Det är som att kliva in i en helt annan epok när man öppnar dörren, som åldrats med värdighet och fortfarande har texten Sew. Nelson efter tidigare ägaren Sewerius Nelson.
Här är känslan att tiden stått stilla när man bläddrar bland gamla brev och telegram till köpman Nelson, bland annat de han fick av kungen och statsministern när han fyllde 50 år 1934, räkningar och beställningar från andra manufakturer, här finns en kassabok bara för apelsiner, provkartor på linoleummattor med fantastiska mönster säsong 36-37 och på den långa disken ligger en väl bevarad, men lite gulnad lapp om stor realisation där priserna är satta i öre och längden i aln.
– Titta längst ner, den är daterad Målilla den 7 november 1902, säger Jan Wernerbring.
Gemensamt intresse
De har intresset för gamla prylar gemensamt, Jan och hans fru Patricia, vars farfar var fabrikör.
– Så nog finns det anledning att tro att han haft kontakt med köpman Nelson, säger Patricia.
De blir lyckliga av att gå runt bland alla saker. Jan med sin förkärlek för design och Patricia för antikviteter. Hon var med farfar på auktioner redan som barn. Det som lockar är i synnerhet alla prylars historia.
– Allt man tar i har ju en historia, det berör mig starkt när man tänker på vad det använts till, vem som kan ha använt det – och vad det kommer användas till, säger Patricia.
”Huset har en själ”
För nu är det så att mycket av det som finns i den gamla manufakturaffären ska säljas. Inte allt, inte på långa vägar. Mycket vill de behålla och bevara själva. Och det dåliga slängs.
– Huset har en själ, tillägger Patricia, så vissa saker säljer vi inte. Särskilt en del av möblerna ska vi behålla.
– Det vi inte vill behålla ska säljas. Vi börjar med loppis och hustömning nu i helgen. Det kommer vi nog fortsätta med ända fram till nästa sommar, även om det kanske inte blir både lördag och söndag framöver. Det finns hur många saker som helst i huset med tre våningar och källare, så vi kan fylla på länge, säger Jan när han visar runt i huset som ska vara över 150 år gammalt.
Känner minnenas vingslag
Nyfikenheten är stor. Inte sällan kommer någon och tittar in lite försiktigt, för att känna minnenas vingslag. Här har de kanske handlat som barn och någon har jobbat i butiken. Många människor i Målilla har många minnen av huset och S Nelson.
– Det känns verkligen som att vi går runt i en skatt, säger Patricia tacksam över att få uppleva det här.
Köpte huset osett
De blev ägare till huset redan för två år sedan, men på grund av pandemin fick de inte tillträde till huset förrän för en dryg vecka sedan.
– Då visste vi inte vad vi köpte, utan vi köpte huset osett. Egentligen för att komma över trädgården. Vi bor i grannhuset, det gamla bankhuset, sedan maj 2020 och ville ha större trädgård och inte riskera att få grannar så nära, berättar Jan.
– Vi blev positivt överraskade när vi fick komma in, tillägger Patricia och gör mig uppmärksam på tröskeln som nötts av alla steg som tagits genom åren.
Jan fortsätter:
– Vi får vara tacksamma för att vi fick köpa det, för det ska vara många som försökt före oss och nekats. Vi kommer vårda det ömt.
Planen för huset
De har en plan för huset. Tanken är att Jan ska öppna en designbutik i mindre skala och Patricia en kombinerad loppis och second handbutik med hästprylar. Plus en franssalong för lashlift och browlift.
– Jag är sjuksköterska, anställd på hälsocentralen i Mörlunda, så det blir ett litet sidoprojekt, säger hon.
Men det ligger längre fram i tiden. Först ska de renovera huset.
– Jag är pensionär och vill ha något att göra, säger Jan. Lägenheten över, med kakelugnar i varje rum, ska också renoveras är det tänkt för att bli bostad åt dottern. Vi tänker gå varsamt fram och låta mycket återfå sitt ursprung.