Asylboende efter asylboende bränns ned i det enligt många långt utvecklade landet Sverige. Med den bakgrunden är det mycket svårt att kritisera kommunens beslut att stänga Vimmerby Bed & Breakfast.
Ännu en gång fattade Vimmerby kommun ett beslut som försvårar för företagaren Henrik Samuelsson. Tidigare har det handlat om att neka bygglov, neka köpa av mark, neka uteservering och ett föreläggande för infarten till Vimmerby Bed & Breakfast.
Vid två tidigare tillfällen har Samuelsson fått rätt hos länsstyrelsen. I onsdags avslöjade Dagens Vimmerby att kommunen väljer att stänga Vimmerby Bed & Breakfast med omedelbar verkan. Samuelsson har överklagat till länsstyrelsen – och kan alltså få till ett hattrick i den till synes oupphörliga matchen mot Vimmerby kommun.
Fyra fakta räcker för mig
Det är högst möjligt att länsstyrelsen går på Samuelssons linje i processen som nu följer – men personligen har jag mycket svårt att kritisera kommunens beslut. För mig räcker det egentligen med följande fyra fakta:
- Asylboende efter asylboende bränns ned i vårt upplysta land.
- 143 asylsökande bodde på Vimmerby Bed & Breakfast.
- Många dörrar saknade dörrstängare – vilket markant ökar risken för livsfarlig rökutveckling.
- En nödutgång var stängd.
Vad hade hänt om katastrofen varit ett faktum? Vilken tjänsteman skulle behöva leva med att tiotals människor brann ihjäl för att man såg mellan fingrarna?
När hotbilden är så horribel som den faktiskt är och när många människor bor på liten yta måste brandsäkerheten vara hundraprocentig. Henrik Samuelsson har i mejl lovat att åtgärda bristerna redan på måndag – och förhoppningsvis kan ägaren så snart som möjligt öppna ett fullständigt brandsäkert boende för asylsökande.
I den bästa av världar hade Henrik Samuelsson fått tid att åtgärda bristerna. Kanske att han även hade fått det i en hyfsad eller dålig värld. Nu är världen och Sverige som de är. Nu brinner asylboende efter asylboende ned till grunden. Det finns ingen tid att vänta. Människorna som flyr hit måste kunna känna trygghet – och brandsäkerhetskraven för asylboenden måste vara lika höga som för vanliga boenden.
Inte hittat något motiv
Stadsarkitekten Sara Dolk hävdar att ventilationen var ”mycket usel” och att bygglov saknats. Henrik Samuelsson hävdar att beslutet är en del av en personlig häxjakt. För mig är det omöjligt att hitta ett motiv till Samuelssons påstående.
Varför skulle kommunens tjänstemän fatta beslut för att jävlas med Henrik Samuelsson? Varför skulle de sätta sin yrkesmässiga heder på spel för att klämma åt en driven företagare?
Jag har tänkt på det hela helgen, jag har inte hittat något tänkbart motiv.
Att beslutet känns nödvändigt betyder inte att det saknas tveksamheter. Fastigheten har haft bygglov för vandrarhem. Räcker inte det för att ta emot asylsökande? Gäller samma sak för alla vandrarhem och hotell som bereder plats för asylsökande? Har Oxgården bygglov för att vara ett asylboende?
Det är viktiga frågor – och tills vi vet svaren kan vi bara utgå från det enda självklara och acceptabla: att alla företagare och medborgare i vår kommun behandlas lika.