Han är född och uppvuxen på Villagatan i Gullringen med syster Fia, mamma Hilda och pappa Claes. Som ung brann Björn Lindblad för fotbollen – likt många andra i Gullringen på den tiden.
– Jag är ju en Gullringskille och då var det fotboll och husfabriken som gällde. I början av 90-talet kom finanskrisen och Gullringshus lades i malpåse. Jag fick börja sommarjobba där som 13-åring och när det lades i malpåse var jag 17-18 år ungefär. Hade det inte hänt, så kanske man hade börjat jobba på fabriken. Men det blev en motivator för mig att jag ville testa någonting och att studera vidare blev en naturlig grej för mig när fabriken inte fanns kvar, berättar Björn Lindblad.
Han hade gått ekonomisk linje på gymnasiet i Vimmerby och den stora drömmen som liten var att ta en tröja i Gullringens GoIF. 1992 skedde debuten och på den tiden spelade Gullringen i division 2.
– Min stora drivkraft var att komma till A-laget och få en egen plats i omklädningsrummet. Det var egentligen det enda man brann för på den tiden och det var min stora pojkdröm. När man lyckades med det som 17-åring blev det ett vakuum. Vad är nästa mål? Det är en lärdom jag har tagit med mig i livet, att man måste ha ett nytt mål innan man uppfyllt det tidigare målet. Det skapar en hunger att alltid vilja bli lite bättre och utmana sig själv i vardagen.
Valde studierna
21 år gammal tog han beslut om att börja plugga och flyttade från Gullringen 1996. Då bodde han hemma hos mamma och pappa precis innan flytten.
– Jag hade varit intresserad av att plugga tidigare, men det blev definitivt när Gullringshus försvann. Jag tog min ryggsäck och planen var att vara borta i tre år. I Gullringen fanns ju tryggheten med familjen, farmor och farfar, simhall, golfbana och norra Europas finaste fotbollsplan. Jag hade nära till skolan som barn. Det var svårt att ha det bättre.
Efter åren på Internationella handelshögskolan i Jönköping blev det ingen återkomst till barndomssamhället. Studierna på fyra år avverkades på drygt tre och magisterexamen i ekonomi ansåg han vara en bra plattform för framtiden.
– När jag hade pluggat klart min magisterexamen, eller egentligen redan under mitt sista år, blev jag erbjuden ett jobb på Öhrlings Pricewaterhouse. Det var en förmån att ha ett jobb klart sista året och inte behöva söka något. Det gjorde att jag blev kvar i Jönköping. Jag spelade fotboll i J-Södra, kom in i stan och lärde känna mer och mer folk. Jag träffade även min blivande fru Marie.
Någon större fotbollssatsning blev det aldrig i Jönköpings Södra dock.
– Efter studierna blev jobbet prio ett och fotbollen prio två. Jag var med J-Södra i fyran och trean samt några säsonger i tvåan. Sista åren i tvåan kände jag att det var svårt att få tiden att räcka till med mycket jobb och fyra, fem träningar i veckan. Så jag valde att lägga skorna på hyllan där i början av det nya milleniet.
Stort ansvar som 30-åring
Han blev kvar på Öhrlings i fem år.
– Då var Intersport min största kund och de tyckte att det var lika bra att jag var med och realiserade alla idéer jag kom med. Så när jag var 31 kom jag in på Intersport och blev finansdirektör. Det var först efteråt jag reflekterade över att Intersport var ett stort företag som omsatte tre till fyra miljarder. För mig var det ju egentligen det första riktiga jobbet och någonstans där lärde man sig att saker och ting löser sig. Det var ett väldigt stort ansvar jag fick som drygt 30-åring.
På Intersport trivdes Björn Lindblad jättebra. Han pendlade ett tag till Göteborg innan han flyttade dit ett år. När det var dags att bilda familj ville han tillbaka till Jönköping och landade i Habogruppen i ett år.
– Därefter fick jag en förfrågan från Mio. Det var runt 2009 och det kändes spännande att få jobba med ytterligare ett intresse. Detaljhandel har jag fastnat för och det är en förmån att ha ett jobb där man vaknar på morgonen och vet att man kan påverka vad tio miljoner ska konsumera. Det är fantastiskt roligt.
I tre år var han finansdirektör på Mio. Han fick ett uppdrag att arbeta fram en strategiplan med fokus på tillväxt tillsammans med vd:n och i samband med att den lanserades valde dåvarande vd:n att sluta.
