Bästa bortalaget mot sämsta hemmalaget. Det var förutsättningarna inför mötet mellan Vimmerby Hockey och Modo i går kväll. Gästerna hade vunnit åtta av sina nio bortamatcher (den enda förlusten kom för övrigt borta mot just Vimmerby för en månad sedan), medan VH fortfarande jagade säsongens första trepoängare på hemmais.
Inför matchen fick tränaren Eric Karlsson frågan hur han såg på den minst sagt märkliga statistiken. Han tyckte att det mest handlade om tillfälligheter och ingenting man behövde analysera sönder. Och jag är faktiskt beredd att hålla med honom. Trots att det var jag som ställde frågan, som jag tror att han börjar tröttna på.
***
För det finns betydligt mer intressanta saker att prata om när det gäller Vimmerby Hockey just nu. Framför allt det faktum att laget har gjort två raka riktigt bra matcher mot AIK och Modo.
Det är två motståndare som på papperet ska vara klart bättre, men som ute på isen inte alls har sett särskilt överlägsna ut. Kolla meriter, ekonomi, muskler, ambitioner och framför allt tonläge – det skiljer oceaner. Men på isen har det inte varit någon skillnad. Tvärtom har Vimmerby under långa stunder varit minst lika bra, och mot Modo tycker jag att VH var det klart bättre laget i både den första och tredje perioden. Kolla hur djupt man kommer ner i Modos zon i den första perioden och hur starka man är i sin forchecking. Det borde ha gett mer.
***
Men det finns mycket annat att imponeras av. Målvaktsspelet med Isac Sörqvist och Tomas Rydén håller hög klass. Försvarsspelet har blivit alltmer övertygande, inte minst genom att Vimmerby lyckas hålla motståndarna på utsidan och göra det svårt att komma åt de farliga ytorna. Nu börjar också uppaspelsfasen ta sig.
Och framåt? Där finns en skridskoåkning, en fart och en förmåga att ta sig förbi motståndarnas backar. Gång på gång kommer VH bakom försvararna, får pucken djupt ner i anfallszonen och spelar sig fram till lägen som borde resultera i mer än vad det gör.
Just det. Borde.
***
För hur mycket positivt det än finns att säga om Vimmerbys två senaste insatser går det inte att blunda för ineffektiviteten. Mot AIK skapade laget chanser för att göra tre, fyra eller kanske till och med fem mål. Det blev ett.
Mot Modo fanns återigen lägena för betydligt fler fullträffar än de två som till slut kom. Och det är här man hittar den stora skillnaden mellan ett lag som spelar bra ishockey och ett lag som vinner sina matcher. Vimmerby gör väldigt mycket rätt på vägen fram till avsluten, men får alldeles för dåligt betalt för arbetet.
***
Det blev extra tydligt när man såg hur Modo tog till vara sina möjligheter. Jag är gammal nog att minnas tiden när Peter Forsberg, bröderna Sedin och alla de andra snajdarna bjöd på hockey som stundtals var rena konstformen.
Det kunde vara läckra kombinationer ända fram till mållinjen och avslut som fick en att tappa andan. Man satt där och undrade hur det ens var möjligt att hitta de där passningarna.
Dagens Modo verkar ha en betydligt enklare filosofi. Få pucken mot mål. Skjut när läget finns. Gärna handledare eller dragskott från blå. Krångla inte till det i onödan. Just det kan jag sakna hos Vimmerby.
Och jag måste säga att det är svårt att argumentera emot den inställningen när man ser resultatet.
***
Vid Modos 1–1-mål var Isac Sörqvist helt skymd och luckan som pucken hittade genom såg ungefär lika stor ut som ett nyckelhål. Fråga mig inte hur den gick in. Vid 1–2 var det nästan samma historia. Ett handledsskott från blålinjen, rakt upp i krysset. Den gången var väl luckan åtminstone stor som en handflata. Otroligt effektivt och, hur irriterande det än var ur Vimmerbys perspektiv, väldigt imponerande.
