Ljunghäll AB i Södra Vi är fortfarande Vimmerby kommuns största privata arbetsgivare med flera hundra anställda. Men det var först i början av 60-talet som företaget flyttades hit.
Långt innan dess hade företaget påbörjat sin mycket framgångsrika resa i Anderstorp. I oktober 1964 etablerades Ljunghäll i Södra Vi.
– Det var på den tiden kommunen kunde bygga fabrikslokaler och företaget sedan hyrde dem i ett visst antal år innan man övertog dem, berättar Hans Gunnarsson.
Ljunghäll hade redan tidigare en fabrik i Horn och fick flera synnergieffekter när fabriken i Södra Vi byggdes.
– Jag kommer från Anderstorp och vi hade huvudfabriken där. Men så började vi titta nere i Småland. Det fanns många småindustrier och det var väldigt stor konkurrens om arbetskraften. Kommunen erbjöd sig att bygga här och redan efter två år tog vi över och fortsatte att bygga själva. Här fanns ju mest träindustrier av olika slag och ett gjuteri var något nytt.
Från skolan till jobbet
Hans Gunnarssons morbror hade ägt Ljunghälls fabrik i Horn sedan mitten av 50-talet.
– Det underlättade på flera sätt, inte minst när det gällde transporterna. När man tittade på etablering var Vimmerby kommun inte intresserade. Där hade man redan flera industrier och då blev det Södra Vi. Det var ju en egen kommun på den tiden.
Tidigt gick Hans Gunnarsson in i familjeföretaget. Hans morföräldrar, Edvin och Hilda Ljungkvist, hade grundat företaget redan 1917 och Hans Gunnarsson föddes i princip in i vad som skulle bli hans livsverk. Varje dag efter skolan kastade han i sig några mackor för att därefter ge sig ut i verkstaden för att arbeta.
– Man slängde in portföljen efter skolan och sedan var det bara att jobba. Man har vuxit upp med det här och det fanns aldrig något annat, berättar han.
1972 blev Hans Gunnarsson vd för företaget. En position han hade i väldigt många år. Han är allra mest stolt över den resa som företaget gjorde över tid.
År 1965 hade Ljunghäll en omsättning på 4,5 miljoner kronor. 15 år senare var omsättningen knappt 70 miljoner och företaget hade 300 anställda.
När ägarna och syskonen Hans Gunnarsson och Ingrid Asp tog beslut att sälja familjeföretaget 2004 låg omsättningen på 1,1 miljard och antalet anställda var över 700.
– Det var en fantastisk resa vi gjorde. Att gå från ett 30-tal anställda och en omsättning på drygt fyra miljoner till 1,1 miljard i omsättning och 700 anställda. Det var en otrolig utveckling, säger Hans Gunnarsson.
Vad är förklaringen till att det gick så som det gjorde?
– Vi tog trappsteg hela tiden och investerade i maskiner, inventarier och fastigheter. Vi var jäkligt duktiga. Vi tog till oss segment som inte vilket gjuteri som helst i norra Europa hade maskinpark till. Vi satsade på större segment och komplicerade detaljer. Andra gjuteri tackade nej till förfrågningar, men sa att de skulle höra med Ljunghäll. Det fanns en "Ljunghällsanda", där alla engagerade sig och alla hjälpte varandra. Det var lyckosamt på det viset.
Ljunghäll hade tidigt flera stora företag som kunder.
– Vi tog steg för steg och investerade själva med pengar som företaget genererade. Vi fick ju kunder som Atlas Copco, Ericsson, Electrolux och många andra. Vi körde mycket till bilindustrin men också till verkstadsindustrin. När bilindustrin gick från tunga detaljer för att få ned den totala vikten på fordonen, så blev aluminium ett alternativ. Vi satsade på stora maskiner och det var en styrka för oss.
"Alla minnen är lika glada"
Ljunghäll var också pionjärer när det kom till robotisering. Genom ett samarbete med ABB var man det första företaget i Sverige som satte en robot vid sina gjutmaskiner.
