Hockeyn i sig är knappast främmande. Patrick Karlsson har själv spelat i Vimmerby Hockeys A-lag, varit assisterande tränare och följt kullar från Björnligan och upp genom ungdomsåren.
Materialarrollen har däremot varit obruten mark.
– Den här delen har alltid någon annan gjort. Jag hade aldrig slipat en skridsko eller någonting sådant. Det har man fått lära sig, och det går jättebra. Jag är samtidigt inte ensam utan jag har god hjälp av mina betydligt mer rutinerade materialare i Patrik "Kubiken" Karlsson och Michael "Mulla" Milton som har jobbat med materialbiten i cirka tio år. De har varit ett grymt stöd och gjort det lättare för mig att lära mig jobbet. Vi är alla ett team som ska ta Vimmerby Hockey framåt, säger Patrick Karlsson.
"Underbar miljö att vara i"
Det var sportchefen Pelle Johansson som ställde frågan till Patrick Karlsson efter att Arne Sundberg slutade som materialförvaltare.
– Jag tänkte: "varför inte?" En stor anledning var att spara på kroppen. Jag är allmänt sliten efter att ha jobbat som snickare och nu får jag chansen att ta det lite lugnare fysiskt över vintern, säger Patrick Karlsson.
Han har dock inte lämnat sitt gamla arbetsliv helt i och med att han fortfarande jobbar någon eller några dagar i veckan på Byggklason och får då hjälp med materialarsysslorna i VH.
– Jag vill rikta ett stort till min arbetsgivare som gör det möjligt för mig att vara delvis tjänstledig och hoppa på det här jobbet i Vimmerby Hockey.
Kontrasten mellan arbetsdagarna är stor. Den nya rollen i VH innebär oregelbundna arbetstider, sena bussresor och en helt annan vardag än ett traditionellt jobb som snickare.
– Det är en helt annan värld mot att jobba sju till fyra, men så här långt är det superkul. Det är en underbar miljö att vara i.
”Finns hur mycket som helst att göra”
Att materialarjobbet skulle vara omfattande var Karlsson förberedd på. Han har ändå snabbt fått erfara hur många arbetsuppgifter som aldrig syns från läktaren när man är verksam i ett allsvenskt hockeylag.
– Man kan gå här 24 timmar om dygnet. Det finns hur mycket som helst att göra om man vill.
En viktig princip är att avsluta varje arbetsdag med att ”nollställa”. Allt som går ska vara färdigt och på sin plats inför nästa dag.
– Man gör färdigt så att det är nollställt till efterföljande dag. Man vet aldrig vad som händer i morgon eller om det är jag eller någon annan som är här och då ska det vara nollställt.
Tvättmaskinerna går flitigt för att tvätta diverse olika kläder, utrustning ska torka och efter matcher börjar mycket av materialarnas arbete när spelarna är färdiga för kvällen. Det handlar om att utrustningen ska göras redo för nästa träning eller match.
Skridskoslipning har blivit en vetenskap.
Skridskorna har blivit en helt egen vetenskap för Karlsson.
– Vissa vill kanske köra på dem en gång och vissa vill alltid ha nyslipat till match. Sedan blir det jack i dem ibland och då byter vi skenor.
För att hålla ordning på vilka skridskor som ska slipas använder spelarna klädnypor som markering. Slipmaskinen har dessutom flera olika steg beroende på vad som behöver göras.
– Är det inga märken eller någonting rekommenderar man ett steg. Är det jack och grejer blir det något annat. Det finns flera olika steg att köra.
Det är långt ifrån självklart för någon som aldrig tidigare slipat ett par skridskor och det kunde under de första veckorna snabbt bli hektiskt i sliprummet.
– Man står och slipar och så kommer folk in med nya saker. Då vet man knappt vilken skridsko man har slipat och vilken man inte har slipat.
Ibland krävs mer oväntade insatser
Arbetsuppgifterna stannar inte vid skridskor. Det handlar om att trasiga delar ska lagas och ibland krävs mer oväntade insatser.
– På en träning i veckan var det en grej på målvaktsmasken som hade gått bort och då får man limma dit den. En spelares halsskydd har jag fått sy om för att det satt åt för mycket. Jag kan knappt sy från syslöjden, men man får trixa till det, säger han och skrattar.
På matchdagarna skruvas tempot upp ytterligare. Patrick Karlsson erkänner att hockeyintresset ibland nästan ställer till det i den nya rollen under matcherna.
– Problemet för mig är att jag kollar på hockey. Jag är hockeyintresserad och plötsligt blir det: ”Visst fan, klubba!”, men det kommer mer och mer.
Det gäller att snabbt veta vad som ska fram och vad som ska göras om en klubba går av samtidigt som en spelare vill byta handskar eller behöver annan utrustning.
– Det kan vara ett jäkla spring, men det är roligt.
Vill vara en ”go gubbe”
Karlsson beskriver materialarnas uppgift som betydligt större än att bara hålla ordning på utrustningen. Målsättningen är också att bidra till miljön runt laget.
– Målsättningen är att vara en go gubbe och se till att alla trivs och att se allihop. Den största grejen är att de kan komma och tjöta om lite annat än hockey också.
Mottagandet från spelarna har gjort starten enklare.
– Det går jättebra med grabbarna. Det är ett fantastiskt gäng. Jag har inte hört ett negativt ljud.
Sonen är huvudtränare för laget
Att sonen Eric Karlsson är huvudtränare för laget gör förstås situationen speciell. Men inne i ishallen håller de sina roller tydligt åtskilda.
– Vi pratar nästan aldrig. Jag sitter bakom honom på bussen och han jobbar hela tiden. Tränarna har fullt upp och då stör inte jag eller lägger mig i någonting.
Karlsson konstaterar att sonen för länge sedan passerat honom när det gäller hockeykunskaper.
– Han har tagit mina grundkunskaper till en helt annan nivå där jag inte är. Jag har inte mycket att säga där och sedan kan vi tycka en massa när vi hänger privat, men det gör ju alla som är hockeyintresserade.
Trots en intensiv start med mycket matcher och tid i ishallen råder det ingen tvekan om hur han ser på sitt nya jobb som handlar om allt fungerar utanför isen.
– Man gör allt för att det ska vara så bra som möjligt och för att alla ska må så bra som möjligt. Spelarna ska få sina grejer fixade som de önskar och ska kunna fokusera på sitt och prestera på isen.