Årets tema var semester, ett ämne som gav utrymme för både personliga erfarenheter, litterära perspektiv och samtal om vad semester egentligen kan innebära. Arrangemanget pågick dels på biblioteket när man höll författarsamtal och dels på Poesi i baren på Stadshotellet under kvällen.
Bland de medverkande fanns poeterna Anna Nygren och David Zimmerman, som möttes i ett samtal om litteratur och skrivande. Nygren har bland annat gett ut diktverket "Hoppas du blir fisk". Zimmerman är verksam som lärare i kreativt skrivande och litteraturkritiker, utöver sitt eget skrivande.
Barnboksförfattaren Måns Gahrton, mannen bakom bland annat Eva & Adam, deltog med en träff på bibliotekets barnavdelning. Många av hans böcker utspelar sig på just lov och under semestrar. Det blev även barnteater i plenisalen där "Vem ser Dim" spelades av Teater Pero.
Gustav och Marie Mandelmann deltog också under arrangemanget. De är bland annat kända från TV4 och Mandelmanns gård, och deras medverkan gav ytterligare en koppling till natur, livsstil och människors relation till sin omgivning. De berättade om det egentligen är möjligt att ta semester på gården Djupadal i Skåne.
Poesi, arbete och semesterdrömmar
Emil Boss är aktuell med diktboken Tradition, som är sista delen i en trilogi som på olika sätt skildrar arbetets villkor. Under Vimmerby Berättar medverkade han i ett samtal på temat att semester inte alltid är en självklarhet för migrantarbetare.
Tillsammans med Peter Nyberg Mollung samtalade Emil Boss om poesi, facklig aktivism och semesterdrömmar. Han har själv engagerat sig i frågor som rör migrantarbetares villkor. Han har nyligen rest runt i Sörmland och Västergötland för att tala med migrantarbetare från olika länder som arbetar inom lantbruk. Emil är dock inte helt bekväm med att beskriva sig själv som facklig aktivist.
– Jag tror många tänker sig politisk aktivism, och jag tycker det finns en skillnad. Vi gör ju precis samma saker som man gjort tidigare inom arbetarrörelsen. Sedan är det kanske ovanligt, för migrantarbetare behöver en annan sorts verktygslåda, men det är ingenting vi gör som inte gjorts förr. Då känns det lite konstigt att kalla sig för aktivist. Organisatör kanske.
Hur länge har du hållit på med poesi?
– Ända sedan jag var liten faktiskt. Jag är en obotlig poesinörd som råkar befinna sig i en verklighet jag vill synliggöra på olika sätt. Jag blir upprörd och jag tror att det är många som inte känner till den här världen som jag är mitt i och de problem som man konfronteras med.
Han beskrev i samtalet med Peter Nyberg Mollung kombinationen av poesi och sitt engagemang som en svår kombination men för de som poesi fungerar på "slår det som en slägga".
– Ja men det tror jag. Det är för att jag känner så själv. För mig är poesin otroligt viktig och vissa diktsamlingar berör mig djupt men jag är också medveten om att så är det verkligen inte för alla, skrattar Emil.
Emil skulle även medverka på kvällens Poesi i baren på stadshotellet. Då kunde publiken förvänta sig berättelser om "hålslagare, städare och lantbruksarbetare".
– Sådana jag har träffat och vars historia jag berättar.
Sanden - semesterparadis och naturresurs
Per J Andersson pratade under Vimmerby berättar om sin bok Sand, där han utforskar kopplingen mellan paradisets stränder och en av världens viktigaste råvaror. Sand förknippas ofta med semester, sol och stränder, men är samtidigt en naturresurs som kan leda till stora miljöproblem när den exploateras.
Andersson är författare och redaktör för resemagasinet Vagabond och har även medverkat i olika tv-sammanhang där han berättat om resande.
I samtalet lyfte han bland annat hur den globala efterfrågan på sand har skapat en omfattande resursexploatering. I Kina och Sydostasien är förbrukningen av sand enorm till de växande städerna och så även i Mellanöstern. I exempelvis Dubai kan ökensanden inte användas till betong eftersom sandkornen är för runda och slipade. Därför importeras sand från andra delar av världen. Exploateringen leder till miljöförstöring som erosion, översvämningar, saltvattenintrång och förstörda odlingar.
Även i Indien har sandutvinningen fått allvarliga konsekvenser. Där finns det enligt Andersson en organiserad illegal handel med sand, där aktivister och andra som försökt uppmärksamma problemen har hotats, kartlagts och i vissa fall mördats.
Per berättar att boken kom till på grund av hans förkärlek till stränder.
– Jag tyckte att det vore kul att utforska sandstranden som plats. Inte en bok om vackra stränder från hela världen - sådana finns det också men vad är sandstranden för plats liksom? Vilka jobbar där, vilka djur finns där, hur beter sig människan när vi är på stranden?
Fokus på sanden
I processen att göra boken så tyckte Per och förlaget att man skulle fokusera på själva sanden. Beslutet att ta det spåret kom när man insåg hur mycket sand som faktiskt utvinns i världen. Både som en del i betong, glas och asfalt men även som kisel till IT-industrin och i medicin.
Trots att det är lätt att bara bli pessimistisk berättade Per under sitt bibliotekssamtal även om de positiva förändringar som är på gång. Flaskglas som kan finkrossas till sand i små återvinningsmaskiner på stranden och att man i Saudiarabien forskar på sätt att göra ökensand användbar till olika byggändamål.
Stranden - från hot till livsstil
Boken handlar även om hur samhällets syn på stränder har ändrats. Från att ha varit ett nödvändigt ont för att nå havets tillgångar till att bli en symbol för sundhet och aktivt friluftsliv.
– Havsstranden har gått från att varit en fruktad plats, från antiken till kanske 1700-talet. Då behövde man havsstranden för att ha båtar där och åka ut och fiska men man uppehöll sig inte så gärna där. man förknippade den inte med en skön, vacker plats där man kunde koppla av. man var rädd för den - havet var farligt.
Med industrialiseringen och järnvägen kom förändringen. Man åkte till kusternas kurorter - först för att få frisk luft och att ta promenader. Att simma och bada skulle dröja några årtionden till.
En av de stora vändpunkterna hur man såg på stränder kom när hundratusentals amerikanska soldater placerades på Hawaii under andra världskriget. De spred strandkulturen med surfing, blommiga skjortor och drömmen om vita stränder till sina familjer och vänner.
– På 1900-talet kom det här att man skulle bli solbränd. Det blev ett estetiskt ideal som ju väl gäller fortfarande, trots cancerlarmet.