Mjölbonden Torbjörn Nilsson är glad över den senaste tidens höjningar. Bilden föreställer kor. Foto: Pixabay
Över 300 mjölkkor har Torbjörn Nilsson på sin bondgård utanför Flaka. För honom betyder förstås den senaste tidens prishöjningar mycket.
– Vi har kunnat återanställa en, så nu är vi fem igen, säger han.
De senaste åren har inneburit tuffa tider för Sveriges mjölkbönder. 2015 var ett enda långt mardrömsår för bondesverige – en bonde om dagen kastade in handduken och totalt 367 avvecklade sin verksamhet.
2016 inleddes lika beckmörkt och i juni förra sommaren var det så kallade a contopriset rekordlågt.
Nu har dock vändningen kommit. Mjölkpriset är nu det högsta på tio år.
– Det är betydligt mer positivt just nu. Det är stor skillnad och det kan man ju säga att det är en krona mer ungefär. Det betyder så klart väldigt mycket, säger mjölkbonden Torbjörn Nilsson, som har en stor bondgård i Flaka utanför Gullringen.
"Får vara beredd på svängningar"
Just nu får landets mjölkproducenter 3,69 kronor för ett kilo mjölk av Arla. I oktober för två sedan var det 2,67 kronor.
– Ett tag visste man knappt vart man skulle ta vägen. Nu rullar det på, man behöver inte grunna på ekonomin hela tiden och det är inte samma press. Det är roligare att jobba nu när man känner att det blir något över.
Samtidigt är han förberedd på bistrare tider.
– Man får vara väldigt beredd på svägningar. Det gäller att spara nu och inte skena iväg för mycket. Det är en uppgång nu som gör att man kan göra återinvesteringar, men man vet inte hur länge den håller i sig. Det har pratats om svängningar tidigare, men ingen trodde nog att det skulle bli så illa som det blev. Nu får man vara beredd på att det kan gå upp och ned.
Återanställt en
Tack vare det förbättrade läget har Flaka Mjölk kunnat återanställa en person.
– Det betyder ju jättemycket, att man törs göra det. Så nu är vi fem.
I våra trakter var – trots allt – inte så många som lade ned under krisen.
– Man kan ju inte göra så mycket annat, här är det djurfoder mer eller mindre. I söder man har man ju sådana marker att man kan odla annat, det går inte här.
Att lägga ned var aldrig ett alternativ för Torbjörn Nilsson.
– Vi var kvar och var tvungna att vara det, så mycket som vi har satsat. Vi fick dra ned på precis allting, men nu känns det skapligt och det går åt rätt håll.