Förvaltningsrätten i Linköping avslog Emils överklagan om att få vård. Foto: Förvaltningsrätten
Alla vårdande instanser är överens: Emil behöver mer vård på ett behandlingshem. Förvaltningsrätten avslog hans ansökan med motiveringen att han saknar tillräcklig motivation.
– När man läser detta och liknande ärenden kan både du och jag vara överens om att personen är i behov av någon form av vård eller behandling, säger Förvaltningsrättens Ronny Idstrand.
I lördags berättade vi om Vimmerbybon Emil, som efter många år av allt tyngre missbruk började insåg att han behövde hjälp. Emil beviljades också vård på ett behandlingshem.
Första tiden blev turbulent på behandlingshemmet och Emil hade fem återfall. Därefter visade han klara förbättringar – åtminstone om man ska tro överläkaren, psykologen och behandlingshemmet.
I april i år sade socialtjänsten i Vimmerby upp platsen på behandlingshemmet efter att Emil betett sig aggressivt och verkat påverkad.
Kort dessförinnan hade Emil ansökt om sex månaders ytterligare vård på behandlingshemmet. Socialnämndens myndighetsutskott i Vimmerby avslog ansökan den 24 april i år.
Saknar motivation
Emil överklagade beslutet till Förvaltningsrätten. För domstolen berättade han att han återfallit i tungt missbruk och behöver hjälp. I beskrivningen av hans talan skrev Förvaltningsrätten att ”han klarar inte att bibehålla drogfrihet och att motstå drogsug utan stöd och behandling på behandlingshem dygnet runt” och ”hans liv kan helt förstöras om han nu inte får vård.”
Bifogat i överklagan fanns förstås utlåtandena från läkaren, psykologen och behandlingshemmet – som alla anser att vården på behandlingshemmet bör fortsätta.
Men den 22 maj gick Förvaltningsrätten på kommunens linje och ansåg att en hemmaplanslösning var tillräcklig.
”Förvaltningsrätten finner att det är mycket sannolikt att Emil inte är tillräckligt motiverad till behandlingen och inte kan tillgodogöra sig den. Vid dessa omständigheter framstår de föreslagna insatserna på hemmaplan som lämpliga för honom.”
”Medveten om kostnader”
Myndighetsutskottets ordförande Eva Berglund (S) vill inte kommentera ärendet, men det gör Förvaltningsrätten. Domen utfärdades av Tommy Svensson, men han är på semester fram till mitten av juli. I hans ställe svarar Förvaltningsrättens Ronny Idstrand på våra frågor.
– Jag svarar rent allmänt för jag har inte riktigt koll på ärendet. När man läser detta och liknande ärenden kan både du och jag vara överens om att personen är i behov av någon form av vård eller behandling. Han är i behov av hjälp. Det kan man få i olika former, men man har inte någon ovillkorlig rätt att bestämma själv vilken behandling man får. Man kan inte önska vad som helst. Som allt annat inom socialtjänsten så bygger det på vad socialen har att erbjuda och om frivillig vård kan vara lika bra eller tillräcklig. Man måste vara medveten om att det är kostnader som är förknippade med det här.
Hur ser du på utlåtandena från överläkaren och Emils psykolog?
– Det är inte jag som har avgjort det här målet och jag vill inte gå in på detaljer. Socialtjänsten har ett visst batteri för åtgärder när det gäller missbruksvården. Det handlar om frivilliga insatser, behandlingshem, tvångsvård. Man får ställa behandlingshem mot den vård som finns på hemmaplan.
Emil skriver själv att han direkt återfallit i tungt missbruk sedan han skrivits ut från behandlingshemmet. Det var exakt vad alla instanserna varnade för. Hur ser du på det?
– Alla som har ett missbruk har oerhört svårt att bryta det. Jag har full respekt för det. Det här är inte mitt mål, men det är ett allmänt övervägande om vad man gör. Frivilliga åtgärder kan man inte villkora och man kan inte bestämma vilken insats man får. Det är samma sak som gäller äldre som vill ha ett speciellt särskilt boende, men det har man ingen ovillkorlig rätt till. Det viktiga är insatsen i sig och önskemålen får vägas mot alternativen som finns.
Anser du att domen är korrekt?
– Jag vill inte kommentera mina kollegors dömande. Jag kan inte sätta mig över det. När jag läser av texten så kan jag förstå hur man har tänkt, men om det överensstämmer med min uppfattning är ointressant. Denna domare har gjort den här bedömningen.
Avgjort genom skriftlig process
I domen slås det fast att Emil med ”högsta sannolikhet” saknar motivation för behandlingen. Förvaltningsrätten gör inte någon egen bedömning av missbrukares motivation för att nå ett liv utan droger.
– Det är gjort på den utredning som finns och på beslutet från socialnämnden. I sådana här ärenden är det vanligen inte någon muntlig behandling. I det här fallet har det varit en skriftlig process. Staten har bestämt att det ska vara så. Det ska vara snabbt och effektivt. Däremot har man rätt att begära muntlig behandling.
Får man information om det?
– Vanligen inte, men man får det om man frågar.
Fotnot: Namnet Emil är fingerat.