peaken när vi var över 40. 

2016 blev nämligen ett jättebra år för Rayday. 

– Det var ett helt fantastiskt år, med många samarbeten och roliga spelningar. Vi gjorde nog 15 spelningar.

"Räkningarna måste betalas"

Per Backstad uppträder som trubadur på egen hand också och spelar i musiktrion Backstads Kapell. Men att jobba med musiken på heltid tror han är svårt i framtiden. 

– Jag tar det som det kommer, men räkningarna måste betalas. Jag började jobba inom industrin och har jobbat där i tolv år nu. Jag gillar det.