Sebastian Nilsson från Rumskulla bor numera i Paris. Foto: Privat/Mostphotos
I ett knappt halvår har Sebastian Nilsson, som ursprungligen är från Rumskulla och tidigare varit en profil i Vimmerby Hockey, bott i den franska huvudstaden. I Paris jobbar han med finans.
Han har naturligtvis märkt av den senaste tidens omfattande kravaller i staden. Det hela bottnar från början i att den allmänna pensionsåldern ska höjas från 62 till 64 år.
– Jag cyklar till jobbet varje dag och på den vägen är det inte så mycket kaos. När man tar tunnelbanan eller åker tåg til flygplatsen, så märker man av det. Det har varit mycket strejker, inställda busslinjer och inte minst den här biten kring sophämtningen, säger Sebastian Nilsson.
Bilder som har spridits från Paris vittnar om enorma sopberg och en odör som varit fruktansvärd.
– Just där jag bor har det inte varit så illa, men inne i stan har det var stora högar. Det är rätt speciellt att uppleva.
"Aldrig sett så mycket polisbilar"
Så sent som för en vecka sedan var han på Opéra Bastille i Paris.
– Jag har aldrig sett så mycket polisbilar. Det var fullständigt kaos och för mig var det lite av en chock. Jag blir lite avskuren den vägen jag tar till jobbet. När jag var där märkte man att polisen var extremt förberedd och det tog aldrig slut. Jag mötte nog 25-30 polisbilar med blåljus. Man får ju nästan känslan av att det är en terroristattack eller att något annat helt sjukt har skett.
Det pratas en hel del om det som händer, säger Sebastian Nilsson också.
– Jag vet ju att det tagit typ två och en halv timme för vissa att ta sig hem från jobbet. Det kan vara totalt kaos. Hade jag bott i ett annat område än jag gör, så hade det nog varit mer påtagligt för mig. Man får ju en del meddelanden från jobbet om att där och där pågår det en protest och att man kanske ska undvika det området.
Tycker du att situationen är obehaglig eller olustig?
– Nej, jag märker inte av så mycket. Samtidigt har jag inte heller stått mitt i en folkmassa där det kastat sen. Ibland har man mött stora folkmassor, men det är inte så att man känt sig obekväm.
Mer toleranta
Det här är ju inte hellet första gången det blivit stora protester i landet.
– Så var det ju redan innan den här pensionsreformen. Det är väl sättet det har gått till på som många har reagerat över också och som lett till det här ramaskriet. På något sätt ligger det väl lite i fransmännens blod eller natur också.
När Sverige höjer pensionsåldern blir det inte direkt sådana här scener i våra städer. Vad tänker du om den skillnaden?
– Det är svårt att säga vad det där kommer från. Klart att historien kan påverka och det är en annan kultur. Jag har fått till mig att folk var helt vansinniga över en pensionsreform för tiotalet år sedan också. I Sverige är vi lite mer passiva. Det kan säkert ha att göra med att vi har en större tillit till staten, regeringen och politiken.
Han säger att han märker av att Paris är ganska tydligt segregerat.
– Samtidigt lever man i sin egen bubbla. När jag bodde i Stockholm märkte jag av det mer, men då hade jag ju också ett bredare liv. Det är ju ganska polariserat här men det är inte unikt för Frankrike. Så är det i stora delar av västvärlden känns det som. Jag tycker ändå det finns en annan respekt för människor och en ödmjukhet inför alla former av kulturer här. Så är det i London och så känns det som att det är här i Paris också. Vi tror vi är väldigt toleranta i Sverige, men lever man inte livet på våra villkor så reagerar man starkt.
De senaste dagarna har läget varit lite lugnare i den franska huvudstaden.
– Förra torsdagen var ju som värst. Då var det någon form av historisk dag och då var det som att man hade laddat upp för den dagen.