Krönikören: Sluta gnälla och börja leverera istället

Inför säsongen snackades det om att årets upplaga av Vimmerby Hockey kunde vara en av de bästa i klubbens historia. Spelarna skrevs upp i pressmeddelanden, i media och i sociala medier. Själva snackade de om Allettan, playoff och kvalserien till HockeyAllsvenskan.

Men hur bra är egentligen den här upplagan av VH? Vi har förstås inte svaret än, mycket kan fortfarande hända, i både positiv och negativ bemärkelse. Men svaret just nu är att det här laget inte är ett dugg bättre än något annat som Vimmerby Hockey har ställt på benen.

Vill hitta en syndabock

Att allt inte har stått rätt till i och runt laget kom inte som en överraskning i samband med gårdagens soppa, då DV kunde avslöja att huvudtränaren Jeff Hällegard lämnat en träning eftersom han trodde att han skulle få sparken. I nuläget har Hällegard definitivt inte hela truppens förtroende, men en majoritet av spelarna står bakom sin tränare. Det är ett tufft, men inte omöjligt utgångsläge.

Människor är skapade på ett sätt där de gärna vill hitta syndabockar (media är inget undantag). Det måste ju vara en enskild individs fel att Vimmerby Hockey inte har presterat i närheten av vad som förväntats av laget! Men nej, så enkelt är det i stort sett aldrig. Och så enkelt lär det inte vara i det här fallet heller.

Allas fel

Är det sportgruppens, med sportchefen Daniel Stolt i förarsätet, fel? Ja, de kunde säkert ha gjort saker annorlunda.

Är det huvudtränaren Jeff Hällegards fel? Ja, han kunde säkert ha gjort saker annorlunda.

Är det assisterande tränaren Eric Karlssons fel? Ja, han kunde säkert ha gjort saker annorlunda.

Är det varje enskild spelares fel? Ja, varenda spelare som har en plats i det där omklädningsrummet kunde säkert ha gjort saker annorlunda.

Oj. Se där. Jag tror helt enkelt inte att felet ligger hos en eller ett par personer. Problemet ligger i att det inte har kuggat i från något håll. Istället har det gnällts något enormt mycket på allt och alla. Eller snarare om allt och alla.

Spelare har lämnat. Spelare har inte varit nöjda med omgivningen i sin femma. Spelare har inte varit nöjda med sin speltid i powerplay… Behöver jag fortsätta?

Från hyllad till bespottad

Summan av kardemumman blir att allt är tränarens fel. Det är så det fungerar i alla sporter och kanske lite extra inom just ishockeyn. Inte i någon annan sport måste tränaren/tränarna hålla så många spelare på gott humör. Uppdraget är i stort sett omöjligt.

Jag tänker på Daniel Eriksson, som tränade Vimmerby förra säsongen. Under hösten hyllades han som en av de bästa tränarna som varit i VH. Då gick resultaten med honom och han tog Vimmerby till Allettan. Under våren gick resultaten mot honom och ”tigrarna” lyckades inte alls i Allettan. Samma personer som hade hyllat honom några månader tidigare tyckte helt plötsligt att han var en usel tränare. Det går snabbt i branschen, uppenbarligen.

Tre kategorier av tränare

Jag brukar dela in tränare i tre kategorier; tränare som kan höja sitt lag rejält (de är lätträknade), tränare som gör ett bra jobb, men kanske inte kan höja laget nämnvärt (här ingår de allra flesta) och tränare som gör sitt lag sämre (de är relativt lätträknade).

Jag vet inte hur Jeff Hällegard är som istränare i det stora hela, jag vet inte hur han är i sin kommunikation med spelarna, hur han beter sig i omklädningsrummet eller hur han är som analytiker. Däremot vet jag att han är en förbannat skön, trevlig och rak människa. Det gör honom i och för sig inte till varken en bra eller dålig ishockeytränare. Men jag har väldigt svårt att se att Jeff Hällegard ingår i den kategorin tränare som gör sitt lag sämre.

Jag tror att alla som har med Vimmerby Hockeys representationslag att göra måste snäppa upp sig en nivå. Helt enkelt sluta gnälla och börja leverera istället. Kan gruppen sluta sig samman är jag tämligen säker på att Allettan väntar runt hörnet. Men det kräver uppoffringar från alla håll och kanter. Frågan är om alla är beredda att göra de uppoffringarna.