Ebba Kollin sitter fast i Peru på grund av coronakrisen.
Foto: Privat
Ebba Kollin från Vimmerby åkte, med en kompis från Sverige, till Sydamerika efter sommaren. Hur länge hon skulle stanna var inte bestämt.
Hon har varit i bland annat Argentina och Bolivia och har spenderat den senaste tiden i Peru.
Att ett coronavirus, som fullständigt lamslår stora delar av världen, skulle bli en verklighet kunde hon inte veta. Nu sitter hon fast i ett land drygt 1 100 mil hemifrån.
I söndags fattade nämligen Perus president beslut om nationellt nödläge. Det innebär att gränsen stängts för all trafik, både flyg- och marktransport. Dessutom har social isolering, så kallad karantän i hemmet, införts. Personer tillåts endast röra sig ute för att inhandla mat, ta sig till sjukhus eller banken.
Ebba från Vimmerby har hamnat i en mardröm i coronatider.
– Allt gick så fort. På bara sex timmar förändrades allt här och vi kunde inte ta oss någonstans. Innan har man varit ganska avskärmad från omvärlden, så vi visste inte hur allvarlig situationen var. Hade jag vetat det hade vi gjort något tidigare, berättar hon.
"Vill inte bli fast här"
Precis innan nyheten kom hade de hittat ett boende för fem dagar. Det utökade hon och hennes vänner snabbt till 15. Hon hoppas att det ska gå att stanna ytterligare om den nuvarande situationen består.
– Det är tur för oss. Problemet är att vi inte har så mycket grejer eller mat. Vi kan bara lämna en åt gången och gå till affären för att handla och det är en halvtimme från där vi är, så vi måste lita på kollektivtrafik och det funkar inte nu.
Ebba Kollin säger att hon är inte jätteorolig för egen del, men att hon ändå förstår allvaret i situationen.
– Jag vill inte bli fast här. Allt gick så fort. Presidenten höll ett tal och sex timmar senare var hela landet totalt nedstängt i princip. Vi vet typ ingenting och det enda vi kommer åt är Facebook. Vi har svårt att få någon information och jag använder en väns jobbtelefon nu. Det skulle underlätta mycket om man kunde vara i kontakt med sin familj hela tiden. Jag kan inte heller läsa artiklar eller liknande, så all kontakt med ambassad och så vidare går genom min pappa.
"Folk är rätt avslappnade"
Just nu är hon tillsammans med 15 andra personer och de kommer från bland annat Nya Zeeland, Australien, Belgien, Storbritannien och Italien.
– Så alla säger olika saker hela tiden, beroende på läget i deras land. Om jag kunde få sätta mig på ett flyg hem så hade jag gjort det direkt. När det handlar om kriser, så vill man bara vara hemma med sina nära och kära. Det är inte dåligt här, men det är inte optimalt att sitta i karantän i Peru.
Hur länge nationellt nödläge kommer kvarstå i landet är oklart.
– Jag hoppas att jag kan komma hem till påsk. Jag ska försöka ta mig till Mexiko och därifrån ta ett flyg hem eller något. Vissa här är mest oroliga över att åka hem från deras semester tidigare, men för mig handlar det om att jag vill komma hem nu. Men det är svårt att få information, så jag vet inte när jag kan komma hem.
Hon säger att människor är rätt avslappnade – trots allt.
– Folk här, inklusive mina vänner, är ganska avslappnade, vilket ändå är skönt, men samtidigt är det här allvarligt och jag är inte säker på att de inser allvaret helt. Det är också svårt att få 15 personer att tänka på samma sätt som du själv gör. Jag känner att jag hellre är i karantän hemma än här. När man är i ett fattigt land vore det också värre om man smittade någon, för då kan det bli väldigt illa. Det är viktigt att ta det här på allvar, känner jag.