2016 gick tunga verksamheter i Landstinget i Kalmar län med ett underskott på 231 miljoner kronor. Antalet vårdplatser minskade, hyrpersonalen ökade och den fasta flydde i större utsträckning.
Men verksamheterna dras med stora bekymmer. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen gick back 189 miljoner kronor. Primärvårdsförvaltningen gick back med 29 miljoner kronor. Psykiatriförvaltningen gick back 13 miljoner kronor. Ändå hävdar Anders Henriksson (S) att allt går bättre än någonsin.
Denna brist på analys av läget är fascinerande. Styrelsens ordförande har ett speciellt sätt att förhålla sig till den här sortens negativa besked. Han har inga problem, det är förvaltningarna. Det är de som måste lösa sin situation. Anders Henriksson är bara intresserad av solsken. Det är alltid någon annan som måste lösa problemen.
Inte med ett enda ord
Under sin 25 minuter långa dragning av årsredovisningen på landstingsfullmäktige i Västervik nämnde inte Anders Henrikson stängningen av vårdplatserna med ett enda ord.
Man minskade antalet vårdplatser för att man inte hade tillräckligt med personal, men neddragningen ledde till misstro och personalflykt. När det nu är aktuellt med nya neddragningar, då finns inte Anders Henriksson med i medierna. Då är det hans kompetenta kollegor som får leverera de negativa beskeden.
Rena skamfläckar
Resultatet för 2016 räddas av avkastning på kapital, det vill säga kapitalvinster, på 89 miljoner kronor. Utan de pengarna hade Landstinget gått back. I vänsterpartisternas drömvärld, där vinster på kapital är förkastligt, där hade Landstinget redovisat ett minus. Jag vet inte hur vänsterpartisterna i majoriteten känner för det.
Tillgängligheten är fortfarande hög i Landstinget i Kalmar län, det är väldigt glädjande och ska lyftas fram. Men det finns områden som är rena skamfläckar.
Christer Jonsson (C)
Oppositionslandstingsråd