I 25 år har Eva Petersson drivit sitt möbeltapetseringsföretag hemifrån villan på Östra tullportsgatan i Vimmerby. Drivkraften har aldrig varit att tjäna så mycket pengar som möjligt eller att klättra i karriären. För Eva blev i stället företagandet som började som en hobby ett sätt att följa drömmen om ett enklare livspussel och mer tid för barnen. De fyra barnen är idag vuxna, men för Eva är det fortfarande värdefullt att kunna styra över sin egen tid, och att nu ha tid att vara en närvarande mormor och farmor.
Att det blev just möbeltapetsering som Eva skulle ägna sitt yrkesliv åt var både självklart och inte alls självklart på samma gång.
– Jag har alltid gillat tyg och att sy, så det blev nog nästan lite automatiskt det där, säger Eva och berättar om uppväxten med en pappa som renoverade möbler och en mamma som skötte butiken på våningen under familjens bostad i Stockholm.
Längtade efter enklare liv – flyttade till Vimmerby
Ändå var tanken på att själv jobba hemifrån med möbler inte något som lockade till att börja med och Eva minns det som en fasa att behöva passa affären som ung. Hon började i stället arbeta inom vården och trivdes bra med det. När de första tre barnen föddes bodde Eva och maken Tomas i Stockholm, och för att få livspusslet att gå ihop jobbade Eva inom vården på kvällar och helger. Längtan efter ett lugnare liv växte, och Eva började drömma om något annat.
– Vi insåg att jag skulle behöva jobba mer om vi skulle kunna köpa hus i Stockholm, och jag ville inte arbeta utanför hemmet, säger Eva.
Familjen flyttade till Tomas hemtrakter Vimmerby och efter några år hemma med barnen och några extra dagbarn var det dags för Eva att ge sig ut i arbetslivet igen. Från arbetsförmedlingen fick hon höra att det inte fanns några jobb inom vården att söka.
Eva som tidigare gått en möbeltapetseringskurs för skojs skull började snegla efter fler kurser och det ena ledde till det andra. 1996 startade hon sitt möbeltapetseringsföretag Vimmerby Möbelomklädsel & Sömnadsservice.
Har värderat annat högre än pengar
En trappa upp i det stora, gamla, huset på Östra tullportsgatan har Eva sin ateljé. Där har hon kunnat arbeta samtidigt som hon funnits tillgänglig för barnen. Hon menar att det knappast har varit någon guldgruva att driva eget inom möbeltapetsering, men att det har funkat, och att familjen sett värden i det på andra sätt. Utlandssemestrar, resor till fjällen och dyrare nöjen har fått stryka på foten – i stället har familjen semestrat i husvagn och gjort mycket utflykter på hemmaplan.
– Sedan vet jag inte om barnen tyckte att man var tråkig och jobbade jämt, men de behövde aldrig vara på fritids när det var lov och så, och de kunde gå hem direkt efter skolan. Sådana saker har varit värdefullt. Och just det där – att kunna finnas till hands. Det är ingen katastrof när någon är sjuk, och man måste inte ta ledigt för att gå till doktorn eller tandläkaren. Det är väldigt mycket enklare.
Att driva företag och att finnas där för barnen samtidigt låter som att det inte alltid är lätt. Har det funnits några utmaningar?
– Visst, man kan väl känna sig lite låst ibland. Men samtidigt kan jag ju sätta en liten lapp på dörren och säga att jag återkommer om en timme eller så. Jag måste inte jobba 8-17 eller så, där är jag ganska fri.
Det finns säkert många som drömmer om att våga ta steget och leva ett liknande liv. Vad skulle du vilja säga till dem?
– Jag tycker att man ska prova! Men det beror ju lite på – vi bor ju förhållandevis billigt. Vi köpte huset billigt och har inte haft så stora omkostnader. Och så är vi ganska bra på att leva snålt. Barnen har inte heller jättestora krav från början, och vänjer man dem inte så kanske de inte blir så krävande heller. Man behöver inte åka till fjällen – man kan åka till VOK!
– Vissa månader har det väl varit så att pengarna gått åt ganska fort, men så är det väl för alla. Och det har funkat! Jag tycker vi haft det bra och jag är väldigt tillfreds med tillvaron. Vi har haft tid. Mycket tid.
I perioder är det mycket jobb, och i andra perioder lite mindre. Nu vet Eva om att det går upp och ned, och berättar att hon därför kan ta ledigt några veckor för semester med gott samvete. Hon vet till exempel att det nu efter jul kommer en period med mer intensiv arbetsbörda.
Vad ser du som de största fördelarna med att ha arbetat som du har gjort?
– Det är väl att man har lugnet. Att inte behöva stressa och passa tider. Att kunna gå upp utan väckarklockan. Jag går upp tidigt ändå, men jag slipper klockan! Och så att det finns tid för barn och barnbarn. Mer tid i alla fall. Om det krisar vill jag kunna ställa upp och ta hand om barnbarnen. Det är ett lugnare liv. Man jagar inte.