Arbetsmiljön på Astrid Lindgrens skola är så ansträngd att facket slagit larm. Arbetsmiljöverket har samtidigt satt press på behovet att renovera och anpassa lokalerna.
Samtidigt planerar S+M-majoriteten att ytterligare öka trycket, genom att lägga ned Djursdala skola och hänvisa barnen till Astrid Lindgrens skola. Det talas om paviljonger på skolgården. Det är knappast orimligt att tro att det kommer påverka barnens lekutrymme på rasterna. Hur tror man att det kommer att påverka arbetsron under lektionerna?
De planer som nu presenteras, för en mer omfattande och välbehövlig renovering av Astrid Lindgrens skola, ska enligt uppgift ske inom loppet av några år, redan 2017-2018. Något hundratal elever kommer då att behöva evakueras till andra utrymmen. Var då? Fler paviljonger?
Hur tänker man egentligen i majoriteten? Finns det någon långsiktighet över huvud taget?
Vore det inte bättre att ta tillvara de funktionsdugliga lokalerna i de väl fungerande skolorna i kransorterna, istället för att stänga dem och trycka ihop eleverna i redan trånga miljöer, som under en ombyggnation kommer bli omöjliga att vistas i?
För det är väl inte så illa att S+M-majoriteten har satt sådan prestige i att lägga ned Djursdala, Gullringen och Pelarne, att man låtit förnuftet fara?
Lägger ned – trots brist
För vi ser ju samma fenomen när det gäller förskolan i Pelarne. Den ska enligt majoriteten läggas ned, trots att det är brist på platser i staden och man nu planerar för att bygga en ny förskola för dyra pengar.
Det enda rimliga är att rösta B i folkomröstningen. En nedläggning av skolor och förskolor i kransorterna riskerar att skapa fullkomligt kaos, kanske framför allt på Astrid Lindgrens skola. I en sådan situation finns det ingen vinnare. Särskilt inte barnen.
Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna