För tio år sedan var Malin Starenflykt 33 år gammal och mitt uppe i vardagslivet med ett krävande arbete, två små barn, eget företag och husbygge. Hon hade under några dagar haft en jobbig huvudvärk, men att hennes liv var på väg att förändras drastiskt hade hon inte en aning om när hon satte sig i bilen tillsammans med yngsta barnet den där eftermiddagen i november 2014.
Tio år senare har Malin tagit sig längre tillbaka efter sin stroke än vad många trodde var möjligt. Mycket tack vare sin egen envishet, men också tack vare hjälp och stöd från omgivningen och vården.
– Jag är jäkligt envis, och har fått höra att det är tack vare min envishet som jag är där jag är just nu. Hade jag inte varit det hade jag legat kvar där uppe i sängen, säger hon.
Körde i diket med barnet i baksätet
När Malin tänker tillbaka på tiden kring stroken är minnena röriga. Hon får hjälp av maken Fredrik att reda ut händelseförloppet. Det hon minns är en plötslig känsla av tunnelseende och overklighetskänsla där i bilen på väg till förskolan, och hon minns hur hon hamnade i diket med bilen – först på ena sidan och sedan på den andra. På något vis lyckades hon ändå ta sig både till förskolan och hem igen med båda barnen. Väl hemma började talet att bli sluddrigt, och Malin beskriver det som att hon började ”tappa” högra sidan av kroppen.
Att det skulle röra sig om en stroke fanns inte på kartan för Malin, men hon fick tag i Fredrik som kom hem, och efter att ha pratat med 1177 blev de kopplade direkt till SOS.
– Som jag minns det gick det så snabbt, och jag hann inte bli rädd. Jag förstod nog inte vad som hände. Men jag minns att de två ambulanstjejerna som kom var så fina mot vår fyraåring som fick kika in i ambulansen. Sedan stuvade de in mig och åkte mot Västervik.
Väl i Västervik påbörjades utredningen av vad det var Malin har drabbats av. Ingen trodde att den unga och tidigare friska kvinnan kunde ha drabbats av en stroke. Undersökningarna avlöste varandra på sjukhusen i både Västervik, Kalmar och Linköping, men det dröjde många månader innan diagnos kunde ställas
– Jag var hela tiden vaken, men kunde inte prata ordentligt. Det var väldigt frustrerande eftersom jag alltid varit ganska verbal av mig. Det kändes som ett jättestort motstånd i munnen och det gick inte att få fram något hur mycket jag än ville, minns Malin.
"Du kommer aldrig komma tillbaka"
Vid ett tillfälle fick Malin träffa en läkare som fällde en kommentar som på många sätt var oproffsig och klumpig, men som också kommit att bli en drivkraft för Malin på vägen tillbaka.
– Det jag tog med mig från det mötet var att läkaren sa till mig som då var sängliggande att ”du kommer aldrig komma tillbaka till något arbete”. Det sitter kvar i mig fortfarande, men har på något vis ändå blivit en drivkraft. Mycket av min identitet har varit i mitt arbete så det var oerhört tufft att höra.
Efter nästan ett år fick Malin äntligen en diagnos. Det visade sig att det gjorts fel undersökningar på akuten när Malin kom in första gången. Efter att ha pusslat ihop resultaten gick det att utläsa att de faktiskt var en stroke som Malin drabbades av den där novemberdagen. Stressen blev förmodligen en utlösande faktor, men i Malins fall visade det sig även finnas genetiska faktorer.
– Det blev en slags sorg att det hade blivit som det blev, och jag hamnade i en livskris. Jag tappade min identitet. Tidigare hade allt handlat om att prestera och visa resultat. Jag jobbade med stora byggen, vi byggde hus själva, och vi skaffade barn och allt det här- och sedan orkar man ingenting. Tar sig inte upp ur sängen och kan inte ens ringa någon. Det var tufft.
Malin beskriver hur tungt det var att inte klara av vardagliga saker. Hon, som hade en ettåring och en fyraåring, klarade inte av vare sig ljud eller ljus och fick använda öronproppar och solglasögon för att klara av att visas i miljöer utanför sovrummet. Ytterligare en sorg var att inte kunna läsa. Till slut blev det Malins mamma som bestämt manade på Malin och fick henne upp ur sängen.
– Jag kunde inte vända det själv, och jag är jättetacksam över att jag fick hjälp med det, säger Malin och tittar på Fredrik.
Lång rehabiliteringsresa - driver idag företag
Ungefär tio månader efter stroken påbörjade Malin sin långa rehabiliteringsresa. Hon fick träna upp allt från tal till finmotorik, läsning och på nytt lära sig att gå och simma.
– Jag vet inte hur många gånger jag har trillat. Antingen i trappen här eller på vägen ned till brevlådan.
Sakta men säkert, och med stor hjälp av vården och nära och kära har Malin kunnat ta sig tillbaka till både vardagsliv och arbetsliv.
– För mig fanns inget val. Jag var tvungen – jag hade ju två små barn och ville inte bli något paket. Men jag har fått jättefin hjälp och vill passa på att sända tack både till ambulanspersonalen, hjärnskadeteamet i Västervik och Emma, min sjukgymnast i Vimmerby som har hjälpt mig så mycket.
Är det något hon ångrar från tiden innan stroken så är det att hon inte valde mellan företag och anställning.
– Det var så himla dumt och jag jobbade alldeles för mycket, men jag hade inte självkänslan att satsa bara på mitt eget företag.
När hon till slut skulle börja arbeta igen valde hon därför att göra det som anställd, men tanken på att driva eget igen fanns i bakhuvudet.
– I februari 2022 bestämde jag mig för att testa det här. Det får bära eller brista.
Malin tog tjänstledigt, och har efter det halvåret inte gått tillbaka till sin anställning utan driver idag företaget Starlings tillsammans med Fredrik. I firman ryms både arkitektfirma, event- och projektplanering.
– På sätt och vis har det här varit en bra grej att gå igenom. Man är inte samma människa när man kommer ut på andra sidan. Det är som att jag har en mer finkänslig ”bullshit-termometer”. Är det ingen som dör av det så spelar det ingen roll. Man blir bättre på att fokusera på det viktiga i livet!
Vad skulle du vilja säga till någon som befinner sig i den situationen som du gjorde för tio år sedan?
– Det känns för jävligt. Men det blir bättre. Fortsätt kämpa och ta all hjälp du kan få.
Starlings mot Stroke 5 oktober
För att uppmärksamma att det gått tio år sedan Malins stroke bestämde sig Malin och Fredrik för några veckor sedan för att anordna ett fiskeevent där alla intäkter går till strokeforskning via Strokeförbundet.
Lördag 5 oktober går Starlings mot Stroke av stapeln. Det blir en gemenskapsdag vid sjön Juttern för både barn, unga och äldre med fisketävling, lunch och gemenskap. Redan är många anmälda, och en del företag har bestämt sig för att vara med och sponsra på olika sätt.
– Folk får gärna höra av sig! Man kanske har en anhörig som haft stroke, eller har en relation till det på annat sätt och känner att man vill bidra. Då får man gärna höra av sig så att vi kan samla in en liten peng till Strokeförbundet. De behöver pengar! säger Malin.