Mitt under coronaepidemin ska kommunstyrelsen i Vimmerby ta ställning till den revisionsrapport om arbetsmiljön i kommunhuset som presenterades i mars. Tidpunkten för att återuppta diskussionen känns fel, men eftersom det finns väsentliga fakta som inte kommit fram i debatten väljer jag ändå att skriva det här inlägget.
Rapporten beställdes av Vimmerby kommuns revisorer och har gjorts av revisionsfirman KPMG. Den beskrivs av både kommundirektören och av ledande politiker som en ”oberoende” och ”bra” genomlysning av det som hände under den så kallade arbetsmiljökrisen 2019. Det är den inte!
KPMG:s rapport har rubriken ”Granskning om ledning av och social och organisatorisk arbetsmiljö inom kommunstyrelsens verksamhet”. Ändå är den ingen arbetsmiljöutredning! Det påpekar verksamhetsrevisor Fredrik Ottosson, själv redan i inledningen av rapporten.
Enligt min uppfattning hade det behövts just en arbetsmiljöutredning enligt arbetsmiljölagen, och den borde gjorts förra året när de påstådda miljöproblemen var aktuella.
Stor förvirring
Kommunens revisorer, som beställt KPMG:s granskning, har varken uppdrag eller befogenhet att göra någon ”genomlysande” granskning av arbetsmiljön. Revisorena väljs av kommunfullmäktige och ska granska de politiskt valda ledamöter i nämnder och styrelser. Revisorerna har inga befogenheter att sätta tjänstemän under luppen. Hur kommunens anställda sköter sina jobb är arbetsgivarens, det vill säga kommunstyrelsens roll att bedöma.
Eftersom revisorerna inte har befogenheter att initiera en bred arbetsmiljöutredning kan granskningen inte heller förväntas ge en ”bra genomlysning” av vad som hänt.
Förvirringen verkar ha varit stor vem det är som har ansvaret för arbetsmiljön i kommunförvaltningen. I kommunens delegationsordning, som gällt från första januari 2019, framgår det att arbetet med arbetsmiljön delegerats till kommundirektören. Enligt den är det också kommundirektören som ska anmäla till Arbetsmiljöverket om det sker arbetsplatsolyckor eller om det inträffar tillbud som innebär ”allvarlig fara för liv och hälsa”.
Enligt lagen har politikerna inte rätt att delegera arbetsmiljöansvaret. Delegation innebär att ansvaret överlåts. Det politikerna kan göra är att uppdra till tjänstemän att arbeta med arbetsmiljön och se till att den följer arbetsmiljölagens regler. Om den tjänsteman som fått uppdraget att arbeta med arbetsmiljön inte anser sig klara jobbet ska vederbörande skriftligen ”lämna tillbaka” uppgiften till arbetsgivaren. Om förutsättningar inte finns att skydda anställdas liv och hälsa ska tjänstemannen också vända sig till Arbetsmiljöverket med en anmälan.
Idén stannade vid en tanke
Det övergripande ansvaret om tjänstemannen inte kan fullfölja sitt uppdrag har arbetsgivaren det vill säga kommunstyrelsen.
Även om det är formellt fel att delegera, det vill säga överlåta beslutsrätten, till en tjänsteman så är det uppenbarligen kommunstyrelsens vilja att kommundirektören ska arbeta med arbetsmiljön och ta ett stort ansvar för den. Vad kommundirektören gjort eller eventuellt inte gjort för att säkra en god arbetsmiljö framgår inte av revisionsrapporten.
De fackliga skyddsombuden har också ett stort ansvar för arbetsmiljön. Av KPMG-rapporten framgår att huvudskyddsombudet i något sammanhang nämnt möjligheten att begära så kallad ”arbetsmiljöåtgärd” enligt miljölagen.
Det är det gängse sättet att arbeta med arbetsmiljöproblem om arbetsgivare inte visar tillräcklig vilja att lösa problemen. En anmälan till Arbetsmiljöverket skall innehålla bland annat noggrann skriftlig dokumentation.
Ett skyddsombud jobbade i höstas under två månader heltid med arbetsmiljöärendet. Vad det arbetet lett till framgår inte i rapporten. Idén om att kräva arbetsmiljöåtgärd verkar dock ha stannat vid en tanke.
