Peter Ståhl har läst Per Hagmans senaste bok Johannes och du. Copyright/fotograf: Eva Edsjö
Resenären och flanören Per Hagman är ånyo integrerad med huvudstadens nervsystem. För första gången sedan debutverket Cigarett 1991 återvänder han helt och hållet litterärt till brottsplatsen. Denna gång blottläggs dock skeendet av en 54-årig man och hans 7 åriga dotter.
I det pilatesperverterade proseccoprolitariates diktatur har förflackningen intagit strömlinjeartade former. Nästan alla butiker med originalitet och personlighet har ersatts av olika affärskedjor. Krogarna har varken stil eller klass, och är mer eller mindre dåliga kopior av varandra, även om undantag finnes. Bokens titel, Johannes och du, syftar på Johannes församling och hans dotter.
*
Enligt den ursprungliga ökända stadsplanen City 67 var det tänkt att hela Johanneshöjden skulle rivas, men 1974 ändrade sig dock stadens styre. Kvarteret gör dessutom anspråk på att härbärgerat Sveriges första diskotek Whisky a go go. Från basstationen på Malmskillnadsgatan och Johannes Kyrkogård får vi följa olika utflykter och ärenden i och utanför Stockholms innerstad.
Han beskriver på ett fint sätt relationen till sin dotter genom vilkas ögon han får en ny möjlighet att återupptäcka staden. I rollen som förälder är det omöjligt att inte återknyta till sin egen uppväxt och hans minst sagt komplicerade förhållande till sina egna föräldrar.
Han har med all rätt uppenbara problem att förhålla sig till på vilket sätt deras kärlek till honom visat sig, och vilka former den tagit sig uttryck. Schackdrag och ögonblickens besvikelser har under tidens gång lagts på hög. Det hela har nu kommit till den punkten att han brutit sin kontakt med föräldrarna. Även under uppgivenhetens horisont är rörd pjäs rörd pjäs.
*
Under flanerandet i staden når tankarna räjongens under 80-talets något minst sagt solkiga historia. Då busar och haverister som Ebbe Carlsson, Cigge Cedergren, och Christer Pettersson gav närområdet rubriker och vanrykte. Bättre att återknyta till vad Akademiledamoten Pär Westerberg har skrivit om saken i fråga. Brödskrivandet sker i en lånad kontorslokal på Strandvägen. Även om ämnet inte är i Nobelprisklass, så sätter det åtminstone mat på bordet. Det kulturella intresset spänner över Ann Jäderlund till schlagers och nittonhundratalets populärkulturella yttringar.
Om den vuxna kvinnan som under de senaste decennierna haft en egen nyckel till hans hjärta, lämnas fragmentariska uppgifter med varierande platser och årtal. Viss bakgrundsinformation föreligger, men liksom hans liv och vardag med dottern beskrivs detta med värme. För de som i likhet med undertecknad kan tillgodoräkna sig Stockholmskildringar så levererar boken. Men vad som ändå helt klart saknas, med tanke på författarens passion för ämnet i fråga, är ett väl utbroderat besök på Solvalla.
Peter Ståh