Ett stort och varmt hjärta har slutat slå – minnesord över Janne "Skidis"

Som liten grabb och uppvuxen i byarna runt sjön Grindeln blev man rejält bortskämd av att ha ”Janne i Grinderum”, eller Janne ”Skidis” Carlsson som han kanske är mer bekant som, boende i närheten. Han var en garanti för att det på vintrarna alltid fanns förstklassiga skidspår uppkörda i skogarna, och att det under resten av året ringlade enduroslingor på flera mil.

***

Som ung var Janne en av de absolut bästa och mest talangfulla skidåkarna i trakten, och framgångarna var många. Vi grabbar och tjejer som var yngre, och trodde att vi var duktiga, kom snabbt ner på jorden när vi knappt ens hann se Jannes rygg försvinna längs med spåret på mon intill Höghults grustag – oavsett om det handlade om skidspår eller endurospår.

Envishet och att stå vid sitt ord var karaktärsdrag som Janne hade redan som ung, och det förde bland annat med sig att han som 15-åring vid ett tillfälle tvingades krypa elva kilometer på knä efter att ha ”vunnit” ett skid-relaterat vad. Smeknamnet ”Skidis” hade han sedan med sig genom hela livet.

*** 

I tonåren växlade Janne över alltmer från skidor till att åka motorcykel. ”Skidis” är en av Vimmerby Motorsällskaps allra bästa enduroåkare genom tiderna med deltagande i bland annat fem stycken Sixdays (lag-VM i enduro) i fem olika länder och tio fullföljda Novemberkåsor.

Endast 16 år gammal bildade Janne, tillsammans med då 20-årige Inge Fasth och 29-årige Arne Wallerstedt, Vimmerby MS lag i kåsan i Värnamo – och det blev succé med en andraplats i lagtävlingen efter oövervinnerliga Tibro MK. De tre var också de första Vimmerby MS-åkarna överhuvudtaget som tog sig i mål i en kåsa.

Så vitt den samlade expertisen vet är Janne också fortfarande den yngste åkare som har fullföljt Novemerkåsan, tillika den förste VMS-åkare att klara tio kåsor när han rullade i mål på 14:e plats i Linköping 1982.

*** 

Janne föddes 1952 i pappa ”Kalle i Grinderums” föräldragård, ett hus som senare plockades ner och nu står i hembygdsgården i Frödinge.

Som ung slog Janne sten i Höghults cementfabrik och sedan blev det arbete på Åbro längre fram i livet. Parallellt med detta hade han under många år fårskötsel som en av fritidssysslorna. Sin varma familj, skogen och gården var andra saker som Janne höll väldigt kärt.

På Valborgsmässoafton 1979 gifte han sig med sin Monica, som han byggde hus tillsammans med bara ett stenkast från barndomshemmet i Östra Grinderum, och några månader senare kom det första av Janne och Monicas fyra barn.

*** 

För fem år sedan flyttade jag och min familj tillbaka ut på landet, till mitt barndomshem i grannbyn Höghult. Man kan säga att jag då lärde känna Janne en andra gång i livet.

Jag kommer sakna de där samtalen med honom något oerhört – både när han kom förbi och slog sig ner en stund på altanen, eller då jag stannade till när jag åkte förbi och han var ute på gårdsplanen. Hans engagemang och intresse för hembygden, och omsorgen för de som bor här, gjorde Janne unik och han var en aldrig sinande källa av spännande berättelser, kunskap om trakten och folket här – både från i dag och från förr i tiden.

Det var alltid äkta, ärligt och med glimten i ögat med Janne.

*** 

Tyvärr präglades Jannes sista år till stor del av hans cancersjukdom, men trots det var det aldrig några ledsna miner. Efter att ha varit svårt sjuk i covid häromåret var Jannes mål att återigen kunna komma upp i traktorn. Med sin enorma vilja kom han mycket längre än så.

För några månader sedan fick han uppleva ännu en Novemberkåsa arrangerad av hemmaklubben Vimmerby MS. Det såg han fram emot mycket, och jag är så glad över att det ”hanns med”.

Söndagen den 3 mars somnade Janne in stillsamt i sitt hem i Grinderum. Ett stort och varmt hjärta har slutat slå och vi är så många som kommer sakna honom. 

Denna text publiceras i samråd med Jannes familj; hustrun Monica och barnen Oskar, Maria, Viktor och Albin.