– Då fick jag frågan om jag inte också ville, eftersom jag varit med och framarbetat strategin, genomföra den. Det blev mitt första vd-uppdrag.
Pendlar varje dag
Nu, 2023, är det tio år på posten som vd för möbeljätten.
– Det har varit många roliga år. Mellan 2013 och 2022 gick vi från två till sju miljarder i omsättning. Det har varit en otroligt rolig resa där jag fått ett stort förtroende från ägare och styrelse.
Var det ett svårt val att tacka ja till vd-jobbet?
– Jag har aldrig tänkt så mycket kring det. Får man frågan innebär det att någon tror att jag fixar det. Då har jag oftast följt det jag tyckt varit kul och det jag brunnit för. När jag fick frågan var det rätt självklart, men det här var i samband med småbarnsåren och vi hade fått både Maja (född 2005) och Hugo (född 2009). Det var intensiva år och min fru drog ett jättestort lass. Vi hade också bra stöttning av svärföräldrar på nära håll och så vidare. Samtidigt har jag alltid haft som målbild att jag ska landa och sova hemma.
Det har allt som oftast lyckats trots att jobbet som vd för Mio innebär väldigt mycket resande.
– Man kan säga att en tredjedel av våra leverantörer finns i Sverige, en tredjedel i Europa och en tredjedel i Asien. Men jag försöker vara mycket på kontoret och vi har fantastiska medarbetare som varje dag går till jobbet och tillsammans vill hjälpa våra kunder att skapa hem som våra kunder ska trivas i och vara stolta över.
Varje dag pendlar han de 15 milen till Tibro och Mios huvudkontor.
– Det blir mellan 3 000 och 4 000 mil om året. Jag har räknat ut att jag passerat 40 000 mil och det motsvarar tio varv om jorden. Men tiden i bilen är också en jättebra tid för att ta telefonsamtal och reflektera över hur vi ska utveckla Mio i nästa steg.
Björn Lindblad lämnar normalt hemmet vid 06.45-tiden på morgonen och öppnar dörren hemma igen vid 20-tiden.
– En normaldag är tolv timmar om dagen i snitt. Då är det en viktig del att hitta balansen i det och givetvis att familjen är införstådd och involverad. Det är ett familjepussel att få ihop det.
Helgerna blir därför extra viktiga för honom.
– För mig är det lite heligt att vara hemma fredag vid 18.00. Då börjar familjehelgen. Jag tränar grabbens fotbollslag och det tycker jag är roligt, och jag försöker vara med så mycket jag kan. De dagarna brukar jag gå upp strax efter klockan fem för att själv hinna springa och sedan åker jag direkt från jobbet till fotbollsträningen. Då är jag hemma vid 21.15-tiden. Jag vill vara fotbollspappa, pumpa bollar och vara med där och skapa drömmar för de här killarna. Men det innebär att jag är borta väldigt många timmar förstås. Man får alltid göra prioriteringar och någonstans måste man välja bort saker. Jag försöker sova sex, sju timmar per natt, så det blir att jag får välja bort vissa saker. Det blir inte så många serier på tv för mig. För att hålla ihop är jag övertygad om att det är tid för återhämtning som är avgörande, sedan kan man köra på i ett högt och hårt tempo under lång tid.
För att få det att fungera krävs det mycket struktur?
– Både det och disciplin. Samtidigt tror jag, om man ska hålla över tid, att den gyllene triangeln behöver fungera. Man måste träna, sova och äta ganska bra. Man behöver ha de här pusselbitarna med sig för att hitta en balans och inte fuska med kosten, träningen eller sömnen. Jag hade gärna haft mer tid med fritidshus, vänner och kompisar, men någonstans måste man prioritera. Det går inte att vara överallt.
75 butiker i Sverige
Mio grundades 1962 och har i dag 75 butiker runt om i Sverige. 16 ägs centralt och 59 butiker ägs av handlarna. Totalt är man närmare 2 500 anställda.
– På kontoret, när jag började, var vi 50. Nu är vi 200 tjänstemän. Vi har byggt ett ganska stort fastighetsbolag också, så vi äger alla fastigheter plus att vi hanterar all logistik själva. Bara i Tibro har vi ett lager på cirka 50 000 kvadramteter, vilket motsvarar tio fotbollsplaner.
Hur är det att ha så många personer under sig?
