Det är kris i kommunens ekonomi. Två skolor och en förskola läggs ned. Kulturskolans verksamhet raseras. Skatten höjs med en halv krona. Ändå får kommunens främsta politiker löneförhöjning. Klart att det svider något otroligt i kommuninvånares ögon.
Är det kristider så är det. Då finns det inte en krona extra till någonting.
Därför ska varenda liten, till och med pytteliten, investering upp till kommunfullmäktige framöver. Det finns inte ett öre över till någonting.
Åratal av stora driftunderskott i socialnämnden har lett oss till den här situationen. För många investeringar på för kort tid. Felbudgeteringar.
Av den anledningen står vi här idag: med en antagen budget som sänker livskvaliteten för många människor i Vimmerby kommun. En budget som slår mot den unge, mot den fattige och mot den på landsbygden.
Två kransortsskolor och en förskola läggs ned. Skatten höjs med 50 öre. Fyra av sju pedagoger försvinner från länets bästa kulturskola som – vad än vissa vill kalla det – raseras.
Märkliga beslut
Det är kristider. "Vi höjer skatten för att alla ska vara med och hjälpa till", sade Tomas Peterson (M), ordförande i kommunstyrelsen, när budgeten debatterades i fullmäktige.
Det är inte första gången den här budgeten debatterats. Det här har varit en tid av trätor, hårda ord och ett obehagligt politikerförakt.
Men ska man skära ned och ta obekväma beslut och göra det bästa för att få kommunen på rätt köl igen måste man göra det taktiskt.
Ingen kan beskylla den här majoriteten för att ha agerat taktiskt.
Det finns så märkliga beslut, märkliga vändningar och märkliga förehavanden i hela den här processen.
Vi har fortfarande inte sett den utlovade konsekvensanalysen av skolnedläggningarna. Vi har fortfarande inte fått något bra svar på varför man tar i så mycket för att nå helårseffekt 2016 gällande Kulturskolan.
Väntat, men otaktiskt
I tisdags tog kommunstyrelsen beslut om att höja arvodena för de tre högsta politikerna. För Vimmerbys två kommunalråd och för oppositionsrådet.
Det är definitivt inget anmärkningsvärt. Uppräkningar sker varje år, i varje kommun, för varje politiker. Det är inga stora pengar. Dessutom kompenseras det med att arvodena för vice ordförande i bolagen sänks.
Men är det kris så är det kris. Då är det inte taktiskt att lönerna höjs för kommunens högsta politiker. Klart att det svider något fruktansvärt för de kommuninvånare som inte längre kan ha sitt barn i skolan på orten, som inte längre kan släppa iväg sitt barn till Kulturskolan eller den som får svårare att ha råd med det allra nödvändigaste.
Revideringen var inte oväntad – men likväl är det otaktiskt. Varför sa man inte bara så här?
– Det är kris i kommunens ekonomi. Vi avstår från lönehöjning tills vi har fått driftsekonomin i balans igen.
Det hade gett kommuninvånarnas respekt. Nu är risken att det oacceptabla politikerföraktet göds ännu mer.