– Vi var förutseende. Förr plockade man ju ut alla detaljer för hand och det var smutsigt och rökigt. Gjutare är all ingenjörsvetenskap i en brukar jag säga. Det är som att baka våfflor säger man ibland, men det är inte hela sanningen. Numera trycker mest operatörerna på knapparna och styr. Det är en enorm utveckling som har skett.
Har du några särskilt minnesvärda ögonblick att dela med dig av?
– Det finns hur många som helst och alla minnen är lika glada. Det är svårt att plocka ut något sådär bara, det var så mycket hela tiden.
Var det några särskilda medarbetare som var avgörande?
– Jag vill lyfta fram alla som avgörande. Vi hade jätteduktiga arbetare. Förr fick man aldrig en färdig gjutare, utan man lärde upp dem undan för undan.
"Stort beslut"
Beslutet att till slut sälja familjeföretaget togs 2004. Då sålde Hans Gunnarsson och Ingrid Asp majoriteten av företaget till finska riskkapitalbolaget Capman. Det är snart 20 år sedan familjen släppte ägandet över sitt livsverk. 2014 såldes företaget till italienska Gnutti Carlo, men Ljunghäll ligger alltjämt kvar i Södra Vi och ger jobb åt ett stort antal personer.
– Tiden går väldigt fort. Men allting har sin ände, så är det. Vi människor är engångsprodukter och försäljningen var bra för familjen, bra för de anställda och en bra lösning för att företaget skulle leva vidare.
Var det ett svårt beslut utifrån att man aldrig vet vad som händer med ens företag?
– Det är mycket planering kring ett så stort beslut. Det måste kännas rätt och därefter ska man bestämma sig för om man ska göra det eller inte.
Ljunghäll hade fått flera förfrågningar och propåer tidigare genom historien.
– Det var många. Det har funnits intressenter och alla i branschen tittar på företag förstås där man ser en bra utvecklingspotential. Vi tackade nej väldigt många gånger.
Vad var det som kändes rätt den här gången?
– Det är en resa man gör i livet och allting har sin ände. Någon gång måste man hitta det bästa för familjen och de anställda. Man vill inte bara låsa igen dörren och slänga igen nyckeln.
Fanns det en oro över vad som skulle hända med ert livsverk?
– Nej, det kände jag aldrig. Det har fortsatt att utvecklas och gått uppåt. Bara man kan branschen är utvecklingspotentialen stor.
Känner ni i efterhand att det var rätt läge?
– Vi tycker nog att det var rätt läge. Det var bra för oss och bra för företaget.
Dygnet runt sju dagar i veckan
Men Ljunghäll var som en livskamrat för Hans Gunnarsson jämte familjen.
– Det är inte fem dagar i veckan. Det är sju dagar i veckan och 24 timmar om dygnet man måste jobba om det ska fungera.
Vad känner du när du passerar där i dag?
– Man tänker på hur många timmar man har lagt där. Det finns kvar och det är skönt att veta att det rullar och att folk har sin inkomst därifrån.
Han är förstås fortsatt intresserad av hur det går för företaget. Bara några år efter försäljningen kom finanskrisen, som slog hårt även mot Ljunghäll.
– Det var ett hack i kurvan där, men det har rättat till sig. Man måste ha flera ben att stå på och det har man. På vår tid var vi väldigt spridda och många ben att stå på är avgörande. Har man bara ett ben och bryter det, ja då blir det illa.
Ljunghäll var illa ute men både Hans Gunnarsson och Ingrid Asp gick in med nya pengar för att rädda företagets överlevnad. Ljunghäll överlevde och har under senare del av 2010-talet haft flera starka år.
Var det någon gång aktuellt, när ni ägde, att flytta från Södra Vi?
– Våra kunder var på oss mycket, inte minst Ericsson, om att följa med till Kina. Vi gjorde mycket till telekombranschen och de ville ha med oss till Kina. Volvo var på oss också.
