Robert Blom hade två riktigt högt ställda mål inför Novemberkåsan. Dels att vara topp 15 i totalen och att vara topp 5 i juniorklassen. Han lyckades infria båda. När han väl tog sig i mål samtidigt som vännen Didrik Gustafsson, som för övrigt blev bästa hemmaförare med en 13:e plats, kom han in som nummer 14 totalt och som trea i juniorklassen.
– Det kunde inte ha blivit ett bättre avslut på året. Att jag skulle bli trea bland juniorerna trodde jag aldrig faktiskt, säger Robert Blom.
En del bekymmer
Det var en rejält känslosam Robert Blom som stod på målrampen och som vi intervjuade strax efter målgång. Tårarna rann ner för 22-åringens kinder när han försökte sätta ord på vad han just hade gjort.
– Det är så mycket tid och träning och allt som ligger bakom det här. Och pappa har fixat och ställt upp till 100 procent. Det känns hur bra som helst.
Det var dock inte en succéinsats som kom utan problem.
– Det började inte jättebra på natten. Jag hade lite problem och tappade mycket tid. Vid ett tillfälle fick jag stanna och lägga ner cykeln efter att jag fått in en sten i kedjestyraren, där var det några som hjälpte mig. Sen slocknade hjälmlyset när kontakten åkte ur sista varvet på trean. Men utöver det har det verkligen varit sjukt bra.
Ställde hojen och hjälpte Didrik
Blom blev alltså näst bästa Vimmerbyförare i Novemberkåsan. Det hade kunnat bli ännu bättre, men istället valde han att visa prov på hur en riktigt stor idrottsman kan agera.
– Jag kom ikapp Didrik (Gustafsson) på Snokebosträckan, den näst sista sträckan, när han stod i en backe där. Då var jag faktiskt så snäll att jag ställde min hoj och gick ner i backen och hjälpte honom. Jag vet att han hade gjort likadant om jag hade stått där, säger Robert Blom.