Bristen på allsidighet gör att revisionsrapportens innehåll till största delen är en ensidig kritik mot tidigare kommunstyrelseordförandens sätt att sköta sitt uppdrag. Samma kritik och samma grova anklagelser som tidigare framförts i media återberättas i rapporten. Verksamhetsrevisorn har talat med Ingela Nilsson Nachweij, men konkreta svar på hur hon ställer sig till de grova anklagelserna saknas. Det är en allvarlig brist.
Efter överläggningar mellan de styrande partierna i Vimmerby förbjöds kommunstyrelsens ordförande under en period i september att vistas i kommunhuset. När hon senare tilläts återkomma till sin arbetsplats förbjöds hon att ensam träffa kommunala tjänstemän. Två personer – en politiker och en tjänsteman – skulle övervaka träffarna. Enligt svensk lag är det bara domstolar som har rätt att begränsa enskilda människors rörlighet på det sättet och då som påföljd efter mycket grova brott. Verksamhetsrevisorn redovisar att de här åtgärderna vidtagits, men gör ingen bedömning av dem.
Om rapporten ska kunna fungera som vägvisare i framtida arbete med arbetsmiljön borde den ge besked om lämpligheten av sådana här tvångsåtgärder.
Delposterna
En av nyheterna i KPMG:s rapport är en beräkning vad de påstådda arbetsmiljöbristerna kostat. Notan för extra arbetsinsatser slutar på drygt 2,6 miljoner. Siffran har räknats fram av kommunstyrelseförvaltningen. Revisionsfirman har haft tillgång till uppgifter om vilka delposter som ingår, men inte redovisat dem i rapporten.
Så här ser delposterna ut:
Drygt 1,2 miljoner är lön inklusive sjuklön till kommundirektören.
370 000 är lön till tillförordnad kommundirektör.
85 000 avser lön till ett skyddsombud som jobbade heltid med arbetsmiljöproblematiken under september och oktober.
235 000 är lön till en kommunal kommunikatör som från den tredje september också arbetade heltid med frågan. Hur länge heltidssysslan fortsatte framgår inte.
230 000 avser lön till en administrativ chef, som jobbat 75 procent med arbetsmiljöfrågan.
122 000 är kostnader för dagliga, en timme långa ledningsmöten som tjänstemän på kommunstyrelseförvaltningen genomförde från tredje september till och med den 27 oktober.
108 000 avser kostnader för koncernledningens extramöten som hölls varje vecka under september och oktober och tog tre timmar per gång.
110 000 är arvoden till politiker som arbetat med arbetsmiljön.
I övrigt är det kostnader för bland annat förhandlingar, extra träffar med skyddsombud och andra fackliga representanter, möten med samordningsgruppen och två extra möten med kommunstyrelsen som ingår i de 2,6 miljonerna.
Några förklaringar till vad de olika befattningshavarna konkret arbetat med och vilka resultat deras arbete och de regelbundna sammanträdena gett finns inte i kommunstyrelseförvaltningens rapport.
Sammanräkningen av kostnaderna för alla sammanträden och andra arbetstimmar som lagts ner är intressant i sig och borde redovisats i rapporten. Det ger en bild av kostnaden för den tid som lagts ner. Utan att veta vad insatserna lett till är det dock omöjligt att bedöma värdet av arbetet.
Formell beställning saknas
Enligt revisionsrapporten startade problemen i kommunhuset redan våren 2019. Först den 30 september tog kommunstyrelsen i sin helhet ansvar för frågan. Den 10 oktober meddelade kommunstyrelsens ordförande att hon ämnade lämna sitt uppdrag.
Ingela Nilsson Nachtweij har i media erkänt att hon ”säkert gjort fel ibland” och har förklarat agerandet med att hon haft fokus på ”att få saker gjorda” och en vilja att kommunen ska vara ”flexibel och lösningsorienterad”.
I mitt försök att få klarhet i hur kommunens revisorer handlagt arbetsmiljöärendet har jag funnit att det troligen finns flera i kommunen som använder sig av okonventionella metoder. Kommunens revisorer har inget diarium, vilket gör det näst intill omöjligt att följa revisionens arbete.
Någon formell, skriftlig beställning av revisionsrapporten finns inte. Något protokoll som visar att revisorerna beslutat att beställa en granskning och vad beställningen omfattar finns inte heller. Enligt ordföranden i revisionsnämnden ”för inte kommunens revisorer protokoll över sina möten förutom i rena förvaltningsärenden, till exempel vid upphandling”. På övriga möten förs endast mötesanteckningar.
Anita Brorsson