Hur viktigt är det för dig att det finns kvar i Södra Vi?
– Det är jätteviktigt. Det är viktigt för hela bygden. Att ha industrier som genererar så många arbetstillfällen är alltid viktigt.
Flera priser
Under familjens tid som ägare prisades både Ljunghäll och Hans Gunnarsson flera gånger. 2002 erhöll Ljunghäll utmärkelsen "Volvo Cars Award of Excellence". 2007 fick Hans Gunnarsson ta emot Aluminiumrikets hederspris. Det mest minnesvärda är nog ändå den kungliga patriotiska guldmedalj som Hans Gunnarsson fick 1998. Medaljen, som var i renaste guld, fick han ta emot av Kunliga Patrotiska Sällskapet i Stockholm.
– Det är ett kvitto och ett bevis på att vi gjort något bra, säger Hans Gunnarsson när han tittar på sina diplom.
Är det en stolthet du känner när du tittar på det här?
– Absolut. Det är fina utmärkelser och något form av bevis på att vi uträttade något.
Fyller 80 år
Att måna om sina anställda var viktigt för Hans under hans långa tid som vd i familjeföretaget. Att medarbetarna trivdes var en förutsättning för framgången, tror Hans Gunnarsson.
– Trivs inte folk så är det fel. Ska man vakna på morgonen och gå till ett jobb, så är det viktigt att man trivs. Det handlar om att föra ett resonemang och hjälpa varandra. Det är då det blir roligt och det är jätteviktigt för att det fungerar.
Han träffar ofta gamla Ljunghällsmedarbetare, berättar han.
– Är man och handlar var som helst träffar man alltid någon. Då blir det alltid att man stannar och pratar. Det finns en jättebra relation.
Den 21 mars fyller Hans Gunnarsson 80 år. Det är anledningen till att vi träffas den här söndagsförmiddagen i bostaden vid Skeppsbrofjärden i Västervik. Hans Gunnarsson har inte varit mycket i media efter försäljningen och har övertalats av sina döttrar att ställa upp.
Kvällen före vår intervju har han firats av familjen på restaurang i Västervik.
– Man försöker hänga med och jag jobbar en del fortfarande med värdepapper. Annars är jag mycket i skogen. Jakten är den absolut bästa avkoppling man kan få. Jag är uppvuxen med det.
Vad jagar du helst?
– Gris, älg och hjort. Jag och Joachim (sonen) har varit med i ett jaktlag i många år. Vi har en fastighet i Jämtland också och så blir det en del här i området också.
Hur ser du på att åldras?
– Jag tror det är viktigt att hålla igång och försöka vara aktiv. Att sätta sig med kaffe, en smörgås och titta på tv. Jag tror inte det är bra i längden.
Är du orolig för att bli gammal?
– Nej. Det är något man får acceptera och jag är tacksam för varje dag som går. Jag är pigg och hänger med tycker jag, men sedan vet jag inte vad andra tycker, säger Hans och skrattar.
Bor permanent i Västervik
Efter att ha haft sommarstuga i Västervik sedan mitten av 90-talet gick flytten permanent 2018. Då hade de byggt sitt hus nere vid vattnet ända sedan 2012.
– Vi pendlade i flera år och hade svårt att släppa huset i Södra Vi.
Varför gick flytten till Västervik?
– Västervik är en fin stad. Det är vackert här med den här miljön. Det blev naturligt eftersom vi hade sommarstuga här. Skärgården och allt runt omkring är fantastiskt, säger han och blickar ut över vattnet:
– Här kan man bara sitta på kvällen och titta på hur vackert det är. Tidigt på morgonen, runt 06, börjar båtarna här. Det är en fin miljö.
Saknar ni Södra Vi?
– Nej, inte på det sättet. Det är alltid roligt att åka förbi och man har många minnen, men allt har sin tid.