– Ibland får man påminna sig om att man har ett stort ansvar. Jag är extremt nära organisationen och supertajt med många människor. En del kanske tycker jag är för nära och har fingrarna i för många syltburkar, men jag gillar det lilla företagets själ i det stora företagets kropp och detaljhandel är ju att vara i detaljerna. Oavsett om det är grabbens fotbollslag eller medarbetarna här så gillar jag att se människor växa och utvecklas. Det finns inget bättre än att se personer lyckas, prestera och växa i livet. När människor växer och utvecklas kommer vi som bolag följa med.
Kunde du föreställt dig att du skulle bli vd för Mio när du satt i Gullringens omklädningsrum?
– Nej, man får nypa sig i armen ibland för att inse att det är på riktigt. Men jag är ungefär samma enkla person fortfarande. Jag reflekterar ganska lite över det i vardagen. Jag är passionerad över att få vara med och utveckla bolag och därmed bidra till välfärden i Sverige. Ju bättre vi presterar, desto mer betalar vi i skatt och är med och bygger en bättre skola, hälso- och sjukvård för alla. Näringslivet är så viktigt för att vi alla ska få det bättre.
Hur vill du summera dina tio år på posten?
– Det har hänt väldigt mycket i bolaget. Det är inte samma bolag som jag började i en gång i tiden. Vi har öppnat e-handel, byggt om vår varuförsäljningsstrategi och gjort väldigt många saker på vägen. Det är få dagar som är den andra lik och det är nya utmaningar varje dag. Det är tjusningen med detaljhandeln. Konjunkturer ändras, köpmönster ändras och man måste vara snabbfotad. Vi har firat väldigt många saker på vägen, som att bli störst i Sverige på soffor och sängar och vi har många miljardfester med organisationen. Varje minut dygnet runt under 365 dagar säljer vi en soffa eller säng till en nöjd kund. Jag tycker det säger något om verksamheten vi tillsammans har skapat i Mio-laget.
Butik i Vimmerby?
Just pandemin påverkade Mio i positiv riktning.
– Det var en jätteboost för oss. Alla var hemma, skulle renovera och ha hemmakontor. Det blev en jättestark period för oss. Men som så ofta – efter en rolig fest blir det baksmälla. Nu är det lite baksmälla med höjda räntor och ett förändrat konsumentläge, men vi går bra som bolag och presterar bra. Min ledarskapsfilosofi är att vara finansiellt konservativ och förbereda sig för tuffare tider. I högkonjunktur är allt frid och fröjd, men just nu är det skönt att ha varit försiktiga och ha en frisk balansräkning. Att inte ha skulder utan pengar på banken ger handlingsutrymme. Vi har lagat taket i solsken brukar vi säga och det kommer vi ha stor nytta av framåt, vilket också skapar handlingsfrihet.
Tror du att du är kvar som vd om tio år?
– Just nu tycker jag att det är fantastiskt roligt. Det är kul att åka till jobbet varje dag och jag visslar både till och från jobbet. Men jag har aldrig karriärsplanerat egentligen. Så länge jag brinner för det och har roligt, så vill jag fortsätta. Om det blir tre, fem eller tio år får framtiden utvisa.
Kontakten med Gullringen och våra trakter är för liten, tycker dock Björn Lindblad.
– Ofta kommer mina föräldrar hit och hälsar på, så det blir inte så ofta jag är i Gullringen. Men jag var hemma i förra veckan och då åker jag förbi skolan och Gullemon. Jag är stolt och tacksam över mitt ursprung och att jag fick växa upp där. Det slår mig ibland hur tryggt det var med att ha samma lärare i flera år, att ha fotbollen så nära, att man kunde spela tennis och golf, och hur fantastiskt det var med en fabrik där man kunde sommarjobba. Det är ganska overkligt med det utbudet på en så liten ort.
Björn Lindblad planerar att åka hem på föreningens 90-årsfirande och var med på 80-årsfirandet för just tio år sedan.
– Då tänker jag åka hem och det ska bli superkul att träffa alla fotbollskompisar. Många bor kvar där hemma och det är roligt att se alla igen. Att åka hem och käka semlor ingår också i den årliga traditionen förstås.
Intervjun har pågått länge, men en fråga som många i Vimmerby kommun säkert ställer sig kvarstår.
När får vi se en Mio-butik i Vimmerby?
– Man ska aldrig säga aldrig. Vi tittar på butiker i lite mindre format och öppnade en nyligen i Trelleborg. Det är ingen omöjlighet att det skulle fungera. Den närmaste ligger i Västervik men vi tittar alltid på möjligheten att öppna nya butiker. Vi utvärderar det ständigt och hittar vi rätt så etablerar vi en butik. Framtiden får utvisa det.