Lärare kallas "horor" och "bögjävlar" på Vimmerbyskola: "Ser allvarligt på det"

Dagens Vimmerby rapporterade tidigare i veckan om den skrivelse ett skyddsombud på skolan lämnat in till Arbetsmiljöverket. Där beskrev skyddsombudet hur lärare dagligen får utstå kränkningar samt hårda och otrevliga ord. Två elever ska även ha burit vapen i skolan vid tre tillfällen.

– Det är viktigt att belysa att vi polisanmälde händelserna. Det handlar om tre tillfällen i mitten av hösten 2017 där vi fick indikationer från annan elev att det fanns ett vapen i ett skåp. Vi vittjade elevskåpen och fann en soft air gun. Den beslagtogs, händelsen polisanmäldes, eleven stängdes av och vi jobbade vidare med vårdnadshavare och elev. Vi stängde av eleven för att markera att det här inte är okej, säger skolans rektor.

Vid ett annat tillfälle upptäcktes en hemmagjord slangbella och en slags tapetkniv. Vapnen fanns i en och samma elevs väska.

– Vi klassar det som att man burit något man inte ska. 

Har någon hotats med vapen?

– Det handlar inte om att någon har känt sig hotad, men man ska inte bära en sådan sak. Som skolledare får man göra en riskbedömning kring vad som skulle kunna hända.

 "Ser allvarligt på det"

Lärare får också utstå att bli kallade exempelvis "hora" eller "bögjävel" av elever. Men även andra elever får utstå kränkningar.

– Det har förekommit och förekommer, men det bör beaktas att det handlar om en mindre grupp elever. Den utsatta personalen är den som jobbar med de här eleverna, så det är ingen utmärkande situation för den här skolan. Vi har haft Skolinspektionen här och då vittnar eleverna om att de känner sig trygga och säkra i skolan. På något vis känner jag därför att alla elever på skolan inte upplever det så här.

Men att behöva utstå sådana ord kan väl aldrig vara okej?

– Det är aldrig okej och jag ser allvarligt på det och måste agera utifrån det. När det här uppdagades så agerade vi direkt. Det kan handla om utvisning från lektion eller avstängning, men det bör man använda restriktivt, det får inte bli en kontinuerlig lösning. Vi måste titta på ursprunget, varför blir det så här? Vi har haft möten med vårdnadshavare och elever, vi haft haft enskilda samtal med eleverna och satt in två extraresurser i klassen, det är två extra vuxna som arbetar med trygghet och studiero.

Hur ser du på situationen nu?

– Det finns fortfarande problem. Åtgärderna vi har gjort kanske inte kan ge några drastiska förändringar. Det är en frustration för mig som rektor och ansvarig chef, för jag har ansvar för elevernas mående parallellt med att jag är personalchef. Jag är arbetsgivare åt två håll. Jag erbjuder företagshälsovård, handledning som kan ge stöd, försöker prioritera arbetsuppgifterna så gott det går.

Ser du det här som ett missnöje mot dig och hur du hanterat den uppkomna situationen?

– Det kan jag inte säga annat än att jag gör. Jag tänker att det står för en frustration för att det inte upplevs som åtgärdat. Jag tar det här på allvar, men det är svårt att få en snabb effekt. Jag ser ytterst allvarligt på det och man blir också orolig för vad synliggörandet kan innebära för verksamheten. När det kommer ut i massmedia så påverkar det så många fler. Det kan göra människor oroliga och så vidare.

Är du rädd för att det här ska påverka framtida rekrytering eller att lärare ska välja att sluta?

– Visst är man orolig för det. Det här händer på många skolor och det är allvarligt. Det krävs ett enormt samarbete mellan skolan och hemmet, vilket kräver mycket tid och engagemang. Vi använder de disciplinåtgärder vi har med utvisning och avstängning, men man kan inte förvänta sig att det ska vara någon behandlande insats. Man måste titta på helheten och de bakomliggande orsakerna och försöka behandla det.

"Stora massan är trygg"

Skolans rektor har förståelse för att den här skrivelsen från skyddsombudet kommer. 

– Jag kan förstå att man är missnöjd med att det inte har skett så skyndsamt. Parallellt har jag jobbat med åtgärder och det kan jag anse vara viktigare än det skriftliga, även om man är skyldig till ett skriftligt svar och så klart ska göra det. 

Nu behöver man samarbeta från flera håll, tycker hen.

– Vi behöver använda gemensamma krafter från staten, kommunen, skolan och vårdnadshavaren. Det är bra att det här lyfts upp till ytan, men samtidigt känner sig den stora massan sig trygg på skolan. Det känns betryggande i min roll som rektor.

Fotnot: Dagens Vimmerby har valt att inte skriva ut namnet på den berörda skolan.