Oskar Stejdahl visades ut efter två rekordsnabba snackvarningar.
Foto: Simon Henriksson
Oskar Stejdahl hade klivit av redan i paus och bar därför inte kaptensbindeln när han byttes in igen mot slutet. Kanske spelade det också in i att han trodde att han fick reagera mer mot domaren.
– Jag såg svart, alltså. Deras kille sätter sig ned och sätter ut armen. Jag förstår inte hur man kan missa den. Sedan ska jag vara tyst när jag får gult, men jag kunde inte hejda mig. Jag såg svart, alltså. Den är så solklar att den finns inte.
Tänkte du att du var kapten också?
– Lite inbyggt är det ju, men det är dåligt av mig. Men jag såg helt svart. Hur kan man missa en sådan?
Är du rädd att det blir en grov?
– Det tror jag inte, det vore jävligt sjukt. Jag sprang bara emot honom och skrek och frågade hur fan han kan missa det där och blabla. Sedan vet man att domarna kan förvränga saker.
Skarp domarkritik
Det är tråkigt att skriva om domarkritik, men Stejdahl var generellt sett, liksom stora delar av VIF-åskådarna, väldigt kritisk mot domartrion.
– Från första fucking minut får man komma in med dubbla sulor på varandra. Sedan plötsligt blåser man för minsta lilla sak. Vi ska ha med oss en frilägesutvisning i första och sedan en straff i slutet. Jag förstår inte hur man kan missa en sådan.
Vad känner du kring matchen annars?
– Vi börjar bra, men sedan blir det tungt bakåt. De är tunga på sina omställningar. Vi sa det både innan och i paus att allt inte kommer vara guld och gröna skogar. Vi kommer få kämpa i en sådan här bortamatch. De leder serien, men vi borde gjort några mål till. Vi har några hundraprocentiga chanser.
Hur ser du på läget nu?
– Det är bara att fortsätta köra. Aneby lever mycket på sin kamp och det gör de bra, de kampar och springer mycket.
Skadade sig i tisdags
Mittfältsmotorn Oskar Stejdahl är nu avstängd i nästa match mot Ekhagen. Det kanske inte är så dumt förvisso, i och med att Stejdahl trampade snett tidigare i veckan och att det var därför han klev av i halvtid.
– Det är något med ett ben i foten och när jag har suttit still börjar det göra ont. Jag behövde gå ut lite, för det gör ont och jag skulle ljuga annars. Sedan vill man försöka, men man kan inte gå hundra procent riktigt.