I morgon ska socialnämnden ta beslut om gården Ulveberg ska säljas. För de brukare som får sin sysselsättning på gården vore en försäljning förödande. – Det är som ett arbete för oss. Utan Ulveberg skulle vi inte ha någonting att göra, säger Carina Holgersson.
Gården Ulveberg strax utanför Vimmerby har ända sedan 1996 använts inom Kontaktgruppens verksamhet. På gården får personer med någon form av psykisk funktionsnedsättning sysselsättning. Nu riskerar den att försvinna. Kommunen kan tänka sig att sälja gården och frågan ska upp på socialnämnden under torsdagens sammanträde.
För de brukare som har sin sysselsättning på gården vore en försäljning förödande. Det säger de när vi träffas en solig vårdag.
– Jag började här i höstas, det är en sysselsättning inför framtida arbete. Jag skulle träna på att komma upp på morgnarna och trivs verkligen jättebra, säger Simon Johansson.
Vad gör du för något?
– Jag gör allt möjligt, mat, ger djuren vatten, bygger grindar och staket och reparerar gräsklippare. På vintern är det snöröjning också. När jag började här hade jag inga rutiner eller någonting. För mig har det varit mycket positivt.
Varken han, Carina Holgersson, Eva Andersson eller Bert Johansson vill att gården ska säljas och verksamheten därmed förändras.
– Det är som ett arbete för oss, vi får ta ansvar för gården. Hade vi inte Ulveberg så skulle vi inte ha någonting att göra, säger Carina Holgersson.
– Utan Ulveberg hade jag inte, rent krasst, suttit här. Jag fick en utmattningsdepression 2010 och att vara här har varit läkande, jag har varit nära naturen och jag får vara i min egen värld. Ulveberg har räddat mig på det sättet, säger Eva Andersson.
"Måste ersättas"
Att gården, som brukarna genom åren rustat upp, kan säljas har personalen inte varit medveten om särskilt länge.
– Några veckor. Den har varit på en försäljningslista ett tag, men det har aktualiserats först sista månaden, säger Anki Winnerhed.
Gården ser inte alls ut som den gjorde 1996. Det är tack vare alla brukares slit genom åren.
– Vi har gjort väldigt mycket här. Förvärva något liknande igen går inte, vi har röjt och fixat och det var ett fallfärdigt ruckel när vi tog över. Verksamheten måste ersättas med någonting och att det skulle bli billigare än 200 000 kronor har jag svårt att tro, säger hon.
Hyran som socialnämnden betalar ligger på 159 900 kronor per år. Fastighetsavdelningen står för driftskostnaderna som ligger på 92 450 kronor. Det bokförda värdet på gården är 650 000 kronor.
– Det är inte byggt för att bo i, så jag har svårt att se att det kan bli en fin ekonomisk vinst. Köparen måste i sådana fall göra om en massa. Det här är snarare och ett samlingsrum och det är inte beboligt.
Sammanlagt är 17 av de 29 personer som fått beslut för att delta i Kontaktgruppen på gården vid olika tillfällen. Övriga är alltid i lokalen i Vimmerby, där det är en annan inriktning än på gården.
– Det är mer social samvaro där, spela spel, sitta vid datorn, laga mat och baka. Det här är en inriktning mot arbete och vi har haft samarbete med Arbetsmarknadsenheten och många har kommit vidare till ett arbete efter att ha varit här. Det här är ganska unikt med den här gården och att då inte värna om det, nä, jag har svårt att förstå det, säger Mikael Leifsson.
"Blir sittandes inomhus"
Någon diskussion med personal eller brukare har inte tagits.
– Det är länge sedan, i början var politikerna väldigt intresserade och det hölls ett nämndsmöte här ute för kanske femton år sedan. Nu vet jag inte när socialchefen var här senast. Jag kan tycka att de borde prata med oss först, innan de lägger ett förslag som det här.
De personer som tyckt mycket om att vara på gården är rädda för vad som ska hända.
– Jag kommer att bli sittandes inomhus och se på tv. Vi kommer bli sysslolösa och sakna det sociala umgänget. Att vi är i olika åldrar betyder mycket också, vi kan lära av varandra eftersom att vi har olika diagnoser också och få mer erfarenhet. Det är en trygghet för oss att vara här och försöka komma tillbaka till arbetslivet. Det här är en jättebra början, säger Carina Holgersson.
– Jag har varit här utan krav, här kan jag vara mig själv. Jag behöver inte tänka på vad jag säger eller hur jag beter mig. Jag vill inte ens tänka på hur det blir om vi inte får ha kvar det här, säger Eva Andersson.
"Inga stora pengar"
Kontaktgruppens verksamhet ska, om gården säljs, flyttas till ett industriområde.
– Vi vet inte vad som kommer hända, men vi ska få en ny, större lokal. Men vi har 29 beslut sammanlagt och nio personal och det kommer inte få plats. Det är omöjligt, säger Anki Winnerhed.
Tror ni att de kan ändra sig?
– Förhoppningsvis, ja. Det är inga stora pengar det handlar om och den här gården betyder ju så mycket.
Dagens Vimmerby har sökt Eva Berglund (S) och hoppas kunna publicera en intervju med socialnämndens ordförande så fort som möjligt.