Det är förstås lätt att säga att VH borde göra likadant, men riktigt så enkelt är det inte. Vimmerby behöver inte spela snyggare hockey. Laget behöver inte heller skapa fler chanser. Laget behöver bara bli bättre på att förvalta de chanser som redan skapas. Men det är så klart inget man enkelt kan träna sig till. Så enkelt är det inte. Men vi får väl hoppas att det blir som alla tränare säger; ”Om vi bara fortsätter, så kommer det”.
***
Till slut blev det ändå en poäng efter 2–2 vid full tid. När matchen gick vidare till förlängning och straffar var det svårt att känna någon större besvikelse över själva insatsen. Straffläggningen blev dessutom en av de mest underhållande man har sett på evigheter. Modos Elton Hermansson och Vimmerbys Max Karlsson radade upp läckerheter, men till sist var det i ställer unge Milan Sundström som fick avgöra för gästerna. Synd för Max, som var värd att få fira den här matchen som vinnare efter totalt tre mål. Han var bra i går kväll. Jättebra! Igen.
Och om nu någon i Modo skulle avgöra mot Vimmerby kunde det väl ändå vara passande att det blev sonen till just en av alla gamla Modofostrade superstjärnor. 17-årige Milan är son till Niklas Sundström. Ännu ett av de där namnen som väcker fina hockeyminnen.
Man brukar ibland höra att straffläggningar är ett lotteri. Det tänker jag inte skriva. Det krävs naturligtvis skicklighet för att göra mål på straffar, och i går kväll var Modo bättre på just den delen av spelet. Så enkelt är det.
***
Det som gör mig optimistisk med Vimmerby Hockey är att laget har visat att man kan stå upp mot lag som både AIK och Modo. Och redan om två dagar väntar nästa topplag, Kalmar, på bortais. Med det spel VH har visat upp på slutet ser jag alla möjligheter att laget kan ställa till med problem även där.
Men här kommer också en liten varningsflagga. För det är egentligen inte matcherna mot de bästa lagen som oroar. Vimmerby har en förmåga att höja sig när motståndet är tufft. Problemet har varit matcherna mot de lag som VH faktiskt måste slå. Det hjälper inte fullt ut att spela jämnt med topplagen om man samtidigt tappar massor med poäng mot sina direkta konkurrenter i tabellens nedre del.
***
På tal om konkurrenter hade Vimmerby åtminstone lite hjälp den här kvällen. Visby, Nybro och Almtuna förlorade alla sina matcher. Det är resultat som kan visa sig nog så betydelsefulla när vi summerar säsongen efter 52 omgångar. Känslan är att det är just två av de här tre lagen som Vimmerby kommer att behöva ha bakom sig när allt ska avgöras i vår. Kanske ska man räkna in Västerås och Östersund där också – trots allt. Och kanske kan man redan nu räkna Visby till ett av de två kvallagen? För de har inte sett bra ut. Inte alls.
Däremot är det, efter att ha sett VH:s två senaste matcher, faktiskt svårt att tro att laget ska behöva ägna slutet av säsongen åt en nervös kamp för att undvika kvalplatsen. Spelmässigt finns det alldeles för mycket kvalitet för det. Det finns ett försvarsspel att lita på, två bra målvakter och en offensiv som bevisligen skapar problem även för seriens bästa lag. Nu gäller det att visa samma kvalitet även mot de lag som på papperet och i tabellen är mer jämspelta med VH. Där har Eric och hans gäng något att lösa.
Det som saknas är den sista skärpan. Det är alltid så mycket snack om detta och det känns så enkelt att säga. Men just så är det också. Om Vimmerby bara får ordning på det, eller kanske gör som Modo och öser ännu mer puckar på mål och tar fler enkla avslut, kan det här bli en betydligt trevligare vinter än vad tabelläget just nu antyder.
Fast jag ska kanske vara lite försiktig med mina förutsägelser.
För jag har ju haft fel förr.
Så gör mig en tjänst och googla inte fram mina tabelltips från de två senaste säsongerna.